Presidenten spelar i landslaget med blicken på utrikesbollen
Strax dags för final. Valet för alla röstberättigade finländare står mellan två liberala, politiskt erfarna, internationella, nätverkande, substans- och språkkunniga män som ska lotsa landet under den kommande sexårsperioden.
För oss väljare gäller det ändå att förstå att även om presidentvalet uttryckligen är ett personval kan Finlands president inte soloåka. Han ingår i landslaget.
Det är glädjande att presidentvalet intresserar och engagerar. Men i allt valståhej och trots alla förväntningar som nu ställs på en stark ledare och trygg landsfader ska vi ha klart för oss en sak: Finlands president är ingen envåldshärskare. Hans maktbefogenheter är invävda i parlamentarismen, och han samarbetar med riksdag, regering/statsråd, ministerier och försvarsmakt. Presidenten beslutar om krig och fred med riksdagens samtycke och leder Finlands utrikespolitik i samverkan med statsrådet. Han måste kunna samarbeta med statsledningen, samtidigt som han ska stå utanför parti- och dagspolitiken.
Han är heller ingen ”Natopresident” som ensam drar upp riktlinjer för vårt Natomedlemskap även om det är han som kommer att delta i Natos toppmöten. Men presidenten gör klokt i att påminna sig om varför Finland klev in i Nato: För att maximera vår säkerhet. Att slå vakt om den säkerheten och ingjuta trygghet i finländarna är ett grundläggande uppdrag för den kommande presidenten som vägvisare för landets värderingar, med tanke på det turbulenta världsläge som råder.
Speciellt stora åsiktsskillnader mellan Pekka Haavisto och Alexander Stubb i frågor som specifikt rör presidentämbetet har inte framkommit under valkampanjen, trots febrila försök av många medier.
De största skillnaderna gäller Nato, Åland och kärnvapen i Finland.
Stubb anser att det stärker Finlands säkerhet att tillåta kärnvapen som avskräckningseffekt på vårt territorium men att det inte handlar om bestående kärnvapen, medan Haavisto säger nej till kärnvapen på finländsk mark.
Haavisto säger också nej till att placera soldater på Åland, och vill inte heller att Natotrupper placeras permanent i Finland. Stubb anser att frågan om Ålands fortsatta demilitarisering inte kan besvaras med ett kategoriskt ja eller nej. Han välkomnar de allierades trupper, men att placera större mängder permanenta Natotrupper här är inte realistiskt, enligt Stubb.
Båda kandidaterna understöder tanken på uppbåd för hela åldersklassen nu då värnplikten ska förnyas, men har lite olika infallsvinklar till militärtjänstgöringen.
Men än en gång: Ingenting av det här beslutar presidenten ensam om.
Oberoende av om Finlands trettonde president heter Alexander Stubb eller Pekka Haavisto kan vi räkna med att det inte kommer att bli några tvära kast i utrikes- och säkerhetspolitiken.
För väljarna gäller det framför allt att rösta på den kandidat de anser vara lämpligast som person.
Det valet involverar känslor, värderingar och personliga preferenser. Presidenten ska vara någon vi känner att vi har förtroende för och kan se upp till, i krig och fred.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.