Prekärt läge för många skärgårdsbönder – Nagubonde: ”Minska på byråkratin och lita på bönderna”
– Hur mår mina damer idag, frågar ekobonden Jan-Erik Karlsson av sina kor.
Vi går in i hagen för att se efter deras Highland Cattle kor. Han pratar med korna för att de ska höra hans röst och inte springa i väg när vi närmar oss.
– Man bygger upp en relation till korna, de är individer med olika personligheter.
Karlsson använder sina kor för miljövård. Det betyder att de betar på skyddade vårdbiotoper, det vill säga marker som traditionellt sett betats av djur på skärgårdens små jordbrukshemman. Skärgårdsmiljön bevaras här bland annat genom miljöstöd till djurägare som låter sina djur beta där.
Nu har stödformerna förändrats och lönsamheten i miljövården minskar. Framtiden är oviss för Karlsson.
Att vara ekobonde är inte längre lika lönsamt
Jacob HjortmanAtt vara bonde i skärgården medför en hel del utmaningar.
– Här i skärgården kan vi inte odla på stora fält för att öka på effektiviteten. I stället så man får specialisera sig någon nisch.
Det var just det Jan-Erik och hans fru Teija Åberg-Karlsson gjorde 2003 när de startade upp gården. De ärvde gården av Teijas föräldrar och bestämde sig för att säga upp sig från sina gamla jobb och sadla om till bönder.
– Tidigare var det här en spannmålsgård, men med endast 35 hektar var den för liten för att kunna vara lönsam i dagens läge. I stället började vi med betesdjur och miljövård på vårdbiotoper. Två år senare gick vi även över till att bli ekologiska.
När paret blev ekologiska bönder var det ett uppsving i satsningar på ekologiskt producerade varor.
– Vi kunde rida på den vågen då, men nu är stöden inte samma och trenderna har förändrats.
Då var det lönsamt och paret hade visioner på hur de skulle bygga upp gården och utveckla bruket.
– Man måste kunna utveckla gården och anpassa sig efter marknaden. Men att investera är svårt när vinstmarginalerna är små och bankerna inte är så ivriga att ge lån.
Får lov att vara kreativa
Precis som många andra bönder i skärgården har paret hittat på andra inkomstkällor vid sidan om jordbruket. Till exempel äger de Nötöboden och har en stor hall där de kan hyra ut båtförvaringsplatser under vintern.
– Jag har också en stor pråm som vi kör ut boskapen till öar med, den kan jag även använda för annan frakt. Vi betjänar skärgårdsborna och sommargästerna på många olika sätt. Man får lov att vara lite kreativ, säger Karlsson.
Omställningen av gården från spannmålsodling till djurhållning krävde betydande investeringar. Det tar nästan tjugo år att starta upp ett jordbruk, berättar Karlsson.
– Vi har hela tiden investerat allt jordbruket gett i att bygga upp jordbruket. Arvsskatten tog också lång tid att betala av. Nu börjar vi vara i det skedet att bruket är uppbyggt och vi skulle kunna börja utveckla verksamheten vidare.
Enligt Karlsson har även stöden till ekologiska bönder minskat så att det inte längre är någon betydande skillnad till stödet de konventionella bönderna får, trots att ekobönderna har högre utgifter. Dessutom sjunker jordbruksstöden och miljöstöden för vårdbiotoperna.
Jacob Hjortman– Det är galet. Man klagar ofta på att bönderna är miljö- och klimatbovar men samtidigt ser man till att lönsamheten försvinner för oss som har ett bruk med positiv miljöpåverkan.
Samtidigt har kostnaderna för bönderna stigit betydligt de senaste åren.
– Bara bränslepriserna har i princip fördubblats. För oss har det gått från 30 000 euro om året för några år sedan till 60 000 euro om året.
”Skärgården växer igen om inget görs”
På Svenska lantbruksproducenternas centralförbund (SLC) i Åboland ser man oroligt på framtiden för den miljövård som bönder som Karlsson bedriver. Helena Fabritius, verksamhetsledare på SLC Åboland, säger att flera bönder i skärgården slutat med miljövård med sin boskap.
– Stödet för vårdbiotoperna har förändrats så att endast områden som är gräs kan räknas till miljöstödet. Det kan minska stödet chockartat för bönderna. Dessutom är det felaktigt att korna endast skulle äta gräs, där de betar äter de både vass, sly och till och med blåbärsris.
Även om stöden minskar är kostnaderna samma. De ska köra ut boskapen till holmarna och besöka dem några gånger i veckan. Utöver det är betet mindre näringslikt än om de skulle utfodras på konventionellt sätt. Det betyder att det tar betydligt längre innan korna växt till sig så att de kan slaktas.
– Att ha djuren på bete på vårdbiotoperna är ett miljöarbete med stora kostnader. Om det fortsätter så här kommer skärgården, som tidigare präglats av jordbrukshemman och deras betande djur, sakta med säkert att växa igen.
Samtidigt har även de övriga jordbruksstöden minskat.
– Det varierar från gård till gård men stödnivåerna har minskat med ungefär 10-20 procent. Det känns av för bönderna, säger Fabritius.
Arkiv/Emilia ÖrnmarkÅU har sökt livsmedelsverket för en kommentar om förändringarna i stöden för vårdbiotoperna. I ett pressmeddelande i höstas säger deras specialsakkunniga att de inte vet vad den slutliga arealen för miljöstöden blir.
– NTM-centralen utför för tillfället terrängbesiktningar. Vid terrängbesiktningarna kan arealerna både minska och öka. De görs under de två första åren av avtalet, säger Riikka Klemola, specialsakkunnig på Livsmedelsverket i ett pressmeddelande i september.
Fabritius kritiserar starkt jord- och skogsbruksministeriet och livsmedelsverkets tillvägagångssätt. Att kontrollen kan göras upp till två år efter att avtalet ingåtts ger stor osäkerhet för bönderna.
– De kan ha utfört arbete i två år utan att veta vad ersättningen blir. Om det visar sig att de fått för mycket stöd måste de betala tillbaka det retroaktivt. Man kan inte behandla en yrkesgrupp på det viset, det är lagvidrigt, säger Fabritius.
Det här efterlyser bonden
Jan-Erik Karlsson har ungefär 30 får och 130 kor. De är utplacerade i skärgården på olika öar och marker. Vi kör runt med bilen till olika ställen för att hitta var de håller till just nu. Medan bilen skumpar fram på de små vägarna pratar han om hur fantastiskt livet som bonde ändå är.
– Nu har jag klagat mycket, och det är mycket som är osäkert, men det är ändå det bästa jobbet i världen. Det är en livsstil som jag stortrivs med. Vi har inte ångrat beslutet att bli bönder någon gång.
Vad skulle du önska från myndigheternas och regeringen för att trygga böndernas framtid?
– Se till att stöden är stabila. Så att man vet åtminstone fem år framåt hur stödformen kommer att se ut. Då kan man enklare gå till banken med en plan och få lån.
– Minska på byråkratin och förmyndarskapet. Byråkratin är en enorm börda, speciellt för ekobönder, och varje liten detalj övervakas. De borde lite på oss bönder mera, vi har bra kännedom om våra marker och hur den bäst ska brukas.
Ett exempel på hur byråkratin ställer till det visar Karlsson när vi besöker en hage där en del kor betar.
– Nu skulle vara en bra tid för mig att så ut höfrö här. Om jag bearbetar marken och sår ut nu börjar det växa ut på en vecka. Det ser ut att bli bra väder utan för mycket torka nu och då borde jag passa på. Men den sista dagen jag får så har varit, så nu måste jag vänta till augusti. Mer flexibilitet för bonden att använda eget omdöme skulle underlätta mycket, säger han.
Han efterlyser också satsningar på biogas.
– Tänk om vi kunde köra på lokalproducerad biogas som görs på restprodukter från jordbruket och annat avfall. Det skulle vara miljövänligt och vi skulle dessutom bli mera oberoende av geopolitiken och oljepriserna.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.