Förflytta dig till innehållet

Pop på grundspråket


Månskensbonden
Vårat ödeland (Mansken)
Popmusik på det österbottniska grundspråket har under de senaste åren haft en boom, med Vasas flora och fauna och Iris Viljanen i spetsen. Och konceptet förs vidare av Månskensbonden (Markus Bergfors), som under våren albumdebuterat med ”Vårat ödeland”.
Hans refrängstarka ”Döpt i Kyro älv” är en outslitlig radiohit, och den låten plus tre andra tidigare utgivna får här sällskap av ett knippe nya sånger från exakt inprickade österbottniska miljöer. En personlig favorit är ”Somran”, med en melodi som fastnar och en lång, malande avslutning med tunga gitarrer i Kent-stil.
Texterna växer till små novelletter, där det finns gott om åkrar, bönehus och trimmade eller otrimmade mopeder. Och en jag-berättare som gör sitt bästa för att orientera sig mellan det religiösa och sekulariserade, mellan byn och staden. Det är en personlig och ibland lite vemodig resa genom de lantliga uppväxtlandskapen, mot nya utmaningar, med en melodisk indiepop som inramning.

Anna von Hausswolff
Dead Magic (City Slang/Playground)
På sin föregående skiva ”The Miraculous” lade den svenska klaviaturkonstnären Anna von Hausswolff sin botten med den niotusen pipor starka Orgel Acusticum i Piteå. Under inspelningarna av ”Dead Magic” har hon sökt sig till Marmor Kirken i Köpenhamn, där hon med stöd av producenten Randall Dunn byggt upp en storslagen, symfoniskt sakral ljudbild.
Ibland använder hon sig av repetitiva klanger som mynnar ut i en stark dronemetal, och i skivans höjdpunkt ”The Mysterious Vanishing of Electra” släpper hon kontrollen och skriker ut känslor som knappt ens går att ana sig till. Däremellan kan hennes röst vara klockrent hög och vacker.
Drabbande och fascinerande musik, nervigt kreativ och gränsöverskridande.

First Aid Kit
Ruins (Sony)
Det är fyra år sedan First Aid Kit senast gav ut nytt material, men systrarna Johanna och Klara Söderberg använder sig på albumet ”Ruins” av bekanta byggstenar med en ambitiöst arrangerad syntes av country, americana och radiovänlig pop. Fast något har ändå också hänt – det är som om ett stråk av mörker smugit sig in i det välklingande och melodiskt vackra.
Om jag tidigare haft svårt att se några spår av den påstådda stora inspirationskällan Gram Parsons i systrarnas musik har sprickorna av smärta den här gången i viss mån förändrat läget. Antagligen hade också Parsons tyckt om den avslutande, fina balladen ”Nothing Has To Be True”.
Tucker Martine har med sitt producentöga gett stöd, men det är systrarnas röster, hur mödolöst de slingrar sig in i varandra, som ger de delvis inte så märkliga låtarna den behövliga attacken.
 
Bo Sundström
Mitt dumma jag (Sony)
Det var via Nat King Coles ”For Sentimental Reason” som Bo Sundström fick idén att plocka fram jazzevergreens och förse dem med sångbara vardagstexter på svenska. Medmusikerna är till största delen bekanta från Bo Kaspers orkester.
Här erbjuds en tillbakalutad groovebotten med harmoniska melodier, och lite blåtonad melankoli – som i tolkningen av Tom Waits barepos ”All The World Is Green”, ett udda men lyckat val. Annars ligger den klassiska korsbefruktningen mellan 1950-60-talsjazz och svensk folkvisa stadigt framme, i sin främsta form representerad av Lars Gullins ”Danny’s Dream” och Bill Evans ”Monicas vals” (skriven för den unga Monica Zetterlund).

CMX
Alkuteos (Ratas/Sony)
CMX har under sina tre decennier använt sig av element från olika genrer: punk, metall, konstrock, pop, proge. Tyngdpunkterna har varierat, men på senaste albumet är det den progressiva rocken som ligger i botten – samtidigt som helheten är eklektisk.
Men också om stilarna kan variera låter CMX i grunden ändå alltid som CMX. Och det är ju inte något fel med att ha ett personligt, lättidentifierat uttryck, här också markerat via referenser till tidigare utgåvor.
Ett av bandets varumärken är A.W.Yrjänäs basmullrande röst, som bär fram hans symboliskt-mytologiska texter. Själv hade jag gärna sett lite mer konkretion i dem, men rent musikaliskt är ”Alkuteos” en stark helhet.
Henrik Jansson

Dela artikeln

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Mera nyheter