SPT 09.02.2021 16:22

”Det handlar om markägarnas rättsskydd och mänskliga rättigheter. Egendomsskyddet är tryggat i lagen.”

Antti Kurvinen, ordförande, Centerns riksdagsgrupp

Astrid Nurmivaara är född och uppvuxen i byn Kårböle i nordvästra Helsingfors. Hon har under sin livstid sett hembyn förvandlas från agrar landsbygd till en urban förort. Familjens småbruk Nydal, som ligger invid Tavastehusleden, blev med tiden omringat av höghus, asfalt och betong.

— Vi levde med hotet från Ring II i fem decennier. Enligt planen skulle ringvägen gå tvärs över vårt hemman, säger Nurmivaara.

Kampen mot byråkratins väderkvarnar har gett upphov till ett trauma.

— Det har varit tungt att leva med den här ovissheten i så många år. Mina känslor har pendlat mellan förödmjukelse, besvikelse, förundran, ilska och sorg. Vägplanerna har överskuggat mitt liv, säger hon.

Hösten 2018 hände plötsligt något oväntat. Nurmivaara läste i tidningen att planerna på att bygga ut Ring II hade begravts en gång för alla.

Mikael Sjövall

Glädjen blev kortvarig. Två veckor senare fick hon veta att Helsingfors och Vanda planerar en ny avfart från Tavastehusleden till Gamla Kårbölevägen. Avfarten, den planskilda korsningen och de nya gatorna skulle gå över familjens marker och smula sönder det som återstår av det forna småbruket.

— Helsingfors stad vill förhandla om ett markanvändningsavtal för utbyggnaden av vägar och bebyggelse på vår mark. Hela vårt skogsområde skulle försvinna om planerna blir verklighet, säger Nurmivaara.

Om familjen inte går med på stadens planer kan staden ta till tvångsinlösning som sista utväg för att driva igenom sin vilja.

”Det finns gott om utrymme”

Astrid Nurmivaara visar SPT runt på Nydals gård i strålande vinterväder. Den gnistrande snön bäddar in hela gårdstunet. I skogsgläntan smyger tre rådjur. Så gott som varje träd i gårdsmiljön berättar sin egen lilla historia.

— I det här trädet hängde pappa upp min första gunga. Det där trädet invid ladugården planterade min mor på 1960-talet när hon hörde om planerna på att ringvägen skulle byggas över våra marker.

Affektionsvärde och kulturhistoriska argument väger ändå lätt i kontakten med stadens tjänstemän.

— En av trafikingenjörerna ansåg att det inte föreligger hinder för utbyggnaden av vägar och byggandet av hus då det enligt honom ”finns gott om utrymme”. Det är alltså vår mark han talar om, berättar Nurmivaara.

Fallet i Kårböle är inte unikt. Enligt Jordägarnas Förbund kommer organisationen i kontakt med liknande erfarenheter så gott som varje vecka.

— Många tvångsinlösningar ger oss för närvarande mycket huvudvärk. De aktuella fallen gäller både små och stora jordägare, säger ordförande Henrik Creutz på Jordägarnas Förbund.

Vad är de största problemen i de här fallen?

— Jordägarna blir sällan hörda i tid och många får inte ett skäligt pris för den mark som kommunen lägger beslag på. Alltför ofta ser vi exempel på röveri, säger Creutz.

Han hänvisar bland annat till tvister där Vanda stad har inlöst privat mark och ersatt jordägaren med en klumpsumma som inte motsvarar marknadsvärdet på marken. Efter det har kommunen detaljplanerat området och sålt marken till byggbolag för ett mångfalt pris.

Lagar ska revideras

Statsminister Sanna Marins (SDP) regering kom överens om att revidera markanvändnings- och bygglagen och lagen om inlösning av fast egendom för att lösa en del av problemen. Centern är pådrivande i frågan.

— Det finns skäl att revidera lagen om inlösning av fast egendom eftersom ersättningsnivåerna inte alltid motsvarar marknadsvärdet på den mark som blir inlöst, säger Antti Kurvinen, ordförande för Centerns riksdagsgrupp.

Enligt Kurvinen är det framför allt kommunerna i södra Finland som gör sig skyldiga till oegentligheter i tvångsinlösningen av privatägd mark.

— Det är oacceptabelt att kommunerna gör business på att tvångsinlösa mark och sälja den vidare till spekulanter till dyrare priser, säger han.

Mikael Sjövalll/SPT

Kurvinen påtalar också problemen med nya transmissionslinjer som dras över privatägd mark, vilket ofta leder till tvister om ersättningar.

— Det handlar om markägarnas rättsskydd och mänskliga rättigheter. Egendomsskyddet är tryggat i lagen. Vi måste se till att jordägarnas intressen respekteras, säger Kurvinen.

Centern kräver att Finland, i likhet med Sverige, ska förnya lagen så att kommunen måste betala högre ersättningar för tvångsinlöst mark. Ersättningarna skulle höjas enligt en koefficient som anger ersättningsnivån, men vad den ska vara har regeringen ännu inte enats om.

— Syftet med den här lagändringen vore förebyggande. Den skulle höja tröskeln för att tvångsinlösa mark på spekulativa eller lättvindiga grunder.

Dödläge i lagberedningen

På Jordägarnas Förbund befarar man att lagberedningen har kört fast på grund av politiska motsättningar inom regeringen.

— Jag har förstått att det hela har gått i stå eftersom SDP och Centern inte har kommit överens om de principer som ska styra revideringen av lagen, säger Creutz.

Teamchef Peter Haaparinne på Helsingfors stad svarar bland annat för stadens inlösningar av privatägd mark. Han anser att Centern skäller under fel träd.

— Om Centern anser att kommunerna inte betalar tillräckligt för inlöst mark så vore det kanske bättre att se över Lantmäteriverkets beräkningsgrunder än att revidera lagen. Det saknas fakta i den här debatten, säger han.

Enligt Haaparinne vill Helsingfors stad i första hand förhandla med markägarna om upphandling av jordanskaffning. Staden vill in i det sista undvika inlösningar.

— Marknadsvärdet bestäms utifrån jämförbara tidigare fastighetsköp och uppgifter från fastighetsvärderare. Om en fastighet blir inlöst av Lantmäteriverket kan beslutet överklagas till Jorddomstolen, säger Haaparinne.

På Nydal ter sig den politiska dragkampen och tjänstemännens svar som ett diffust och sövande bakgrundsbrus i kampen om den egna gårdens framtid.

— De kulturhistoriska värdena är helt åsidosatta när staden gör sina planer. Min morfar byggde Nydals huvudbyggnad 1910. Trots alla hotbilder har vi strävat efter att ta hand om gården och har renoverat byggnaderna alla dessa år. Vår yngre son bor här numera. Livet måste gå vidare, säger Astrid Nurmivaara.

SPT har inte lyckats nå justitieminister Anna-Maja Henriksson (SFP) för en kommentar om beredningen av ny inlösningslag.

Mikael Sjövall/SPT

SPT
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln