Polisen i Åbo väcker trygghetskänslor, Avi skapar irritation
Det var tidig vår och vårens första värmebölja sammanfaller med valborgsfirandet. Åstranden i Åbo fylls av picknickande unga och äldre.
Ett par veckor senare är det Kristi Himmelsfärdshelg och också den helgen får vi fint väder, mönstret upprepas och förstärks.
Hundratals och åter hundratals med människor vistas utomhus i Åbo centrum, i en coronatid där begränsningen på folksamlingar är sex personer.
Visst följer de flesta den rekommendationen, men när klunga efter klunga med fyra, fem, sex eller fler vistas i samma parker, åstränder och utomhus-vardagsrum kan rummet kännas som en enda stor folksamling.
Det kom ett efterspel med en pik i coronasiffrorna, även om det inte går att säga om det var valborgsfirandet inomhus eller utomhus som låg bakom siffrorna.
Polisen konstaterade i sitt pressmeddelande efter valborg att man gjorde sparsamt med ingripanden, att folk i huvudsak hade skött sig väl.
Det var och är en bild man får av Polisinrättningen i Sydvästra Finlands agerande i stadsbilden i Åbo: Man vill hellre skapa trygghet än ingripa, man vill hellre samtala än läsa lagparagrafer och coronarestriktioner, man vill hellre synas än domdera.
Den här arbetsmetoden fortsätter polisen att tillämpa. I går lanserades en kampanj i samarbete med Åbo stad.
Kommande lördag är det dags igen, grundskolor och gymnasier firar avslutningar och många yngre förväntas fira på ett eller annat sätt.
Får polisen välja görs firandet med ett litet gäng, utan rusmedel, och ungdomarna uppmuntras berätta ärligt för sina föräldrar var de rör dig. Den arbetsmetod polisen väljer denna gång är stället där de unga rör sig, man för kampanjen på sociala medier. Man tar hjälp av influencers som ungdomarna lyssnar på.
Smart drag av polisen och Åbo stad, som ackompanjerar med att ha många ungdomsarbetare i jobb i helgen, både i centrum och i ungdomsgårdar i förorter.
Det här kommer inte att hindra ungdomar från att fira, det kommer inte att hindra att några kanske tankar för mycket av den alkohol de uppmanas undvika helt.
Men för de ungdomar som kan behöva hjälp har tröskeln till en viss myndighet sänkts. Polisen är kanske inte ändå den onda som avbryter det roliga, utan kan ses som en trygghetsfaktor och som närvarande vuxna – man kan till och med vända sig till dem för att få hjälp om kompisen verkar behöva det.
Tajmingen i polisens kampanj är också bra. Skolavslutningshelgen brukar vara symbolen för sommarstarten.
Nu kan den också bli symbolen för en exit-tid som alla väntar på. Det finns många anledningar till att fira.
Hela samhället drar någon slags utandningssuck av lättnad. Det finns en ljusning, restriktionerna lättar, coronasiffrorna pekar nedåt, incidensen dyker och andelen vaccinerade ökar.
Vi inte bara går mot sommaren utan den är här, och då börjar det friare livet. Eller?
Medierna citerar lättade läkare och epidemiologer, och vi får samtidigt påminnelser om att hygien, avstånd, munskydd fortfarande är viktiga.
Utomhus ska vi få umgås igen, till och med utan beaktande av tvåmetersavstånd. Folksamlingar på 50 personer tillåts. Görs en klar avgränsning i publikläktaren, tänk fotboll eller sommarteater, så får 50 till bänka sig, och följande, och följande…
Allt det här tas emot med öppna armar, arrangörerna är duktiga på omställning, de fixar och de trixar. De hoppas ändå på ytterligare uppluckringar.
Men det finns också mycket i Regionförvaltningsverkets (AVI:s) senaste besked om restriktionerna som väcker arrangörers irritation.
Inomhus är begränsningen fortfarande 10 personer och många kulturarrangörer får lov att inhibera program.
De har väldigt svårt att förstå varför restaurangerna får fyllas av folk som utan munskydd sitter tätt intill varandra med sina stop, medan man inte får ta del av en pjäs eller en konsert, iförd munskydd, och där avstånd kan hållas. Att uppträda för max 10 personer är inte klokt, i varje fall ingen business.
Därför är det lätt att förstå kulturaktörernas irritation över hur myndigheternas regelverk behandlar dem olika.
Utomhus finns paralleller. Det är också lätt att förstå dem som sett bilder över valborgsfirande Åbobor på välfyllda krogbåtar, och som då ifrågasätter varför publiken på en fotbollsstadion skulle bete sig mer oansvarigt? Där kunde de sitta i eget sällskap med avstånd till andra.
Det finns ingen rim och reson i regeln. Utomhus är ju ute, och nu är samlingen med öl tillåten, samlingen utan är det inte.
Restaurangbranschen hör visserligen också till dem som har fått ställa om och visa flexibilitet. Den har ändå största delen av coronaåret kunnat verka i någon form. Kultur- och idrottsvärlden har det inte.
I morgon väntas nya bud för Egentliga Finland. Kanske maxantal för folksamlingar utomhus slopas helt?
Det skulle förstås välkomnas varmt, men virrvarret på vägen till ett sådant besked väcker inte förtroende.
Texten uppdaterad så att valborg infaller först, Kristi Himmelsfärdshelgen sen.
Kommentarer på ÅU:s webb kräver ett namn. Därför kan jag inte publicera, men nog tacka, dig anonyma kommentarskribent som påmint om att titta i kalendern. I texten hade jag svängt om tidpunkten för valborgshelgen och Kristi Himmelsfärdshelgen. Skammens rodnad-hälsningar!