Plåtpoliserna sköter sig – kolla på kartan var det oftast blixtrar till!
I Pargas är det kameran i Ersby nära korsningen av Skärgårdsvägen och Cementvägen i riktning mot skärgården som oftast blinkar till, 219 gånger under fjolåret. Där har hastighetsbegränsningen dessutom nyligen sänkts från 60 km/h till 50 km/h, vilket säkert bidragit till att bilderna blivit betydligt många fler den senaste tiden.
Granskar man kamerorna över ett längre tidsperspektiv är det ändå kameran vid skolcentret i Nagu i riktning mot Pargas som de senaste åren varit mest sysselsatt (218 bilder under fjolåret).
Ur statistiken kan man också tydligt utläsa att kamerorna har en förebyggande funktion, eftersom antalet bilder de knäpper oftast hänger ihop med att begränsningarna nyligen justerats eller att kamerornas placering ändrat. Då folk vänjer sig vid var kameran finns, saktar vana bilister in.
Vid skolcentret i Pargas tar kamerorna inte längre många bilder, men annat var det då kamerorna var nya. Kameran i riktning mot Åbo knäppte i snitt 457 bilder under åren 2015–2018, medan antalet bilder de senaste två åren är totalt 16 stycken.
Genom att klicka och zooma får du fram hur många bilder de olika kamerorna tagit. källa: Polisinrättningen i Sydvästra Finland.
Trenden är precis den samma i Åbo, där plåtpolisen vid Begravningsplatsvägen i Hammarbacka under en längre tid varit den som tagit flest bilder. Men nu har de nya, avlånga kamerorna med mer avancerad teknik vid korsningen av Stålarmsgatan och Nokiagatan (i bägge riktningar) tagit upp kampen på allvar. Under årets första 19 dagar har där redan blixtrat till 55 gånger.
Genom att klicka och zooma får du fram hur många bilder de olika kamerorna tagit. källa: Polisinrättningen i Sydvästra Finland.
Förebyggande inverkan
Placeringen av trafiksäkerhetskamerorna bestäms i samråd med polisen och väghållaren, det vill säga oftast en kommun eller NTM-central. Polisen sköter kameran och behandlingen av förseelserna, väghållaren sköter stolpen och dess teknik.
Kommissarie Juha Koistila på Polisinrättningen i Sydvästra Finland säger att man främst fokuserar på farliga korsningsområden och vägavsnitt, i tätorter betyder det ofta i närheten av skolor och daghem.
– På det stora hela fungerar kamerorna bra, men visst händer det sig att kablar går av till exempel i samband med grävarbeten och en del stolpar utsätts ibland för ofog. Målsättningen är att alla håller hastighetsbegränsningarna och visst skulle det vara fint om det inte alls skulle ta bilder, säger Koistila.
Hur är det, används kamerorna också till annan form av övervakning än fortkörning?
– Inte i dagsläget, men möjligtvis i framtiden. Det kan handla om övervakning av trafikljus, användning av bilbälte eller mobiltelefon. Vid fortkörning tar man redan nu i beaktande telefon- och bilbältesanvändningen i påföljderna.
Kameran kan fota utan orsak
De nya, avlånga kamerorna som dykt upp den senaste tiden i Åbo, är enligt Koistila lika pålitliga som de gamla, fyrkantiga kamerorna, men de äldre kamerorna kan blixtra till också utan att man kört för fort.
Johan Backas– Induktionskretsens känslighet och vägytans tjocklek kan ibland leda till att kamerorna kan blixtra till utan att någon har kört för fort. Jag har faktiskt också själv råkat ut för det, säger Koistila.
Hur länge ska man då sitta som på nålar om kameran knäppt en bild, men man själv är övertygad om att man hållit hastighetsbegränsningen?
På den frågan svarar Polisens trafiksäkerhetscentral i Helsingfors, som hanterar alla bilder som kamerorna på olika håll i landet tar. Bilderna överförs trådlöst till trafiksäkerhetscentralen, som sedan så fort som möjligt skickar ut meddelande om eventuell påföljd till fordonets ägare eller innehavare. Meddelandet kommer antingen elektroniskt till suomi.fi-tjänsten om den tagits i bruk eller per brev till hemadressen.
Har det gått mer än en månad sedan kan man ändå sannolikt andas ut – enligt lagen ska nämligen ett beslut om avgift för trafikförseelse skickas inom 30 dagar från den dag då förseelsen skett.
Dyr selfie?
Tidigare har det inte varit möjligt att få bilden som fartkameran knäppt, men nuförtiden är det faktiskt möjligt. Man kan beställa bilden i elektroniskt format till sin e-postadress genom att kontakta automaattivalvonta@poliisi.fi och gärna ange ärendenumret.
Om man kört mer än 20 km/h över hastighetsbegränsningen handlar det ändå om trafikbrott, inte trafikförseelse, och då är bilden en del av förundersökningsmaterialet och sekretessbelagd tills ärendet slutbehandlats. Då kan man få bilden först efter att tidsfristen löpt ut.
Hur många hör av sig om bilderna och vill faktiskt ha dem? I snitt ett tiotal personer i veckan, säger chefen för trafiksäkerhetscentralen, överkommissarie Dennis Pasterstein.
– Det varierar en hel del, men vi brukar märka av toppar då medierna skriver om det eller då fartkamerorna annars är på tapeten, säger han.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.