Ann-Christine Snickars 04.11.2022 06:00

Teaterboulages åttonde revy, som tillika firar jubileumsåret – 25 år! – heter ”En rikit liitn revy” och har enligt uppgift något färre aktörer än revyerna brukar. Formatet är ändå likt det man vant sig vid: ett par timmar effektiv speltid, sketcher på löpande band, sjutton låtar.

Unga och gamla spelar tillsammans, enskilda har stöd av kollektivet. Revykonceptet kunde vara en bra modell för lokalsamhället. Tillsammans, med acceptans för varandra, kritiskt öga för omvärlden. Och med sång.

Ledmotiv för lokalrevyer bör vara någon aktualitet på orten. I Pargas måste det bli Livskraft och Konditionstrappan. ”Projekt Livskraft” gestaltas i spektakulära nämndmöten där Gula, Röda och Blå laget ska göra sin röst gällande. Gredelina och Gröna inslag finns också, men dem lyssnar ingen på.

Allt styrs av högsta tjänsteman, en slipad programledare i John Lassus gestalt. Han anställer genast en toppchef, Toni Lahtinen, lite mer exekutiv än han borde, han uppträder alltid med hjälm.

Hur Livskraftsnämnden utför sluten omröstning och vad man gör när man ”vänder på slantarna” visualiseras med revyns medel, fantisera om det eller gå och se!

Trappan man ska trappa upp sin kondis i är också sceniskt attraktiv, den passar som träffpunkt för snabba skeenden. Trappan är också alla showers universalmöblemang, ju större dess bättre.

Slutsången ”Vi e i Pargas” (som varierar en Pointer Sisters-låt) måste äga rum på den.

På trappan träffas också ett par av gestalterna man hoppas blir återkommande, Lisa Taulios och Elin Söderholms luttrade (eller letargiska) shouare, som tar arbetet med ro, men går igång när någon frågar efter vägen.

Då får den frågande allt annat än raka besked. De ger en träffsäker skiss av småstadens självförsjunkenhet – sån finns inte bara Pargas!

Samma tema tas upp när Magnus Sundman parodierar sitt eget värv som guide, och nogsamt radar upp historiken för varje näringsställe för en uthungrad turist.

Scenen utspelas på engelska, guidens markerat knaggliga, men modersmål för Arabella Ross , som råkar ha teaterutbildning och råkar bo i Pargas i år.

Teaterboulage är bra på att integrera såna krafter, det fyller på med kompetens och glad energi, sånt som revy består av.

De lokala ortnamnen går igen också i sketchen om kolonisationen av Mars, där det gäller att få hemkänsla fort. De reströtta astronauterna har föreställningen läckraste kostymer.

Planetens geografiska namn översätts genast till något mer hemtamt, men med lite fräcka prioriteringar. Vilken är platsen där ingen frivilligt skulle bo?

Den krävande uppgiften som revyns producent has av Lisa Taulio, men hon hinner med en hel del på scenen, ett par sångnummer som hör till höjdpunkterna, till exempel taxisången (som är ”Calcutta – taxi, taxi, taxi” i lokal tappning), i högt tempo men med avslappnad koreografi.

Taxichauffören plockar upp alla, oberoende av nivå på nykterhet och hygienstatus.

De snabba infallen är revyns trumf. Och det finns också revymaterial av inarbetat standardsnitt som balanserar på gränsen till det så kallade politiskt korrekta.

Revyer har licens att gå över gränser, men man håller kanske på att revidera hur det ska göras i dag. Man kan skratta åt situationskomiken i telefonsamtalet där ena parten ringer om en bil och den andra tror det gäller hans akut sjuka fru. Men själva vitsunderlaget är rätt daterat där.

Karaktärerna Terttu och Tauno skulle säkert inte heller uppfinnas i dag, men en stor del av publiken har sett många versioner av dem – de är Skini Lindgård och Riddo Ridberg i sitt esse.

I årets revyupplaga ska de också uppdatera sig, göra varsin video för Tiktok. Hur det blir kan man själv fantisera om – eller gå och se!

Ständigt i fonden finns för tillfället sammansatta Life Power Band, revyorkestern, fem personer stark.

Ibland lånar de ut medlemmar för scennumren, i synnerhet om det behövs sång, eller någon musikalisk specialkunskap, som att spela luftbluesgitarr.

En sån hanterar Alvar Svartström i sketchen om finlandssvensk blues och dess motiv. Det är ett nummer som bökar runt i klichéerna om finlandssvenskar – kan bli kul om man gör det från Pargas horisont.

Musiken är alltid stark på Pargasscener, nu är bitarna ibland fort avklarade. Så jobbar en revy, men lite mer förgrundsinslag från bandet hade inte heller varit fel.

Ann-Christine Snickars
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln