Förflytta dig till innehållet

PJÄSEN: Stefan Zweigs "The Chess Player" är ett schackparti i rasande tempo

Svart och vitt. Eller bara mörkt. Stefan Zweigs suggestivt ödesmättade ”Schacknovell” har gästspelat på flera finländska scener med Richard McElvain i alla roller. I lördags stod han på ÅST:s studioscen.


En gång var Stefan Zweigs författarskap ett av de mest lästa i Europa. Sen brändes hans böcker på bål. I Norden noteras nu ett spirande intresse för hans verk. Hans berättelse” Schacknovell”, en historia med många underströmmar, har en till synes klar slutpunkt: vem vinner partiet?
Richard McElvain, amerikansk skådespelare, dramatiker, regissör, och lärare, som också undervisat vid Åbo universitet, stötte på Zweigs text under en teaterfestival. Den inspirerade till en enmansföreställning ”The Chess Player”, som hade premiär 2017. Sedan dess har han haft pjäsen med sig och spelat den på besök i Finland, ett gästspel sågs på TYT:s scen i Åbo i fjol.
Zweigs novell utspelar sig på en Atlantångare. Där råkar en världsmästare i schack vara passagerare. Och det faller sig så att en annan märklig schackspelare också är ombord. Det är Doktor B, en jurist som fängslats av nazisterna efter Österrikes Anschluss, och som placerats i isolering i hopp om att han skulle bryta samma och avslöja vilka han hjälpt att komma undan.
Han behåller behärskningen på den punkten tack vare att han koncentrerar sig på schack. Han har lyckats stjäla en bok – isoleringen nekar honom all läsning – den råkar handla om schack. Han utvecklar en veritabel besatthet, den räddar honom på ett plan, men den är så överväldigande att han till slut hamnar på sjukhus. Som onyttig för makthavarna blir han utskriven och kan ta båten mot räddningen.
Novellen arbetar sig omständligt fram, lite sävligt som en atlantångare. McElvains föreställning gör tvärtom, tempot är hektiskt. Skådespelaren ska blixtsnabbt växla mellan roller, mellan spelarna i schackpartierna. I alla fall det senare fungerar utmärkt. Han visar suveränt vems drag det är när de avgörande partierna spelas, bara genom att höja en röd näsduk.
Mest litar McElvain till sin snabbhet och precision. Han blir en annan mitt i ett andetag, han skapar fort ett rum kring en enskild möbel. Men man kan ändå tycka att själva tempot ställer till det för föreställningen.
Avsikten är att överföra besattheten hos B, som i fångenskapen tvingas spela mot sig själv, med vansinnets överhettning som följd. Andra aspekter av spelmetaforen får också plats, men måste aktivt frågas efter. Det gör också McElvain, han kliver ut ur rollerna och blir berättaren/läraren som ställer frågor till åskådarna.
Det här växer ganska organiskt ur scenerna, i själva verket skulle dialogen med publiken kunna ta mer plats. Det kanske den också gör där publiken har engelska som modersmål, vem vet? Men Åbopubliken tar alldeles flytande del av engelskspråkiga föreställningar, det vet man säkert.
Det har redan sagts att ”The Chess Player” också kommenterar teaterkonstens illusionsskapande, att det är ett experiment, och ”på riktigt” bara på den nivån. Det är sant, men också en klyscha.
Zweigs novell är ju starkt förankrad i historien, i ett Europa som spelplan för nazisterna. Den var också slutpunkten för hans författarskap. Det mest gastkramande i berättelsen är att världsmästaren krossar Doktor B genom att vänta ut honom. Han låter dragen ta en oändlig tid och vet att hans motståndare kommer att tappa fokus.
Det är en kusligt bitter och lärorik historia. 1942 tog Stefan Zweig sitt liv som landsflyktig i Brasilien. Pjäsen visar också att den vet det. Det gör att insatserna, på gott och ont, skruvas upp ytterligare.
I exilen hade Zweig hunnit skriva sin vittnesskildring, ”Världen av i går. En europés minnen”, som getts ut i reviderad översättning av det eminenta svenska förlaget Ersatz, som 2015 gav ut en volym med fem noveller, där också ”Schacknovell” ingår.

The Chess Player (Schacknovell)

av Stefan Zweig
Manus och rollarbete: Richard McElvain
Gästspel på ÅST:s studioscen 9.11

Ann-Christine Snickars

Dela artikeln

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Mera nyheter