PJÄSEN: Skärgårdsteatern dammar av Bellman – en föreställning med delirium, död och glitter
På torsdagen, då Skärgårdsteaterns ska inleda sin föreställning ”Bellman – Är jag född så vill jag lefva!”, är Framnässalen i Nagu fylld till bristningsgränsen. Ännu i sista stund bär arrangörerna in några extra stolar för att kunna hysa alla personer som törstar efter en kväll med Carl Michael Bellman.
I sommar är det Klockriketeatern som gör Skärgårdsteatern och det är första gången som en etablerad teater håller i trådarna för teatern som turnerat i den finlandssvenska arkipelagen så gott som alla somrar sedan 1969.
Begåvad trio
Ensemblen ikväll utgörs av skådespelarna Mathilda Kruse, Josefine Koskinen och Matteus Blad som alla sjunger fantastisk bra och dessutom spelar bland annat gitarr och synt. Blad har för övrigt jobbat med Bellmans material redan i många år och gett ut ett album med Bellman-material.
Kvällens mer okonventionella föreställning omfattar givetvis epistlar och sånger om bottenlöst supande, likaså tankar om död och begravning som är återkommande teman.
”Är jag född, så vill jag leva och må väl på bästa vis”
Vi får också höra pastoraler som ”Fjäriln vingad” samt ”Är jag född så vill jag lefva” där stekta sparvar och nektar hittar sin väg till den plutande munnen. En mer tragisk och nykter sorg får vi känna i ”Vaggvisa för min son Carl” som Bellman lär ska ha skrivit bara någon vecka efter att en av hans söner dött i koppor.
Tidvis är orden dessvärre svåra att urskilja då de överröstas av gitarrerna eller blir grötiga av salens akustik.
Darina Rodionova/KlockriketeaternSkådespelarna blåser liv i epistlarna och sångerna genom att kombinera musik och teater. Den första akten undersöker Bellmans arv i vad regissören Carl Alm kallar en serie ”tableaux vivants”, men för undertecknad går tankarna tidvis främst till sketcher och studentikost spex.
Dräkterna och dekoren med referenser till 1700-talet är avskalad också av praktiska skäl, den ska ju rymmas i den trålare som teatern rör sig med och på de små scener skärgården har att erbjuda.
De stiliserade perukerna, som är gjorda av toapappersrullar, ölburkar och korkar, väcker skratt då de glider ner på näsan mitt i sången. Och lite prutthumor går hem även hos vuxna, även om Bellmans komiska referenser till en del lär ska gå förlorade för den moderna människan.
Man försöker sig till och med på lite allsång med ”Så lunka vi så småningom” som kan räknas till en av de mest älskade snapsvisorna i vår tid. Men att sjunga om supar och gravar i nyktert tillstånd vill inte riktigt ta sig, för åtminstone undertecknad hade lämnat pluntan hemma.
Välkomna till andra sidan
Om akt ett främst porträtterar livet på Stockholms bakgator med ett fast grepp om buteljen så har man i akt två dött och tagit steget in i det moderna helvetet, och nu anser undertecknad att det hela lyfter ordentligt.
Orkestern med elgitarrer och synt utgörs av Ulla Winbladh, Fredman och Jergen Puckel, eller Jussi Pukki, som man döpt om honom till eftersom han sjunger på finska. Nu släpper man loss: det är glitter, volym och bas, och epistel 73 ”Fan i fautteillerna” framförs som en tyngre rockig version som delvis översatts till finska. På något sätt lyckas man blanda in finsk tango i det hela. Roligt och galet, absolut!
Tidsresa som fungerar
Det är också i akt två som undertecknad anser att några av föreställningens höjdpunkter finns: till exempel en otroligt vacker och avskalad version av ”Ögat badar sig i tårar” gör trions röster verklig rättvisa.
Teatern gav en eftersmak som är svår att sätta ord på, men summa summarum är föreställningen i mitt tycke ett välsvarvat bevis på att Carl Michael Bellmans alster kan dammas av så de passar in i en modern tidsram, med den svarta humorn bevarad. För mig personligen fungerar de bäst precis så.
Klockriketeatern kör vidare med trålaren och uppträder bland annat i Korpo den 6 juli, Iniö den 9 juli, Utö den den 20 juli, Nötö den 22 juli, Högsåra den 24 juli och Hitis den 26 juli.
Bellman – Är jag född så vill jag lefva!
- Produktion: Klockriketeatern i samarbete med Skärgårdsteatern
- Text och musik: Carl Michael Bellman
- Regi: Carl Alm
- Skådelspelare: Matteus Blad, Josefine Koskinen och Mathida Kruse
- Dramaturgi: Christoffer Mellgren
- Kostym & Scenografi: Liisa Pesonen
- Ljus & musikalisk dramaturgi: Oscar Fagerudd
Korrigering 15.57: pjäsen visades på torsdagen.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.