Ann-Christine Snickars 19.09.2022 19:00

Red Nose Companys ”Aleksis Kivi – komedia miehestä josta tuli monumentti” är en clownteaterföreställning i helaftonsformat och ett veritabelt maratonlopp, för clownerna Mike och Zin, som utanför scenen heter Tuukka Vasama och Timo Ruuskanen, är utan avbrott i aktion.

Uppsättningen som hade premiär på Nationalteatern i Helsingfors i februari i år är en samproduktion mellan flera teatrar, bland annat Åbo Stadsteater.

Ett par dagar innan Åbopremiären 16.9 tog uppsättningen emot statens pris för informationsspridning, som betyder en ansenlig summa pengar, men ännu mer prestige.

En viss folkbildningsaspekt har också alltid funnits hos Red Nose. Klassiker inom världslitteraturen har varit en viktig del i repertoaren. Till exempel ”Don Quijote”, en av de föreställningar som gästat Åbo, minns man med skratt och lite rispande vemod.

Clowneriet är ju en uppvisning av blandade känslor och clownteater är lika delar stormande kaxighet och hudlös sårbarhet, offensivt spel, men med garden nere. Det tilltalar publiken maximalt och säger också något om den. Clownteaterns innersta mening kan vara att göra åskådaren mer medveten om sina reaktioner.

I så fall är Kivis liv och dikt det geniala stoffet. Kivi blev strängt ifrågasatt av det samtida kulturetablissemanget, men lyckades hålla sig flytande med hjälp av privata understödare. Kivi var ju den första finska frilansen, menar clownerna.

Den mest generösa mecenaten var Charlotta Lönnqvist , som försörjde Kivi i många år. ”Men det man för det mesta säger om mig är att jag var mycket äldre än Kivi”, säger clownen Zin, iklädd Charlotta-markören, en lång kjol.

Rollerna rinner över i varandra i högt tempo, varvat med Kivis tänkta kommentarer och skådespelarnas utvikningar och infall i stundens kontakt med publiken, allt hör till genren.

Stor plats får förstås ”Sju bröder” och ”Sockenskomakarna”. Men det hela började på allvar med ”Kullervo”, och strax intas Kullervoposen (som brukar ses som uppfunnen av Gallen-Kallela flera decennier efter pjäsen). Kullervo betecknar en av den finska manlighetens positioner, och de sju bröderna ger fler varianter, de gestaltas uppsluppet och träffande.

Föreställningen regisseras av Linda Wallgren (som också regisserade en version av ”Kullervo” just på Stadsteatern i fjol) tillsammans med Ruuskanen och Vasama, som är drivande på samtliga plan av arbetet, från idé till föreställning.

Musikvalet understryker Kivis kontakt till högt och lågt, eller hur de folkliga motiven till slut med besked blir högkultur.

En stråkkvartett ut Avanti! finns med på scenen, ackompanjerar sång, skruvar upp stämningen till max eller inflikar något lyriskt. De samarbetar också med föreställningens första musiker (och kapellmästare) Niko Kumpuvaara , vars instrument är dragspel.

Vissa scener blir ikoniska, en är givetvis den där clownerna leker fram scenen med Jukolabröderna på flyttblocket, hotade av det de tror är vilda tjurar. Eller en av slutscenerna, där Tuukka Vasama gestaltar en clown som är Kivi, som i sin tur iklär sig rollen av skådespelaren Charlotta Raa , som första gången spelade titelrollen i skådespelet ”Lea”.

Där lyfter föreställningens lager-på lager-teknik bokstavligen inför publikens ögon, och aktören draperad i Leas pösiga scendräkt tycks levitera.

Den bilden får gälla som karaktäristik för hela föreställningen.

Ann-Christine Snickars
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln