PJÄSEN: Lunchteater är upplyftande – och Sofia Carlsson sjunger ljuvligt
Soppteater som plattform för föreställningar av olika slag är omtyckt för sin atmosfär av prestigelöshet. Men den lever bara om tillräcklig publik strömmar till – det är ju tillsammans stämning föds.
En timme på teatern mitt på dagen, har man tid med det om man är mitt i arbetslivet?
Tips till arbetsgivarna: unna era anställda lunchteater nån gång! Det kan vara upplyftande. Åbo Svenska Teaters ”Lunch & lyrik” ges sammanlagt fyra gånger i vår.
Soppmenyn varierar, men sceninnehållet är en stående blandning av sprudlande vårkänsla och livets allvar, om världsläget och människors trassel och glädje privat.
Sofia Carlsson, vars huvuduppgift på ÅST är att medverka i musikalen ”Something Rotten!”, intar scenen i blekgrön kostym, utrustad med en signalröd ukulele. Men hon startar vid Tiljanscenens bortre dörr och medan hon rör sig mot estraden talar hon fram Karin Boyes kända vårdikt, strör ut den över oss. Det är ljuvligt och helt renons på det standardsentimentala som brukar lista sig in i den.
Karin Boye och Edith Piaf blir röda trådar i programmet, Piaf framförd lätt och sprudlande, ”La vie en rose” kan också vara bara sprudlande, kan strunta i avgrunden som många uttolkare, med rätta, lägger in i den. Jag tänker genast på en lätt och självklart hänförd rad i en Södergrandikt (”Vartän jag går kastar jag rosor åt alla”).
Södergran är också med nu, men med en annan och oroligare stämning som får övergå i den gamla fredsdängan ”I natt jag drömde”, som nu återkommer med helt nya friktionsytor.
Ett par dikter av Sara Nyman som i höstas kom ut med sin debutsamling ”Viltvård” hittar sina platser i flödet. Som den yrkesskickliga skådespelerska hon är återger Sofia Carlsson dikten ”Gott nytt år” (om en bussresa från Åbo till Pargas efter ett spritdränkt firande) så det låter som en episod som hänt henne själv. Snyggt!
Dess beska eftersmak får övergå i hennes egen låt, ”Årstiden är vår”, som följs av en av den svenska musikerkollegan Simon Swahnström, den heter kort och gott ”Upp”. Vilken energi det skulle generera om de uppträdde tillsammans!
När tillräckligt många sekvenser tangerat längtan stiger den vackraste längtanslåten ”Somewhere Over the Rainbow” liksom oombedd fram.
Vår betyder längtan, och längtan är ett viktigt ord i Sara Nymans dikt. När tillräckligt många sekvenser tangerat längtan stiger den vackraste längtanslåten ”Somewhere Over the Rainbow” liksom oombedd fram. Den passar Sofia Carlssons röst som hand i handske, och hon sjunger den (som ju handlar om det ouppnåeliga) så att man blir glad.
Inslagen i ”Lunch & lyrik” rullar fram som av sin egen tyngd, egentligt mellansnack finns inte. Sådant kan man ha delade åsikter om, det kan vara kontaktskapande eller krasst publikfriande. Men det ger också värmande mellanrum och lyser upp artisten själv, som i det här fallet har all orsak att ta för sig på scenen.
Till slut: soppan som avåts var god.
Lunch & lyrik
Arbetsgrupp: Sofia Carlsson och Kira-Emmi Pohtokari
Artist: Sofia Carlsson
Premiär på Åbo Svenska Teaters Tiljanscen 28.2.
Föreställningar 14.3., 4.4., 19.4. Lunchtiden är kl.12.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.