Philip Teirs nya roman skildrar kärlek och familjeliv i smarttelefonernas tid
Philip Teirs ”Jungfrustigen” är en roman om en skilsmässa och en ny familjekonstellation. Berättelsen stannar gärna upp vid finstilt vardagliga scener, undviker det explosiva. Hur man ställer sig till det beror på hur man positionerar sig i sin läsning. Foto: Helen Korpak
I den nya romanen ”Jungfrustigen” har Philip Teir rört sig från den lite coolt satiriska stilen i ”Vinterkriget”, som hans första relationsroman hette. ”En äktenskapsroman”, var undertiteln, den kom ut 2013. Nu är atmosfären mer intim, närgående beskrivande, bedrägligt lättläst.
Kanske kunde man precisera och kalla den uppbrotts- eller nyfamiljsroman. Men vad är en nyfamilj? Kallar alla som har en fot inne i det här relationsklustret det för nyfamilj, eller är den bara den som tagit steget ut ur sin kärnfamilj som gör det?
Perspektivet kan vara en känslig fråga.
Jungfrustigen
av Philip Teir
Omslag: Sanna Mander
Schildts & Söderströms, 2020
208 s.
Huvudperson är Richard, författare och kulturredaktör i sina bästa år – snart fyrtio – gift och familjefar. Han går på förlagsjulfest, dricker lite, minglar, är rastlös. Plötsligt råkar en kvinna tända i taket där festen tagit fart i dämpat ljussken. Hon har blå klänning och mörkt hår, Richard kan inte få henne ur tankarna sedan.
Kontakten spirar som den kan göra på 2000-talet, med hjälp av sociala medier. Och med hjälp av branschen. Paula, som kvinnan i den blåklänningen heter, arbetar på ett förlag. Men när man kommer till bokens slut minns man knappt hur inledningen av deras förhållande utspelat sig.
Det betyder i det här fallet att det är skickligt skrivet, Philip Teir är bra på att flytta spelbrickorna medan man tittar åt ett annat håll, reagerar på någonting som tangerar ens egna upplevelser eller kanske förutfattade meningar.
Fel storlek på sockorna, är det en giltig orsak till att känna en ödesdiger melankoli?
Allt tvinnas ihop. Det nya sommarhuset Richards familj har köpt, tanken på att ett tredje barn som hålls levande, inte minst av farmor, Richards mamma Suvi. Allt som håller ihop en tvåbarnsfamilj med förvärvsarbetande arbetande föräldrar.
Det finns en sammanhållande vardag, och det finns sådant som tycks få banden att försvagas. Men var finns i så fall de svaga punkterna? Att Richard får ett par sockor i fel storlek som enda julklapp är väl ingen giltig orsak till att känna en ödesdiger melankoli?
Relationsskildring i urban medelklass
Philip Teir har sagt att han ville skriva en roman som bottnar i hans egna erfarenheter. Han är frånskild, har två barn, en sambo, samma konstellationer som i boken. Men man gör rätt i att inte fastna i en läsning alltför nära författaren själv, utan snarare läsa det som en relationsskildring i en urban medelklass.
Här finns en luftig hänvisning till Knausgård – Richards förläggare undrar om han tänker göra en ”Knausgård light”, vad det nu kan innebära. Det är svårt att veta om hänvisningen är ironisk, kokett eller bara något slags rutin.
När man läser ”Jungfrustigen” tänker man inte just på Knausgård, utan mer på K:s landsman Geir Gulliksens två äktenskapsromaner (från 2015 och 2018; finns också på svenska) som utspelar sig i en välbärgad norsk medelklass.
Där förefaller distanseringen större (en premiss är ju att en läsare här upplever större avstånd till Gulliksens värld, ett minimalt till Teirs), och huvudpersonerna väcker ganska motstridiga känslor. I Gulliksens senare roman finns exempel på en nästan grotesk (och tragisk) självupptagenhet.
När en liknande scen utspelas hos Teir – mannen sitter och messar med förälskelsen mitt i det pågående familjelivet – förefaller det mer omoget än universellt hänsynslöst.
Relationer i världens storstäder handlar till ganska många procent om var man kan bo
I Richards fall får hans odefinierade längtan ett svar i Paulas ombonade hem, en lägenhet som ligger just på Jungfrustigen i Helsingfors. Romanen använder sig också av den svajiga klichén ”komma hem”.
Den översätter känslorna i något konkret, det är en stor fördel.
Men när de bestämmer sig för varandra måste de skaffa en ny adress, det är inte heller så lätt. Det mer ”sociologiska” inslaget är också ett plus. Relationer i världens storstäder handlar till ganska många procent om var man kan bo.
När paret hittat gemensam lägenhet drabbas de av ett störande ljus som de inte kan lokalisera, det blir allt mer påträngande och irriterande. Den som minns Teirs förra bok ”Så här upphör världen” kommer ihåg ett hus som också signalerade oro, men av lite andra skäl.
Det här enerverande surret är en smart gestaltning av skuldkänslorna uppbrottet och den kravfyllda anpassningen till nuet för med sig. Richard går inte obekymrad in i sitt nya liv. Han har inte heller haft det illa i sitt äktenskap. Richard och Sonja hör till de par man förvånat skulle beklaga när man hörde skilsmässonyheten.
Hur agerar man som en mogen människa, och hur kan man veta vad man djupast vill?
Det finns en ständig dubbelhet i ”Jungfrustigen”. En detalj som tydligt syns för en finlandssvensk läsare är att den skildrar ett liv som går på två språk, Paula talar finska, Richards expressiva mor Suvi är finskspråkig.
En annan dubbelhet gäller känslan. Den finns inför oförenligheter, inte som ambivalens eller kluvenhet, utan som en permanent slitning. Man kan också läsa ”Jungfrustigen” som en skildring av nutidsmänniskans ovilja att välja, och hur det känns när man fattar att man ändå måste.
Huvudpersonen är ironiker eller romantiker, allt beror på vilket ljus man ser det i. Texten spelar med det, det ligger också något provokativt i den pendlingen. Hur agerar man som en mogen människa, och hur kan man veta vad man djupast vill?
Men romanen skildrar också ett vardagsliv där man inte kan inta någondera ståndpunkten, där det inte finns just några frågor på vilka en ironisk eller romantisk attityd skulle vara ett svar.
Ann-Christine Snickars
ann-christine.snickars@aumedia.fi
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.