Sakta når vi ett vaccinmål
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Coronavaccinationsgraden kryper sakta uppåt i Finland.
Förutom vanliga bokade tider finns pop up-vaccineringar, exempelvis den som ordnades för studerande i Åbo på torsdagen.
Det känns som om vi närmar oss målet: 80 procent.
Dels minns snart 80 procent av dem som fyllt 12 kanske knappt ens hur nålsticket kändes.
Dels har vi fått – betalat för – våra vaccinleveranser.
Dels har vi skrapat ihop tillräckligt många som kunnat sticka nålar i oss.
Sticka nålar. Skrapat ihop. Det är arroganta ordval, men det är så det känns i vårdarbristens eviga tidevarv.
Som om det är exakt de orden som kan användas av dem som ser ner på yrket, inte förstår sig på det och inte vill jobba för att göra branschen mera attraktiv.
Att det ordnas pop up-vaccineringar är otroligt bra. Den som inte lyckas fixa en tidsbokning i Åbo – kanske på grund av köer till telefonbokningen eller ingen möjlighet att logga in i systemet – kan stega in på olika adresser och få första eller andra dosen.
På Kyrkovägen i Åbo tycktes allt löpa fint på torsdagen. Då staden ordnade motsvarande evenemang för studerande på Tavastgatan i augusti ringlade köerna utanför långa.
Många studerande som inte har Åbo som hemort vaccinerade sig sannolikt då också.
Pop up betyder att något dyker upp, ploppar upp. Det låter trevligt och används flitigt också om andra händelser, vilket inte behöver vara något negativt.
En pop up-vaccinering kan ändå inte ploppa upp lite var som helst utan kräver resurser och planering.
I Nya Zeeland har politiker i ledande ställning börjat diskutera med en jätte-snabbmatskedja om det är möjligt att vaccinera folk medan de köar efter maten.
En dos på pizzan eller ringlandes längs med korven låter ju intressant.
Fast det är förstås inte det som avses, utan att någon baxar med sig coronavaccin som ska förvaras och doseras på ett visst sätt, till en plats där ordningsvakter måste se till att säkerhetsavstånd följs.
Så kan man åtminstone föreställa sig att det skulle gå till.
Det går förstås inte att blanda päron och äpplen hur som helst – något som kanske sker på Nya Zeeland behövs knappast här.
De som organiserar vaccineringar i Åbo gör det bra, enligt de resurser som finns.
Men det lönar sig att fundera på vad som är tillgängligt för vem och vilka som gör det möjligt.
Oavsett hur vaccinet delas ut så är 80 procent en siffra att vara nöjd med — till en början.
Hur många pop up-vaccineringar som än ordnas är det ändå ett faktum att alla inte kommer att ta vaccinet.
Möjligheterna finns åtminstone. Men hur löser vi resten?
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.