Personal och patienter betalar priset
Det är ingen ände på Varhas elände. Egentliga Finlands välfärdsområdes ekonomi är i kris, underskottet är större än befarat och Varha måste nu spara ytterligare 30 miljoner euro, utöver de massiva sparåtgärder som redan slagits fast.
I dag, tisdag (7.5), ska välfärdsområdesstyrelsen behandla ett förslag om att bland annat inleda omställningsförhandlingar för att permittera personal. Också personalförmånerna föreslås minskas eller slopas, och både företagshälsovårdens omfattning och mertidsersättningen för frivilligt kollektivavtalsenligt övertidsarbete ska ses över. På förslag finns också rekryteringsförbud eller åtstramningar i personalinhyrningen, vilket ytterligare belastar vårdpersonalen.
Dessutom tvingas Varha sannolikt slopa ambitionen att förenhetliga lönerna för anställda som flyttades över från olika kommuner till välfärdsområdets tjänst.
Eftersom välfärdsområdets största kostnader är köpta tjänster och lönekostnader är det självklart att rikta in sig på dem – eller det vore självklart, förutsatt att välfärdsområdet skulle fungera som ett företag.
Men den offentliga vården ska inte bygga på marknadsekonomins utbud och efterfrågan, utan den ska trygga invånarnas hälsa och erbjuda omsorg i enlighet med politiska löften. Att nu, när områdesmodellen bara varit i kraft ett drygt år, börja gå in för permitteringar är katastrofalt och kommer att orsaka stor turbulens.
Även om det ännu är oklart hur de planerade permitteringarna ska riktas, står det klart att ännu färre vårdare i så fall kommer att vara tillgängliga och vissa av välfärdsområdets tjänster hålls stängda längre än planerat under sommaren. Inget under att Varhas personal är orolig både för egen del och för patientsäkerheten.
Om förslaget godkänns kommer vi sannolikt att se massiva protester i form av strejker eller demonstrationer i sommar eller senast i höst. Med tanke på de historiskt tuffa sparkraven och vårdarnas redan tunga arbete känns det faktiskt som en berättigad reaktion.
Regeringen Orpo har helt tydligt vinnlagt sig om att köra igenom sparåtgärderna under den första hälften av sin regeringsperiod för att sedan eventuellt kunna släppa lite på tömmarna i god tid före nästa val.
Det här vet också det största oppositionspartiet SDP, som garanterat gärna ser att de borgerliga partierna nu tar smällen för det nationalekonomiska spartalko som Finland behöver för att stoppa skuldsättningen.
Men vi ska komma ihåg att det inte är den här regeringen som är arkitekten bakom den stora sote-reformen, utan regeringen Marin med SDP och Centern som drivande krafter.
Deras skiss utgick ändå knappast från dagens ekonomiska läge som fått den nuvarande regeringen att gå in för anpassningsåtgärder på hisnande nio miljarder euro.
Ingen vill rasera vården, men Varhas förtroendevalda står nu med bakbundna händer på grund av regeringens sparkrav, och för dem gäller det att fatta svåra och ännu svårare beslut.
Både personal och patienter inom välfärdsområdet kommer att betala ett högt pris om de föreslagna sparåtgärderna genomförs planenligt.
– ”Ingen vill rasera vården”. Nja? Ingen har ju sagt rent ut att man vill rasera vården, men om man ser på vad en del politiska krafter gör, så kan man fråga sig, om det inte är just det som de vill göra. I synnerhet då med vården i offentlig regi.
– Förhållandena i USA förskräcker. Där har man inte mycket offentlig sjukvård. Samtidigt har man mycket privatiserad sjukvård. Har man inte råd med en försäkring och blir allvarligt sjuk, får man välja mellan en för tidig död eller personlig konkurs. En man som låg länge på sjukhus med Corona, kom hem med en sjukhusräkning på sju miljoner dollar.
– Arbetet med sjukvårdsreformen i Finland började redan under regeringen Sipilä, då alla eller i varje fall väldigt många trodde att det skulle lyckas att överföra stora delar av sjukvården och äldreomsorgen i privat regi. Vårdjättarna vädrade morgonluft och deras bulvaner byggde nya vårdfastigheter lite här och var i landet. Billigast möjliga packlådor, som inte fyller dagens krav. Det hela körde ihop sig med grundlagen då.
– Vi har områdesval 2025. Man kan ju fråga sig hur litet – eller stort – intresset för att kandidera i det valet, kommer att bli, nu då det har blivit tydligt att besluten ända i praktiken fattas i Helsingfors.