Anja Kuusisto 10.03.2020 04:00

Flyttade till Pargas som pensionär. Teuri Brunila har gjort en lång domarkarriär. Foto: Anja Kuusisto

”Jag minns att han kände hat, hat mot livet och samhället”

– Det var en ung pojke vars liv hade börjat gå utför redan i 12–13-årsåldern. Då hade han börjat använda alkohol, snart också droger som blev tyngre och tyngre.
Brunila minns fortfarande att 16-åringen inte kände något särskilt hat mot de personer han knivskar, de råkade bara komma i hans väg.
– Han kände ett hat mot livet, så tolkade jag det, och han var drogpåverkad. Ett vittne berättade om hur 16-åringen slitit sitt hår och ropat ”jag exploderar”.
– Att knivhugga obekanta människor, det är ett uttryck för hat mot samhället omkring dig.
Själv bor Brunila i Pargas sedan 15 år tillbaka.

Missbruk och samhällshat är trender som har blivit starkare

I Pargas skedde nyligen ett våldsdåd med kniv där en 20-årig ortsbo nu har häktats för två dråpförsök.
Häromdagen rubricerade ÅU också om ett annat fall i Pargas, där en 21-årig har hotat med kniv och står åtalad för grovt frihetsberövande med mera.
De här fallen är exempel, men att hatet mot livet, samhället, bara verkar växa, det är något som oroar den erfarna, meriterade och pensionerade domaren.
Han tangerar det i sin färska bok ”Tuomari joka tahtoo sovitella” (fritt översatt Domaren som ville medla).
Samtidigt som han beskriver ett samhälle där hatet och hopplösheten ökar och där högerextrema rörelser vinner terräng, talar han nämligen om medling och försoning.
– Det är inte strängare straff som hjälper. Att fängsla unga brottslingar för långa tider är ingen lösning, de blir inte bättre av att sitta inne.
– Fängelset kan fungera för att få dem drogfria, och de begår inte nya brott medan de sitter inne, men det är också det enda.
Betyder det att vår fångvård har misslyckats?
– Nog försöker de, och det går mot det bättre, men fängelset är inte någon uppfostringsanstalt, det är en straffinrättning.

Betonar fångvårdens växelverkan med socialarbetet

Brunila har under hela sin karriär lyft fram vikten av socialarbetet, något som han har förklarat kan ha sin upprinnelse i att han är gift med en socialarbetare.
– När det gäller unga brottslingar är växelverkan med barnskyddet central, men barnskyddet är något där vårt finländska samhälle också har misslyckats. Dessutom läste jag nyss i HS att det finns 150 000 barn i Finland som lever under fattigdomsgränsen. Hur är det möjligt att EU prickar oss för allt möjligt men inte för det, hur får det vara så i ett välfärdssamhälle?
Han skriver i boken – som är redigerad av professor Esa Poikela – att han inte har en partipolitisk agenda och inte talar för något parti. Han försvarar rättvisa och jämlikhet i ett nordiskt välfärdssamhälle, skriver han.
– Min bok är samhällskritisk och religionskritisk. Jag kritiserar kapitalismen som blundar för de mindre bemedlade. Sedan frågar vi varför de röstar på Sannfinländarna, men vem skulle de rösta på?
– De borde förstås inte rösta på Sannf, inte för det partiet deras sak, men de ser inte några alternativ, de etablerade partierna har svikit de här människorna.

”Skadan borde helas via rättvisa”

I sin bok använder Brunila termen”restorativ” (stärkande) rätt, i betydelsen att det som brottet har skadat borde helas, man skapar en rättvisa som ska stärka. I boken har han följt Amartya Sens ideologi från boken ”The Idea of Justice”. Sen är Nobelpristagare i ekonomi 1998.
En annan som har inspirerat honom är professor Howard Zehr från USA.
– Jag lyssnade på honom i Köpenhamn. När jag läste hans texter insåg jag att det jag har jobbat med under hela min karriär är att försöka få till stånd rättvisa, via processrätt och via medlande.
– Medlingens roll är underskattad. Den borde användas så mycket som bara möjligt.
– Alltid om offret för ett brott önskar det borde ett möte mellan brottsutövaren och offret ordnas.
– Jag höll en föreläsning om det en gång i östra Finland och en kvinna skrev e-post till mig dagen efter. Hon hade blivit sexuellt utnyttjad som barn. ”Föreläsningen gav så mycket” skrev hon, men om hon någonsin konfronterade den som utnyttjat henne vet jag inte.
Det finns så många grymma fall, suckar han och berättar om ett fall han minns, någon som utnyttjades som 3-åring av en 20-årig man.
– Ett 3-årigt barn kanske inte har några minnen som det kan återge, men kroppen minns. Trots att man inte minns kan personen få problem som vuxen då kroppens minnen kommer tillbaka.

Medlingen passar ofta i vårdnadstvister, arbetsplatskonflikter med mera

Det är sällan de grövre brotten är föremål för medling. Men medling kunde betydligt oftare vara rätt väg att gå till exempel i vårdnadstvister, säger Brunila, som är en upphovsman till att Finland överhuvudtaget har en lagstiftning om medling.
Numera är han hedersmedlem i Finlands forum för medling.
Domaren som är medlingens förespråkare har själv föregått med gott exempel då han spridit sitt budskap jämlikt över hela partifältet:
– I november sände jag boken till alla partiledare, även Hallo-aho, säger Brunila med ett leende.
– Och så sände jag boken också till Sauli Niinistö och till våra expresidenter, jag känner dem alla.

Teuri Brunila

Aktuell som: Kom i höst ut med boken ”Tuomari joka tahtoi sovitella”. Intervjuades om boken av prof.em. Seppo Koskinen i Pargas stadsbibliotek på måndagskvällen (9.3). En motsvarande tillställning ordnas senare i vår i Åbo, sannolikt 2 april.
Född 1937 i Åbo, uppvuxen i Åbo. Tillbringade som barn somrarna i Dalkarby, Nagu.
Sändes som krigsbarn till Sverige tillsammans med sin ena bror, vistades där ett år.
Fick juristexamen 1965 från Helsingfors universitet.
Lagman för Åbo tingsrätt 1995–2004, innan det sju år som hovrättsdomare, innan det bland annat jordrättsdomare i dåvarande Åbo- och Björneborgs län.
Bodde i Åbo fram till sin pensionering 2004, är sedan 2005 Pargasbo.
Byggde om sommarstället i Muddais till permanent hem.
Har tre barn. En dotter, bildkonstlärare, och två söner som både har juristexamen men är entreprenörer. Yngsta sonen Teemu är känd musiker, bosatt i Los Angeles.
Har sex barnbarn. ”De är framtiden”.

LÄS OCKSÅ:
Medling har blivit ett vanligare sätt att sona lindriga brott

Anja Kuusisto
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln