Påståenden om landsbygdens tillväxt är mumbojumbo
Det har i flera sammanhang lyfts fram att coronapandemin gynnat landsbygden. Stämmer det här eller är det fromma förhoppningar?
Befolkningsstatistik kan tyckas vara någonting trist, men statistiken berättar mycket om den förändring som pågår i samhället. Befolkningsutvecklingen på en ort eller i en kommun har stor betydelse för hur vardagen ser ut om några år.
Det har länge pågått en urbanisering i Finland och många andra länder. Människor väljer att bo i större tätorter, frivilligt eller på grund av någon reell orsak. Även i många mindre städer minskar befolkningen. Endast städer med över 100 000 invånare ser ut att växa.
Utvecklingen har lett till att regionerna och kommunerna i Finland delas in i två olika läger. De områden som växer och de områden som förtvinar. Tudelningen medför många praktiska problem, både för kommunerna som växer och för kommunerna som krymper.
Hur ska man agera på områden där befolkningen minskar och barnen blir färre? De flesta kommunerna där befolkningen minskar väljer att in i det sista blunda för förändringarna. De kommuner som inte vågar se de förändrade behoven i serviceutbudet, speciellt vad beträffar skolor och i synnerhet gymnasier, kommer att få en kalldusch om ett antal år.
Man kan ställa frågan om det inte vore klokare att i god tid göra behärskade och nödvändiga förändringar, så länge det ännu finns alternativ, än att vänta på det oundvikliga och sedan vara tvungen att bara stänga. Förändringar och moderna helheter kan skapa nytt intresse, medan status quo skapar passivitet.
Problemen med tudelningen av Finland berör också konkret många människor.
Om man vill köpa ett hus och går till banken för att diskutera ett bostadslån, har det stor betydelse var det hus man vill köpa finns. Det finns redan nu orter i Finland, där bankerna är mycket restriktiva då det gäller att bevilja bostadslån. I geografiskt stora kommuner kan det också ha betydelse var i kommunen huset finns.
När priset på fastigheterna i glesbygden sjunker och priset på fastigheterna eller bostäderna i större tätorter stiger, kan det också försätta många familjer som av någon orsak måste flytta, i en besvärlig situation.
Orter på glesbygden med många fritidsbostäder har en stor fördel, då innehavarna av fritidsbostäderna hjälper till att upprätthålla ett större privat serviceutbud som gagnar hela bygden.
När man tittar på befolkningssiffrorna i Egentliga Finland, 12 månader bakåt från juni i år, är trenden mycket tydlig. Landskapet är indelat i fem subregioner. Åboregionen har ökat med 2 587 invånare, med de övriga fyra subregionerna visar minussiffror. Åboland -65, Nystadsregionen -173. Loimaaregionen -310 och Saloregionen -345.
I Västnyland tampas både Raseborg och Hangö med en minskande befolkning. I Raseborg har befolkningen varje år minskat under de 10 senaste åren och i Hangö har minskningen pågått i tiotals år och varit ännu kraftigare. När man tittar på prognoserna, tyder allt på att den negativa trenden fortsätter, om man inte lyckas skapa nya attraktiva boendelösningar.
Det är viktigt att tudelningen av Finland skulle avta och inte ytterligare förstärkas. Därför behövs det mindre mumbojumbo i diskussionerna och mera fakta och modiga idéer. Glesbygden och de mindre tätorterna utvecklas inte via diverse projekt, det behövs konkreta åtgärder och attraktiva bostäder. Attraktivt boende kombinerat med möjlighet till distansarbete kan vara nyckeln till en ny demografisk era.
Det vanligaste svaret som levereras på frågan om hur man ska få nya invånare är att man ska skapa nya arbetsplatser. Definitionen på arbetsplats har under 2000-talet fått en mycket mera mångfasetterad betydelse. I dagens läge måste man i första hand skapa förutsättningar att utföra sitt arbete.
Svaret på frågan varför man ska välja Nagu, Västanfjärd eller Tenala framför Åbo centrum behöver trovärdiga svar. Strategiska dokument för att utveckla områden är problematiska och ett effektivt sätt att lura sig själv. Det finns en risk att man tror att man gjort någonting då man utarbetat och godkänt ett strategidokument.
Lokalpolitiken och beslutsfattandet på alla nivåer behöver färre opportunister och flera realister. Svagheten med politik är att besluten inte behöver grunda sig på fakta eller faktiska omständigheter. Fromma förhoppningar är svåra att omsätta i nya invånare.
Ett tudelat Finland gagnar igen, därför behöver vi mindre mumbojumbo och mera mambo i samhällsdebatten, i planläggningen och i beslutsfattandet.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.