Påskens nya budskap
Påsken är den största högtiden under det kristna kyrkoåret och firas för att Jesus led, dog och uppstod. Inom judendomen firas påsken till minnet av uttåget ur Egypten. Flera saker signalerar att påsken förlorat mycket av sitt religiösa innehåll och blivit en sekulariserad familjehögtid.
Alla tider har påsken även haft inslag av gamla folkliga traditioner som påskpynt, påskägg och påskhäxor. Kyrkan har således inte haft ensamrätt på påskfirandet. Under senare år har vi kunnat se att till om med under kyrkans viktigaste högtid, påsken, så väljer människor att besöka köpcentrum och restauranger fram om gudstjänster eller andra evenemang i församlingarna. Likaså har påsken blivit högsäsong för skid-, stads- och solsemestrar. Varför har det gått så här och vad betyder det på lite längre sikt för kyrkan?
Ur församlingarnas och de olika religiösa samfundens synvinkel är utvecklingen inte optimal. Hur länge kan man fortsätta med tomma kyrkor, så gott som året om, och speciellt under de stora högtiderna? Borde kyrkan fundera på grundläggande ändringar i hur budskapet förmedlas? Finns det ens en möjlighet att locka församlingsmedlemmarna tillbaka till kyrkan? Nu ser vi en kyrka fylld av människor närmast under skolavslutningar, större konserter eller evenemang där man sjunger vackra julsånger.
Det tenderar redan nu vara så att kyrkan för många finns till endast för dop, konfirmation, vigsel och begravning, men däremellan upplevs kyrkans funktion och budskap som något man prioriterar bort. Kan det här tolkas som att flera väljer att höra till kyrkan av rationella orsaker och inte för att man tror på det kristna budskapet? Den nya och stora gruppen av församlingsmedlemmar kunde kallas ceremonikristna. Det känns tryggt att inom ramen för en inbyggd vana, kanske inom släkten, upprätthålla traditionen med de kristna ceremonierna.
Om den här utvecklingen fortsätter, kan man fråga sig hur länge ett antal kyrkosamfund ska har rätt att uppbära skatt? I och för sig kan man välja att inte betala skatt, genom att inte höra till kyrkan. Det här är ett alternativ som allt flera verkar välja. På många orter i vårt land står församlingarna redan nu inför flera svåra beslut, vad göra med flera tomma kyrkor och andra byggnader?
Kyrkan sköter också flera viktiga samhälleliga uppdrag, som t.ex. begravning. Men vad säger att det måste vara så även framöver. Om staten har beredskap att genomföra en stor och omvälvande reform inom social- och hälsovården, torde en reform av kyrkans uppgifter vara en betydligt lättare helhet att förändra, om behov finns.
Påsken är trots allt och oberoende av livsåskådningen ett välkommet avbrott i vardagen. På grund av påskens nya kommersiella budskap blir ändå påsken allt mera ett vanligt förlängt veckoslut för många. Då ska allt vara öppet från tidig morgon till sen kväll och då behövs det arbetskraft. Många väljer också att jobba, tack vare högre lön eller som ett alternativ till att sitta ensam hemma.
Också på denna punkt har mycket ändrat de senaste åren. I dag är det kanske svårt att förstå hur fruktansvärt tråkigt det kunde vara under påsken, bara för några tiotals år sedan. Då fick man inte besöka vänner, det fanns bara två TV-kanaler, inget internet och så gott som allt var stängt. Samtidigt var det ganska avkopplande, en tydlig paus i vardagen och en signal för att ta det lugnt. Det var dessutom ganska spännande att under stilla veckan hinna i tid till butiken och köpa allt man behövde för hela helgen.
Ännu i dag ger påsken och påskledigheten en möjlighet att träffa familj, släkt och vänner. Det finns tid att fundera, planera och reflektera. Har man saker ogjorda, så kan man städa skåp, tvätta fönster eller bara slötitta på Netflix. Sedan är det också fullt möjligt att kombinera det kristna budskapet och kyrkans utbud av evenemang, med nyare inslag av påskfirandet.
Påskens kristna budskap om Jesu lidande, död och uppståndelse verkar allt mera övergå till ett allmänt budskap om konsumtion, fest och förnöjelser. Allt har sin tid och kyrkans och religionens roll har förändrats markant under de senaste hundra åren. Förändringen kommer att fortsätta. Om antalet ceremonikristna ökar, så försvagas kyrkans budskap ytterligare.
Det går inte att säga att det som sker med påskens budskap är bra eller dåligt, eftersom det helt beror på hur man vill se på saken. De som är övertygade om att deras syn på påsken och påskens budskap är den enda rätta, kommer inte att lyssna på alternativa modeller. Därför är det viktigt att var och en hittar sin version av påskens budskap.
Oberoende av var och hur man väljer att fira helgen, så tillönskas alla en glad påsk!
Stat å kyrka borde snarast söka att skilja sig trots kyrkans samhälleliga åtaganden. Vi lever i år 2018 i alla fall.