Pargaspublik fick en tjuvtitt på hur Själökvinnors berättelser blir pjäs i höst
Anja KuusistoJutta Ahlbeck, Johanna Holmström och Joachim Thibblin berättar om Själös kvinnor ur forskningens, författarens och teaterchefens perspektiv. Foto: Anja Kuusisto
Ylva Ekblad, Sophia Heikkilä och Minttu Mustakallio hör till dem vi får se på scen då berättelsen om Själös tid som mentalsjukhus för kvinnor blir pjäs på Svenska Teatern.
Johanna Holmströms roman ”Själarnas ö” har dramatiserats av Seppo Parkkinen och pjäsen i regi av Mikaela Hasán får premiär på stora scenen i november.
Det blev en publik i Pargas som blev den första att få veta skådespelarnas namn.
Svenska Teaterns chef Joachim Thibblin avslöjade ensemblen på onsdagskvällen inför en fullsatt sal i Pargas stadshus, som hade kommit för att lyssna på upplägget ”Mitt Själö – från forskning till teaterscen”.
Stort intresse för annorlunda sätt att höra om teaterns arbete
Svenska Teatern provade därmed ett nytt koncept, att bredda sitt i Helsingfors etablerade ”Scenmåndag”-koncept och göra publikarbete redan innan en pjäs sätts upp – och det utanför Helsingfors.
Det lyckades mer än väl, teaterchefen Thibblin är mycket nöjd med kvällen då fullmäktigesalen i Pargas var fylld till bredden.
Idén att hålla kvällen i Pargas var hans, med sin Åbobakgrund kunde han också ana sig till var en diskussion om Själö går hem.
– Jag minns ännu hur Själö-pjäsen på ÅST väckte intresse från Nagu- och Pargashållet, säger Thibblin som var teaterchef på ÅST åren 2006–2013.
ÅST:s pjäs ”Sången i Själö” spelades våren 2004 och efter det har även Turun Kaupunginteatteri tagit upp Själö på sin repertoar. Men Svenska Teatern blir den första scen som dramatiserar Holmströms roman där tre fiktiva kvinnors berättelser utgör ramen.
– Att Svenska Teatern är Finlands svenska nationalscen är en uppgift vi tar på allvar. Vi ska berätta de viktiga berättelserna, de som varit och är avgörande för vår historia, vår identitet, vår självbild, säger Thibblin.
Publiksamling innan Själö-seminariet öppnade dörrarna i Pargas. Publikmängden blev senare mer än den dubbla av vad här ses.
Att kvinnornas röst hörs gläder Johanna Holmström
Att lyfta fram kvinnornas öden på den mytiska ön hör till historieskrivningen och att deras röster ska höras gläder också författaren.
– Att få se en av mina texter få liv på Svenska Teaterns scen har varit en av mina drömmar sedan jag började skriva. Det gör mig speciellt glad att det är ”Själarnas ö” som får den chansen, säger Johanna Holmström.
Avtalet mellan henne och Svenska Teatern skrevs för två år sedan.
– Den tidsramen beskriver väl också något av det vi i dag är här i Pargas för att berätta om, säger Thibblin, hur arbetet från text, roman, går vidare innan det blir en pjäs där vi har ett premiärdatum och kan presentera rollbesättningen.
Avstampen till romanen finns i Jutta Ahlbecks forskning
Berättelsen utspelar sig på Själö hospital under 1900-talets första årtionden. Avstampen till att Holmström skrev sin bok finns i Jutta Ahlbecks forskning.
Hon är sociolog och historiker och skrev sin pro gradu om kvinnorna på Själö 1999. År 2006 disputerade hon kring samma tema och det var en doktorsavhandling som både då och senare har väckt mycket intresse.
– När jag läste Juttas avhandling och de brev som kvinnorna hade skrivit, insåg jag att jag inte kunde bygga en roman rakt av kring de kvinnorna, det hade känts fel mot dem, säger Holmström. Men de Själökvinnor jag skapade i romanen kunde också ha funnits, det fanns mycket dokumentation att utgå i från.
Hur samhället då såg på dem som på något sätt avvek från mönstret berör en illa. Kvinnorna på Själö var ofta fattiga, vissa hade varit prostituerade, andra deprimerade eller mentalt sjuka, några hade begått brott, andra kanske ansågs mentalt sjuka utan orsak.
– Det är svårt att ge en röst till dem som stängdes in och glömdes bort, men det har varit viktigt, sa Jutta Ahlbeck under Pargaskvällen.
Hon betonade också att det inte finns en svartvit sanning kring kvinnosjukhuset på Själö, även om vården på den tiden inte håller för dagens granskning var många sjuka eller så väldigt fattiga att de sannolikt mådde bättre där än på alternativet, gatan.
Själöbo tog till orda
När sjukhuset stängdes 1962 var det snarast ett åldringshem och de kvinnor som var kvar flyttades till andra orter mot sin vilja.
Att det var just så minns också Pargasbon Maila Lindholm som deltog i seminariekvällen i stadshuset. När flera publikfrågor hade ställts blir det hennes tur. Alla lyssnar garanterat efter den inledningsfrasen:
– Jag är född 1949 på Själö och min mamma var husmor där. En av patienterna var barnflicka åt mig, tant Hilja kallade vi henne. Jag minns stängningen 1962 även om jag själv då gick i skola i Pargas. Kvinnorna ville inte lämna ön.
Emelie och Eva Vikström var på plats i Pargas för att berätta om Själö-föreningen av i dag och höra om teaterns planer.
30 mars ordnas motsvarande program, ”Mitt Själö – från forskning till teaterscen”, i Helsingfors, som det Pargas upplevde i onsdags. Diskussionens moderator var dramaturgen Nina-Maria Häggblom.
Själö i Nagu var säte för ett mentalsjukhus för kvinnor åren 1889–1962. Sjukhustiden på ön hade börjat redan på 1600-talet, då var det de spetälska som förpassades till ön. Numera är de här Själö-byggnaderna säte för Skärgårdshavets forskningsinstitut, Åbo Universitet/Turun Yliopisto.
På Själö finns också andra byggnader såsom flera fritidsstugor, vars invånare har en aktiv förening.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.