Pargaspräst i Jerusalem tror hårt på diplomati: ”Man måste våga mötas, se och lyssna”
Maria Leppäkari bor i Jerusalem där hon leder det Svenska teologiska institutet. När hon är i Finland bor hon i Pargas. Hon är också präst och docent vid Åbo Akademi.
När vi möts över Zoom sitter hon i sin frodiga trädgård. Solen skiner. Nästan alla i Israel har fått sitt vaccin. Barnen går till skolan. Sakta återgår livet till det normala.
Lugnet kan verka absurt för den som följt med nyheterna de senaste veckorna. För bara några dagar sedan pågick blodiga strider i många delar av Israel och de palestinska områdena.
– Efter coronaåret är det mycket som bubblar under ytan. Det är en lättnad nu när det blev eldupphör, men klart det händer saker hela tiden, igår skedde en knivattack där två blev knivhuggna på en hållplats. Knivhuggaren sköts av polisen.
”Det gäller att hålla tungan i styr”
Kunskap, kommunikation och ömsesidig respekt är värderingar som styr Leppäkari både professionellt och privat. Diplomati är inte bara nyttigt – det är en överlevnadsstrategi.
– Säger man för mycket kan man betraktas som ett hot. Här gäller att hålla tungan i styr.
Leppäkari väger sina ord noga innan hon uttalar sig. Interreligiös dialog hör jobbet till.
– Klart det är en mycket känslig situation. Men man måste bejaka de fakta som finns, våga se och ta dem i beaktande. Mötas, se och lyssna. Det är det första steget mot försoning. Följande steg är att arbeta för lika rättigheter.
Vilka fakta håller du som sanningar?
– Till exempel det att det finns en fysisk mur som skiljer Västbanken från Israel. De så kallade Jerusalem-id-korten för dem som bor här men inte har israeliskt medborgarskap. Att här finns två språk, olika typer av identitetsmarkörer, lokala kulturer, olika erfarenheter av konflikten och dess konsekvenser.
– Det finns obehandlade sår hos alla sedan 1948. De har nu rivits upp under den senaste krisen. Alla blöder på något vis.
Politisk vilja finns inte
När Leppäkari uttalar sig betonar hon samtidigt flera aspekter: Långtidsperspektivet och den tusentals år gamla historia som präglar den heliga staden, religionerna, de nutida politiska utmaningarna och svårigheterna med att forma en regering.
Hennes infallsvinkel bygger dels på en slags realistisk optimism. Mest drivs hon ändå av hopp.
– Genom mitt jobb med representanter från olika samfund, judar, muslimer, kristna, har jag vittnat att det är möjligt att mötas trots att vi tycker olika. Därför tror jag också att det finns möjligheter till regionala lösningar.
För det måste dock politisk vilja finnas på båda sidorna av konfliktens parter, säger Leppäkari. Nu finns det inte det.
– Här finns två politiska entiteter som vill ha krig och det har de fått. Sedan Osloprocessen som inleddes 1993 och efter andra intifadan för över tjugo år sedan har det inte funnits några egentliga fredsförhandlingar.
Vill lyfta fram religionens fredsbudskap
I stället för att fokusera endast på politiken tycker Leppäkari dock religionen borde tas med i framtida fredsförhandlingar.
– Lokalt finns här religiösa ledare som för samtalet och bejakar de tre religionernas samexistens.
Att Finland skulle stöda medlingen tillsammans med dem är inte alls långsökt, säger hon.
– Och lyfta fram religionens fredsbudskap.
Vad vill de unga?
Vad vill då de unga israeler och palestinier som dragit till gatorna?
– En del av dem som demonstrerar betonar och efterlyser lika rättigheter och samexistens, andra vill förinta varandra. De som demonstrerar i Israel säger: Det räcker nu.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.