Anja Kuusisto 14.05.2020 05:05

Man kan jämföra med fenomenet ”nimby”, det vill säga frasen ”not in my backyard” (inte på min bakgård).
Uttrycket uppstod för att beskriva invånares motstånd mot byggprojekt i deras grannskap. Ni har alla hört resonemanget någon gång: Förstås behöver också missbrukare ett härbärge, men varför ska det byggas i mitt kvarter! Trevligt med fler båtturister, men måste bryggorna komma så nära vår stuga?
När det gäller att välja kommunala sparobjekt finns direkta paralleller. Att en politiker talar sig varm för sitt eget landskap, sin egen by eller stadsdel är naturligt. Och gu´nåde den som vill nagga just den egna landsändan i kanterna, på ett eller annat sätt.
Med all rätta har lokalpolitiker från Houtskär och Norrskata lobbat sig varma för att få behålla två färjor i vintertrafik – det ligger i deras intresse och är deras uppgift. Att de skulle lyckas var ingalunda givet, så de ska med rätta gratuleras!
Och varför skulle inte en riksdagsman från Åbo försvara entimmeståget, egentligen? Det är snarare den som förfäktar motsatsen som skapar rubriker.
Det är alltså mycket naturligt att det i sparkravens tid uppstår falanger som tar till ”nimby”-toner, så där som i Pargasfullmäktige under tisdagskvällens möte.
Det kan väl nästan anses vara skärgårdspolitikerns plikt att protestera om en skärgårdsstad vill minska på bidraget till enskilda färjor och väglag. Så på den punkten fick tjänstemännens förslag och stadsstyrelsens redan tidigare godkända program ge vika.
Det bidraget ska inte röras. Ett bra beslut, det kan vi instämma i.
Det handlar dessutom endast om små summor på årsnivå.
Problematiskt blir det när så mycket annat också ”bara är några tusen euro” eller hör till det som absolut inte får röras.
När färre daghem, färre skolor, färre anstaltsplatser för äldre, minskad vägbelysning, och så vidare, är principiella sparobjekt kan det ännu fungera.
Men inte den dag det handlar om vägbelysningen i min hemby, eller det daghem där mina väljares barn har plats, eller att stänga byskolan, för den fungerar utmärkt.
En av veteranerna i Pargaspolitiken, Kurt Lundqvist, SFP, sa något krasst om att det inte spelar så stor roll vad ett program heter eller hur texten formuleras, osthyvlandet brukar inte lyckas så bra oberoende.
Han har en poäng.
Det kommer en tid då det krävs sparbeslut som svider. De måste tas.
Pargasfullmäktige ville nu inte ens acceptera ett balanseringsprogram som en ram för tjänstemannaarbetet, utan som ett förslag på ett balanseringsprogram.
Vad som är skillnaden är lite oklart. Balanseringsprogrammets enskilda åtgärder måste oberoende behandlas i diverse politiska organ innan de godkänns och förverkligas.
Också i övrigt verkar det finnas oklarheter – och då har balanseringsprogrammet ingått som en punkt i nästan alla nämnders och sektioners föredragningslistor under flera månaders tid.
Ändå var det flera i fullmäktige som upplevde sig känna till det för dåligt.
Är ansvaret då politikernas eller tjänstemännens? Svaret är inte antingen eller.
Trots aftonskolor och nämndbehandlingar är inte alla införstådda med vad de diskuterar, och då måste man kunna påstå att det finns brister i själva kommunikationen också.
Ett exempel var balanseringsprogrammets öppna fråga om staden borde sälja sina gästhamnar. Det betyder inte att några hamnar dyker upp på nätet eller får någon till salu-skylt i år, eller nästa år.
Det betyder att utgifter och inkomster granskas, vilka investeringar har gjorts, vilka kontrakt finns, möjligen görs alternativa planer för att sälja eller inte sälja i framtiden.
Den som inte vill att frågan överhuvudtaget utreds ska förstås protestera om hen känner sin bakgård hotad, eller ser politiska målsättningar gå i kras.
Nu heter det ändå att idén är att syna alla sektorer i kommunen. Att granska de uppgifter som inte är lagstadgade blir då naturligt.
Vad är kommunens roll och vad kan invånare, tredje sektorn och näringslivet bidra med; den frågan kan också fullmäktigeledamöterna påminna sig om.
När Pargasledamöterna ser omkring sig – och lyfter blicken från sociala mediers gnällbälten – ser de nämligen en trivsam småstad med en fantastisk skärgård. Också då svångremmen måste dras åt.

Anja Kuusisto
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln