Mikael Heinrichs 17.10.2019 19:00

Handen upp den som efter seriepremiären i Trean i början av april, en rätt svettig 1–0 seger på konstgräset i Pemar mot Paimion Haka, helt ärligt trodde att säsongen för Pargas IF:s fotbollsherrar skulle kulminera på dagen sex månader senare med vilt avancemangsfirande på en nästan frusen konstgräsplan i Reso efter 7–1 mot Raisio Futis?
Tillväxtberättelsen som ryms inom de 180 dagarna däremellan är snudd på otrolig.
Bland spelarna på planen i Pemar i april finns det de som hållit en stabil nivå säsongen igenom, de som försvunnit helt och de som tagit för sig mer och mer ju längre säsongen framskridit.
Tränaren Stefan Strömborg har, sedan dagen han skrev på för sin fostrarklubb igen efter en lång sejour på de grönare gräsmattorna, kört in ett aktivt spelsystem som alla i laget anammat.
Det är också det kollektivet och gemenskapen som är ledorden för detta lag.
Gemenskapen genomsyrar egentligen hela fotbollssektionens verksamhet och har bland annat rotats in genom att juniorspelarna fått gå med laget in i omklädningsrummet efter segermatcherna för att fira tillsammans med spelarna och ropa av sig.
Det är enkelt för knatte- och juniorspelarna att närma sig representationslagets spelare, de är ofta närvarande på träningar och bidrar med att vara goda förebilder för den kommande fotbollsgenerationen.
Svaga länkar finns inte i årets upplaga av Piffen. Alla som varit med i truppen har definitivt dragit sitt strå till avancemanget – och så många andra vid sidan av planen likaså.
Det var på något vis symptomatiskt då lagkaptenen Yannick Ossok efter säsongens första förlust, borta mot FC Åland i en mörk Eckeröhall medan det var närmare 20 grader utomhus, i bussen på väg tillbaka till Mariehamn bad om ordet.
Budskapet den gången? Jo, att säga åt tränaren Strömborg att laget är stolta över att spela för honom. Trots förlusten.
På supporter- och funktionärfesten i lördags efter säsongens sista match bad Ossok igen om ordet. Han kallade upp hela laget på scenen och höll ett känslosamt tal som avrundades med ett stort och, åtminstone i mina öron, gediget tack till alla som varit delaktiga i avancemanget. Funktionärer, juniorer, supportrar, alla.
Under festen premierades bland många andra premieringar en spelare i herrlaget som ”Årets utropstecken”.
Mottagaren var mer än berättigad, eftersom priset gick till försvarsklippan Frans Grönlund som antagligen varit en av lagets jämnaste spelare hela säsongen. Men det finns i mitt tycke ett ännu större utropstecken i truppen, särskilt om man ser till hur mycket denna spelare lyft sig sedan våromgången.
Jag var knappast ensam om att lätt förbryllat undra över varför Strömborg envisades med att låta Yasser spela i öppningselvan som defensiv mittfältare i match efter match, när han oftast var den som gjorde att spelets flöde stannade upp och att onödiga bollar tappades mitt i banan.
Men efter sommaruppehållet hände någonting. Det var nästan som om ett ljus gick upp för Yasser – och han förvandlades nästan över en natt till en verklig lagspelare som förstår att göra sig av med bollen i tid.
Att Gezim Voca utsågs till distriktets ”Årets spelare” framröstad av sina gelikar i Trean var knappast heller någon större överraskning. Han jagade ända fram till den sista matchen segern i skytteligan, men landade på ”bara” 18 strutar, tre färre än FC Ålands Rezgar Amani.
Nu återstår det att se hur lagbygget inför nästa säsong framskrider.
Tvåan ställer helt andra krav på truppens bredd och det gäller att rusta sig för skador. Dessutom måste man se till att behålla en tillräcklig hemmaprägel på laget och ge de egna förmågorna chansen – om de är beredda att axla ansvaret.
Glädjeämnena inom Pargasfotbollen stannar inte upp med Piffens avancemang.
SC Wolves tar steget tillbaka till Trean efter en stark säsong under andra årets tränare Marko Malmborg. Men de efterlängtade Pargasderbyna – som spelades inför sammanlagt över 850 åskådare i fjol – i Trean får publiken vänta på.
För Wolves som senast gjorde en fransysk visit i Trean och åkte ur på målskillnad gäller det att ta vara på den rutin som finns i truppen. Med en målspruta som Jani Masalin (30 mål på bara 20 matcher), en artist som Patri Filatoff, en outtröttlig Joel Ylistalo samt en stor ledargestalt i Sampo Niinimaa har man en bra stomme att bygga vidare på.
Dessutom blir det faktiskt Pargasderbyn nästa sommar, må hända på en mer blygsam nivå än vissa hade hoppats.
I och med att Piffens andralag gick upp till Femman där Wolves andragäng hölls kvar, blir det i alla fall två duster mellan de två föreningarna nästa sommar. Kanske inte på Pajbacka, men i alla fall.
Ur Kimitoösynvinkel var säsongen en stor besvikelse. FC Boda landade på nedre halvan av tabellen i Fyran och fick svettas för förnyat seriekontrakt en god bit in på hösten.
Piffens damer lyckades till sist hålla sig kvar i Trean, även om det blev onödigt spännande på slutet.
Förutom de fina framgångarna på planen rönte PIF-fotbollen plus i kanten också tack vare de lyckade arrangemangen kring U17-landskamperna på Pajbacka i månadsskiftet september-oktober.
Lina Lehtovaara slår nog huvudet på spiken då hon konstaterar att Pargas fostrar fina fotbollsmänniskor. Inte bara spelare, utan också domare, tränare, funktionärer och andra som bidrar till fotbollsfamiljen.

Mikael Heinrichs
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln