”Pargasdagarna borde ordnas varje sommarveckoslut” — populärt evenemang är tillbaka igen
Inte en parkeringsplats i centrala Pargas finns ledig på fredagseftermiddagen då årets Pargasdagar har kört igång igen efter coronapausen.
Diabetesföreningen samsas med Sannfinländarna, handgjord keramik och reklam för sommaryoga varvas med blinkande leksaker, på marknaden står barn och ungdomar vid de snurrande lyckohjulen.
Marockanskt te säljs med baklava och som sig bör på en riktig marknad är det lite kö till meterlakritsförsäljningen.
Carina HolmHeidi Rönnberg¸ som vid sidan av sitt jobb som lärare, syr kläder av ekologisk bomull är med som försäljare för första gången.
— Jag vill visa att det här också finns i Pargas. De här kläderna är unika och kliar ingenstans, säger hon.
Hennes färgglada kläder är handarbete från början till slut. Hon klipper till bitarna och syr dem själv. Tygerna förtvättar hon. En del är återvunna tyger och så långt det är möjligt använder hon sig av finländska eller svenska material.
Carina HolmFöretaget Loves J. by Heidi har fått sitt namn av hennes tre barn, vars namn alla börjar på J.
— Jag är här för att få synlighet. Jag har ju ingen butik, utan kunderna kan kontakta mig på sociala medier.
Carina HolmDen röda med jordgubbssmak smakar bäst
Alfons Heinonen
Alfons Heinonen, 11, har kommit med mamma Anna-Karin för att köpa meterlakrits.
— Den röda med jordgubbssmak är bäst, säger han.
Anna-Karin Heinonen säger att Pargasdagarna var sommarens höjdpunkt när hon var liten.
— Jag har alltid brukat vara här. Mest är jag här för att bara njuta av marknadsstämningen. Jag tycker att Pargas borde ordna Pargasdagar varje veckoslut under sommaren.
Pargasdagarna hör till sommaren, säger hon.
— Men vi saknar kiosken där man får köpa riktig mjukglass.
Carina HolmMed en mjukiskrokodil och en kanin under armen kommer Emil Karlsson, 12, Oscar Ketola, 12, och Matheo Pahlman, 12, gående på väg mot marknadsavdelningen.
— De här har jag vunnit och jag har mer i ryggsäcken, säger Emil.
Pojkarna har köpt godis och en av dem har köpt en t-skjorta med ett slags örn.
— Det bästa är att gå runt och titta på vad det finns för saker och spela olika spel, säger de.
Carina HolmPå sandplanen vid Bantis finns en hinderbana i lite mindre format än vanligt. Här ska det bli hopptävling för käpphästar.
Julia Willstedt, 14, med käpphästen Wallo, och Vendla Lönnqvist, 13, med Fani, har ett gemensamt stall med sammanlagt tio käpphästar.
— När det är tävling är det viktigt att man kommer rakt mot hindret. Man ska hoppa bra och inte bara springa, utan galoppera hela tiden, säger hon och visar hur man gör.
Flickorna och käpphästarna flyger över hindren, som kan vara 60-80 centimeter höga.
Carina HolmEfteråt får hästarna en riktig morot som belöning. Den osynliga luftmorot som reportern föreslår möts bara med bestämda huvudskakningar.
— Vi tränar varje dag. Tidigare höll vi på också med riktiga hästar, men det hinner vi inte längre med. Det här är roligare, säger de, som har ridit käpphästar i sex års tid.
De sköter om sina käpphästar, som riktiga hästar.
— De ska ha mat, ridas och ryktas.
Om de blir smutsiga, kan man sätta dem i tvättmaskinen då?
— Nej! säger flickorna och det går ett förfärat och misstroget sus genom tjejgänget.
Vad äter käpphästarna?
— Morot, pellets, kraftfoder, müsli, säger de.
Av en käpphästryttare krävs det bra kondition. Man måste kunna hoppa över hindren också, och inte bara springa.
–Att rida på käpphästar är ingen lek, säger de allvarligt. För om det var en lek skulle man inte tävla på FM-nivå.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.