Pargasbo med sikte på ishockey-VM och OS 2020
Trippelmedaljör. Henry Sundblom tog FM-guld i diskus (F54) och silver i kula samt spjut i samma klass i Lundo i början av månaden. Foto: Mikael Heinrichs
27-åriga paraidrottaren Henry Sundblom kör varje vecka över 600 kilometer för att träna – i Åbo, Lundo och Riihimäki.
Målsättningen är högt ställd. Han är fast besluten att knipa en plats i kälkhockeylandslaget som i november spelar C-VM på hemmaplan i Vierumäki och siktar på en VM-resa till Qatar i slutet av nästa år – i friidrott.
– Man ska sikta högt, annars är det ingen idé att satsa.
Satsar på rullstolssprint
Det säger möbelsnickaren och merkonomen Henry Sundblom från Pargas som bland annat är färsk finsk mästare i diskus i parafriidrottens F54-klass.
Dessutom blev det FM-silver i både kula och spjut i samma klass.
Spjutet flyger. Foto: Privat
Men hans framtida målsättning är att utvecklas framför allt som rullstolssprinter – och att få tävla i paralympiska spelen i Tokyo 2020. I bangrenar tävlar Sundblom i klassen T53.
Parafriidrottens klassificeringssystem
- De olika klasserna har en bokstav, antingen T (=track, bangrenar) eller F (=field, fältgrenar).
- Siffran, t.ex. 13 eller 54, står för vilken typ av funktionsnedsättning tävlanden har.
- Synskadade tävlar i klasserna 11–13, rullstolsidrottare i klasserna 32–38 samt 51–58 och stående idrottare i klasserna 40–46.
- Ju lägre siffra, desto allvarligare funktionsnedsättning handlar det om.
- Klassificeringen utförs av en person som specialiserat sig på det och görs både nationellt för att få tävla i Finland och internationellt för att få tävla utomlands.
- Klassificeringen är bestående förutsatt att funktionsförmågan eller prognosen inte förändras.
– Jag har rätt långa armar och mina egenskaper borde i princip passa bättre in där, trots att ryggen är kort. Det gäller att träna hårt och målmedvetet, säger Sundblom som lockades med i friidrotten av Liedon Parmas nytillträdda träningsansvariga inom friidrotten, Janne Keränen.
Friidrotten går i Lundoföreningen Liedon Parmas regi. Föreningarna som är aktiva inom parafriidrott är rätt få – och Parma har profilerat sig på den här fronten.
Keränen hade som ultimatum för att ta jobbet som träningsansvarig för friidrottssektionen i Parma att paraidrotten tas med i programmet.
Sagt och gjort – föreningen arrangerade dessutom FM i parafriidrott i början av augusti där bland annat Leo-Pekka Tähti deltog.
Längre elitkarriärer
I EM i parafriidrott som pågår just nu tävlar en av Sundbloms klubbkompisar, då Janne Saario deltar i F34-klassens spjut och kula. Saario är 42, Tähti 35.
Många av parafriidrottarna, särskilt i kastgrenarna är avsevärt äldre än sina motparter i vanlig friidrott.
– I vanlig idrott är man oftast gammal då man fyllt 30 och vid 35 är man redan nästan för gammal. Men paraidrott kan man oftast hålla på med mycket längre. 50-åringar kan mycket väl hålla en bra nivå, intygar Sundblom.
Många kilometer för hockeyn
Kälkhockeyn kom med i bilden hösten 2016 och friidrottat har han sedan förra hösten. I rinken representerar han TPS i Åbo och Kiekko-Nikkarit i Riihimäki.
Kälkhockey. Förenklat ser kälken ut som en pulka med skridskobett under. Foto: Privat
– Kiekko-Nikkarit är i princip lika med landslaget, eftersom det är endast en eller två spelare som kommer från andra föreningar i dagsläget. Där började säsongen redan i augusti medan verksamheten i Åbo kör igång i början av september.
För Sundblom blir det rätt många kilometer en vanlig vecka. Tre träningspass i Lundo, ett i Åbo och ett i Riihimäki ger över 600 kilometer på landsvägen.
– Jag hoppas kunna övertyga landslagstränaren att jag verkligen behövs i laget, trots att jag inte är så snabb ännu. Om det går bra i C-VM nu i höst kan det bli avancemang till B-VM som spelas i Tjeckien i maj nästa år.
Sundblom har sysslat med idrott hela livet och bland annat spelat rullstolsbasket i 14 år i Åbo och Lahtis.
– En transfer i rullstolsbasketen kan gå rätt annorlunda till än i vanlig basket, i mitt fall bytte jag och en annan bekant faktiskt lag mellan Åbo- och Lahtisföreningarna strax innan match vid en turnering. Vi hade det andra lagets skjorta då vi kom till hallen och bytte tröjor innan match. Vi frågade om det var ok för alla inblandade parter och så var det klart med det. Inga transfersummor eller spelarkontrakt att underteckna den gången, skrattar Sundblom som nyligen lade av med basketen.
Eftersom precis som i vilken annan idrott som helst gäller det att välja gren.
– Men kälkishockeyn och friidrotten kommer jag att hålla kvar, eftersom jag gillar båda grenarna och de stöder varandra.
Inga illusioner om att bli rik
Diskussionen om paraidrottarnas ”självrisk” i samband med friidrotts-EM som pågår just nu i Berlin aktualiserades då synskadade längdhopparen Ronja Oja på Twitter skrev att hon i och med sin medalj kunde pusta ut ekonomiskt då förbundet står för självriskandelen på 900 euro för alla som tar medalj.
– Självklart har ”Lepes” (Leo-Pekka Tähti) framgångar gett ett enormt uppsving för paraidrotten överlag och han är en av pionjärerna som fått också den breda publiken att öppna ögonen för paraidrotten. Att han utsågs till Årets idrottare 2016 var enormt, säger Henry Sundblom.
Sponsorer är – precis som i vilken idrott som helst – viktiga. Men i paraidrotten accentueras det ytterligare, eftersom tävlingsutrustningen sällan är helt billig. Tävlingsrullstolar kan lätt kosta uppemot 8 000–10 000 euro.
Lägger man till medlems- och säsongsavgifter, resor till träningar och olika läger blir det en rätt ansenlig summa per säsong. Förbund och föreningar har sällan möjligheter att understöda idrottarna desto mer ekonomiskt.
– Nån ekonomi finns det inte i paraidrotten, utan det är främst en allvarlig hobby det handlar om, också på toppnivå. Man kan ansöka om understöd, men det är få förunnat, säger Sundblom som har en del sponsorer via föreningen och några lokala sponsorer som han lyckats övertala.
– Ingen tror väl sig bli rik på sitt idrottande, men visst skulle det vara skönt om man fick den ekonomiska biten att gå ens någotsånär jämnt ut. Prispengar är sällsynta.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.