Pargas och Kimitoön skulle må bra av parterapi
Kommunsammanslagningar kan vara traumatiska. Det finns få exempel på kommuner där politiken efter en sammanslagning löpt smärtfritt. En vanlig orsak är att de geografiska argumenten blir viktigare än pengar och kvalitet.
Vad har Pargas, Kimitoön, Raseborg och Salo gemensamt? Samtliga är kustkommuner som uppstått genom en kommunsammanslagning år 2009. En annan gemensam nämnare är att kommunerna fortfarande lider av posttraumatisk stress.
När en ny fullmäktigeperiod inleds efter vårens kommunalval, borde samtliga kommuner starta upp ett politiskt terapiprogram. Trots att symtomen i kommunerna är likartade, måste varje kommun skapa sin egen terapimodell. För att komma vidare måste dessa kommuner inse att en ny administrativ helhet är något helt annat än de tidigare småkommunerna.
Det viktiga skulle vara att hitta en ny identitet, framför allt en ny politisk identitet. Frågeställningarna borde utgå från helheten, inte de enskilda kommundelarna. Pargas och Kimitoön har allt, men inte det viktigaste, en gemensam syn på framtiden inom kommunen.
Det finns tyvärr i samtliga kommuner politiker som har en principiell negativ inställning till allt som inte berör den egna byn. Det här betyder att man aktivt försöker förhala eller förhindra också livsviktiga utvecklingsprojekt, endast med motiveringen att de ska förverkligas i grannbyn. Ingen, allra minst hemkommunen, vinner på att göra hatet mot grannbyn till den viktigaste frågan på agendan.
Det kommer oroande signaler från flera kommuner om att antalet politiker som tar ansvar för helheten och ekonomin blir allt färre. Till Kommuntorget säger Pargas stadsdirektör Patrik Nygrén att det med åren blivit svårare för politiker att hålla sig till de ekonomiska realiteterna. Nygrén fortsätter med att konstatera att de ansvarstagande generalisterna har blivit färre och den individualistiska ensakspolitiken tar mera plats.
För att komma vidare i kommunerna är ett ord viktigt, det stavas förtroende. Förtroende och öppenhet behövs i alla riktningar. Konspirationsteorier är inget nytt fenomen i kommuner. Då de stora kommunsammanslagningarna gjordes för drygt tio år sedan, trodde flera politiker att det fanns dolda agendor som styrde hur de nya kommunerna byggdes upp. Dessa konspirationsteorier lever delvis fortfarande kvar.
En kommun har endast begränsade möjligheter att påverka utvecklingen på en viss ort i kommunen. Det är företagen som väljer var de vill satsa och verka. Här kan kommunerna erbjuda olika möjligheter och skapa attraktiva markanvändningslösningar. Företagens val styr ändå i stor utsträckning hur utbudet och servicen på en ort utvecklas.
Kommunerna är alla olika. I Salo har beslutsfattandet de senaste åren blivit både rörigt och polariserat. Vägen till ett nytt Salo är ännu lång. I Raseborg dominerar konstellationen Ekenäs mot Karis. I Raseborg har man löst situationen genom att göra så lite som möjligt, så att alla ska hållas ungefär lika missnöjda.
I Åboland har vi det bättre. Pargas och Kimitoön kan komma vidare och dra full nytta av det ökade intresset för skärgården. Den kommande vårdreformen skapar en gyllene möjlighet att definiera en ny gemensam framtidsbild i kommunerna.
Pargas är politisk delat i politiker från forna Pargas och politiker från skärgårdsdelen. Om Pargas genom en effektiv parterapi får dessa två parter att hitta en gemensam framtidsyn, kommer Pargas att vara starkare i framtiden. Interna motsättningar tär på motivationen och förhindrar utvecklingsprojekt. I fallet Pargas ger situationen även en trög bild av skärgårdsstaden.
Det är svårt att se att Pargas och Nagu skulle konkurrera med varandra. Går det bra för Nagu, bidrar det också till Pargas livskraft. Samtidigt är det viktigt att inse att ju längre ut i skärgården man kommer, desto större utmaningar med ortens livskraft har man. Realism behövs då man planerar framtiden, var är en tillväxt i skärgården överhuvudtaget möjlig?
Kimitoön har en annan konstellation, men även på Kimitoön är parterapi något man borde prioritera. Hur kan man skapa en gemensam och realistisk syn på framtiden? Den känsliga frågan på Kimitoön är Dalsbruk. Hur kan man få förväntningarna och verkligheten att möta varandra. Dalsbruk kan erbjuda en unik miljö, en av de finaste i Finland, men befolkningsstrukturen är ytterst problematisk. Nya bryggor löser inte befolkningsproblematiken.
Kommunalvalet och planeringen av tiden efter vårdreformen erbjuder möjlighet och verktyg att lindra den politiska posttraumatiska stressen.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.