Pargas och Kimitoön ropar efter barn och inflyttare, vem svarar?
Alla som betalar skatt i det här landet torde inse att alla berörs av den låga nativiteten och den åldrande befolkningsstrukturen.
Alla kan vi också snegla på dagens unga vuxna och be dem skaffa barn, många barn.
Staten kan elda under med en vettig reform av familjeledigheter och arbetsmarknaden kan ge yngre anställningstrygghet och smidigare sätt kombinera jobb och familj.
Det finns alltså mycket vi kan göra.
Men just nu står vi här, och Åboland står med fötterna i iskallt vatten. Alldeles för få föds och inflyttarna borde mångdubblas. Trenden är allt annat.
De fem senaste åren har det fötts fem Iniöbor, och 32 Korpobor. Vi talar om totala antalet födda under åren 2012–2018, så siffrorna ger en bra ledtråd till skolstorleken i årskurs 1 till 6 om några år.
Att skolorna i både Iniö och Korpo är såkallade sammansatta grundskolor med elever från årskurs 1 till 9 och att Iniö och Korpo ligger där de ligger geografiskt, är faktorer som garanterar att de här skolorna finns kvar oberoende av elevantal.
Det gör också Dalsbruks skola som i år har 166 elever fördelade på årskurs 1 till 9 i år, men om sex år (2024) är de endast 115.
Att presentera siffror över en skrämmande låga nativitet är alltså inte liktydigt med att presentera skolstängningar – så illa eller så enkelt är det inte.
Men när en liten skola blir ännu mindre är det väldigt mycket som påverkas; lärarresurser, materialresurser, sådant som påverkar elevens möjligheter i fråga om inlärning av själva skolämnena och i utvecklandet av den sociala kompetensen.
Barnet ser det kanske främst som en förändring i utbudet av jämnåriga kompisar.
När ÅU skrev om elevprognoserna för Pargas och Kimitoön fanns det ändå ett par skolor som antyddes stänga sig själva i en snar framtid – om inte en inflyttning förändrar mönstret.
Den ena var den finska skolan Simonkylän koulu i Nagu, där förskoleelever visserligen finns men skolan är mycket liten och många familjer väljer då den svenska skolan på samma adress.
Den andra var Kimitoöns skärgårdsskola, i Hitis-Rosala, där elevantalet nu är 8 men om fem år ser ut att vara 3 elever.
”Det är vår enda skola som är stängningshotad, inte genom att vi skulle fatta sådana beslut utan för att barnantalet minskar så mycket” sa Kimitoöns bildningschef Mats Johansson i ÅU.
Omsätter man den här tankegången till att gälla för samhället i stort vill någon kanske hävda att vi skriver domedagsprofetior, men vi ber verkligen beslutsfattarna att lyssna på det Johansson sade.
Det är inte så att Pargas eller Kimitoöns fullmäktige med sina beslut tömmer skärgården eller stänger delar av sina närsamhällen – stängningen av samhället sker i dag successivt oberoende.
Det är ett provokativt påstående, men vi välkomnar gärna förslag och idéer för motåtgärder.
När elevprognoserna för Hitis eller Houtskär visar en dalande kurva handlar det om några barn och några familjer, och flyttar en barnrik familj till orten innebär det en stor förändring.
Detsamma gäller inte för Kimito och ännu mindre i centrala Pargas.
När Malms skolas elevantal i dagsläget är 334 och i elevprognosen för 2024 är 280 räcker det inte med en eller två familjer. Ens för att hålla status quo borde det i åldersgruppen 7–12-åringar finnas 50–60 fler barn än vad prognosen visar – vi talar alltså om ett inflyttningsbehov på några hundra personer, i den svenska befolkningsgruppen.
Sen behövs det gärna minst lika många inflyttare på finskt håll, elevprognosen på basis av antalet födda för ortens största finska skola följde samma trend som den svenska.
Det kommunerna behöver är alltså några hundra inflyttare i vardera språkgruppen, snarast möjligt, tack!
Varifrån ska de komma? När så gott som alla kommuner utanför landets tätorter i dag konkurrerar om inflyttare skulle det gälla att komma på något unikt.
Man har något unikt – man har landets eller kanske världens vackraste skärgård, där vill säkert många bo.
Men sen var det där med jobben också.
Så även om det förhoppningsvis alltid kommer att finnas familjer och personer som väljer att flytta till en rofylld skärgårdsby måste vi vara realistiska.
Det är skäl att lyssna på de politiker och tjänstemän som förklarar varför inflyttning till centralorterna är rätt väg att gå, och varför man nu när timglaset tickar faktiskt måste prioritera centralorterna.
När det gäller Kimitoöns skolor sa bildningschefen så här i ÅU: ”Bristen på arbetsplatser på öns södra del inverkar tydligt. De som pendlar bosätter sig på öns norra del, i Kimito som är 25 km närmare Åbo än vad Dalsbruk är”.
För den potentiella inflyttaren till Pargas är det här ännu tydligare. Från Malmen i Pargas centrum är avståndet till Åbo under en halv timme och man kör snabbare till Helsingfors än till Houtskär. Det illustrerar kommunens geografi.
Så förstås ska Pargas med öppna armar och öppet sinne välkomna varenda inflyttare som vill och kan välja livet i Houtskär, eller Nagu eller Korpos Utö. Men när strävan måste vara hundratals med inflyttare, då måste staden göra PR för sitt centrum och prioritera lobbandet för bättre pendlingsförutsättningar.
Det är där energin ska ligga. Pargas höll presskonferens om sin strategi på måndagen och den verkar ha rätt riktning.
LÄS OCKSÅ:
Det föds färre Pargasbor och färre Kimitoöbor än förr
I Dalsbruks skola minskar elevantalet rejält
Malms skolas rektor: Skrämmande siffror
Politiker i Pargas: Nu måste vi skärpa oss
Att färre Pargasbor föds märks ännu inte i daghemmen
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.