Pargas fick regnbågscafé – ordnas varje tisdag i Folkhälsanhuset
Från och med förra tisdagen har Pargas ett alldeles eget regnbågscafé för personer som identifierar sig som hbtiq+.
Det är Emilia Lindström som ligger bakom initiativet och samarbetet med Folkhälsan kändes direkt naturligt.
– Det var den första organisationen jag tänkte på, hälsa och välfärd ligger högt på deras agenda och de brukar vara öppna för olika idéer. Jag råkade komma i kontakt med precis rätt människor där som nappade på idén, berättar Lindström.
Idén föddes då Lindström kom att fundera över hur få hbtiq+ -personer hon sist och slutligen har runtomkring sig i sitt dagliga liv.
– Om jag känner så, hur många andra finns det inte då som kanske tänker likadant, resonerar hon.
Fristad där man kan känna sig trygg
Regnbågscaféet ordnas varje tisdag mellan klockan 19 och klockan 21 i den så kallade ”blå salongen” i Folkhälsanhuset. Tanken är att caféet ska vara ett slags fristad, en trygg mötesplats där man kan samtala och öppna upp sig i förtroende, tillsammans med likasinnade oberoende av språkgrupp. Svenska, finska eller engelska går alla lika bra.
– Vi var inte så många under den första träffen i tisdags, men jag hoppas förstås att ordet sprider sig och att vi blir flera som kan samlas.
Hur resonerar du, håller ni öppet för alla eller endast dem som själva identifierar sig som hbtiq+ -personer?
– Det där har jag faktiskt funderat en hel del på och kommit fram till att vi faktiskt drar gränsen vid de som själva identifierar sig så, helt enkelt för att man inte ska behöva känna behovet att förklara sin identitet. Men det är inte alls uteslutet att vi i nåt skede skulle ordna till exempel ett öppet diskussionstillfälle som är öppet för alla intresserade, ett tillfälle där man skulle ha möjlighet att ställa frågor och både lyssna och lära sig.
Programmet formas enligt önskemål
Något desto mer inrutat program för träffarna finns inte, men samtidigt är Lindström mer än öppen för idéer och förslag.
– Om det finns önskemål om att till exempel gå och bowla eller på bio tillsammans kan det säkert bli aktuellt. Jag funderar också på nån träff utomhus under sommaren, men vi får se vad deltagarna själva vill hitta på.
Nu på tisdag, den 15 mars, blir det i alla fall pridequiz på regnbågscaféet.
Anteeksi, että vastaan suomeksi, mutta olen hiljattain muuttanut muualta Suomesta, jossa ruotsia ei enää paljoa käytetä. Taidot ovat ruostuneet.
Tämä kysymys siitä, miksi yksinomaan hbtiq+ -väelle olisi oma tila tai tilaisuudet, pyörii aina mukana, kun jotain järjestetään.
Yksinkertaisin syy on se, että kyse on vähemmistöstä, jolla on omia näkökulmia elämään. Ja pahimmillaan kokemus enemmistön syrjimisestä. Ikävä kyllä vieläkin.
Haluaisin kääntää asian toisin päin: Jos motoristit tai ristipiston harrastajat järjestävät oman tilaisuuden, esitetäänkö sama kysymys? Nykyaikana on yleistä amerikkalaistyylinen ajattelu, että minulla ON OIKEUS siihen ja tähän. Mutta entä sensitiivisyys siihen, miksi jotkut haluavat välillä olla suljetummassa ilmapiirissä.
Sateenkaariväki elää elämäänsä vähemmistönä enemmistön ehdoilla suurimman osan elämästään. Miksi ei joskus voisi olla rentona ryhmässä, jonka tietää olevan vertaisryhmää?
Itse olen kohta 60 v. ja kokenut 80-luvun maailman, jossa todella sai tuta, että enemmistö ei ole valmis miettimään asioita toiselta kantilta. Että olimme vielä melkein rikollisia ja sairaita heidän mielestään. Myös hyvien ystävieni.
En pääse niistä traumoista koskaan, toivottavasti nuoret saavat elää elämänsä ilman jatkuvaa kyseenalaistamista ja vähemmistöstressiä.
Toivottavasti tämä vastasi kysymyksiin…
Ja onneksi olkoon uudelle toiminnalle 🙂
Jag har samma fråga som Patrik Boström, varför vill regnbågsfolket ha ett ”eget” café? Skulle bli förvånad ifall något redan befintligt café som hälsar ”alla” kunder välkomna skulle ha något emot att regnbågskunder besöker deras café. Åtminstone har jag aldrig blivit tillfrågad om min sexuella läggning eller någonting annat liknande i samband med ett sådant besök.
Jag tycker det är ett fint initiativ att skapa en mötesplats för hbtiq+. Jag har svårt att förstå avundsjukan som Patrik här ger uttryck för. Löjligt att försöka hitta motsättningar där de inte finns.
Om jag har förstått rätt så vill ju sk. regnbågsmänskor identifiera sig o accepteras som vanliga mänskor.
Varför då ett eget café?
I jämlikheten tecken borde ju t. ex köttätande, bowlingspelare osv få sina egna caféer.