Pandemin ställde in världens längsta picknickbord – den ettåriga festen är ändå i gång på Åland
Flaggor i blått, gult och rött fyller staden till samma grad som glada firare av Ålands självstyrelsedag den sommarvarma onsdagen den 9 juni.
Stämningen är varm och god då ålänningarna samlas i Mariehamn för att inleda firandet av det självstyrda Ålands 100 år.
Att det 1 600 meter långa picknickbordet totalt saknas märks knappt av.
Självstyrets 100 år
Jubileumsåret inleds den 9 juni 2021 med bland annat sång, musik och tillställningar i Mariehamns centrum. På grund av pandemin är deltagarantalet begränsat vid en del tillställningar och de sänds därför virtuellt.
Under ett års tid ordnas olika evenemang med anknytning till det självstyrda Ålands 100 år.
Firandet kulminerar i lagtingets 100-årsjubileum den 9 juni 2022 då det gått exakt 100 år sedan Ålands landsting (i dag lagting) möttes för första gången.
Självstyret innebär att Åland har rätt att stifta vissa egna lagar trots att landskapet tillhör Finland.
Enligt den ursprungliga planen skulle ålänningarna försöka slå världsrekord genom att duka upp världens längsta picknickbord under inledningsfesten då landskapet startar sitt ettåriga firande.
— Planerna gick i stöpet då Guinness World Records meddelade att de i pandemitider inte vill att deras varumärke syns i den här typen av evenemang. Men vi har ju det riktiga hundraårskalaset framför oss nästa år, så möjligheten att slå rekordet kvarstår, säger Tiina Björklund, landskapsregeringens projektledare för projektet Åland 100.
Det nuvarande världsrekordet, 1 002 meter, innehas av ett företag i Sri Lanka. Längs Östra utfarten i Mariehamn finns åtminstone 1 600 meter till förfogande.
Familjär stämning uppskattas
Bland firarna finns Elisabet Ekblom, en kvinna som många ålänningar verkar känna till. I 40 års tid har hon alla lördagar stått på torget och sålt sina bakverk. I dag är det onsdag, men självfallet är borden fyllda en dag som denna.
— Egentligen är jag från Bromarv och flyttade som barn till Hangö. Men så förälskade jag mig i en kumlingebo och här blev jag, säger Ekblom.
Sofia Westerholm/SPTI vardagen brukar hon inte tänka så mycket på att Åland är självstyrt och vad det innebär, men en påtaglig skillnad till barndomstrakterna är avsaknaden av det militära.
— I Hangö fanns Syndalen och det var nära till Dragsvik så man såg ofta soldater. Det gör man inte här då Åland är demilitariserat.
Diskussionen avbryts med jämna mellanrum då kunder som är sugna på något saltigt eller sött dyker upp. Den här gången är det en man som inte ens hinner uttala vad han vill ha.
— Får det vara det klassiska, frågar Ekblom och plockar vant ihop en kasse fylld av bakverk.
— Det är så det är här, man känner varandra och alla är lite som en familj. Det tycker jag är ljuvligt.
”Åland är min fasta punkt”
Bland firarna finns också Yasmin Mitr som kommit för att äta en våffla med sin mamma. Hennes mamma är född i på fastlandet, men hon själv har alltid bott på Åland.
Också hon säger att självstyret är något man inte tänker så mycket på i vardagen, men hon är tacksam för att det existerar.
Sofia Westerholm/SPTLikt många andra unga ålänningar känner hon att hon en dag vill åka ut i världen och prova sina vingar.
— Jag kan bra tänka mig att jag en dag börjar jobba längre perioder utomlands. Men jag vill ändå ha Åland som min fasta punkt. Det här är ett bra ställe att bo på.
Orsakerna till att hon trivs på Åland är att det är lugnt, tryggt och familjärt.
— Det kan såklart vara en nackdel ibland att alla känner alla, men det är också så skönt att veta att man alltid får hjälp var än man är.
Också Tina Gustafsson lyfter fram den familjära stämningen på ön och hon uppskattar starkt närheten till naturen. Dock känner hon även väl till hur svårt det kan vara att bli en del av familjegemenskapen.
Gustafsson är från Helsingfors och har spenderat somrarna på Åland sedan 1981. I dag bor hon halva året på Åland och andra halvåret i Schweiz.
Sofia Westerholm/SPTSjälvstyret innebär enligt henne mycket gott för Åland, men det ställer också till med många problem. Som nyinflyttad kände hon att det var svårt att veta vilka av fastlandets lagar som inte gällde på Åland och tvärtom.
Hon upplever också att lagstiftningen och många praktiska arrangemang i samhället kan släpa efter på grund av att olika regler och lagar gäller på fastlandet och på ön.
— Ett konkret exempel är de aktuella vaccinintygen. På grund av att Kanta-sidorna inte används på Åland så har vi fortfarande inte fått tillgång till våra intyg.
”Hjärtat ska avgöra vem man är”
Torget där de flesta samlats för att fira blir mer folkfyllt ju senare på eftermiddagen det blir. Plötsligt dyker en kvinna i folkdräkt upp. Kvinnan heter Lisbeth Grönroos och kommer ursprungligen från Petsmo i Korsholm.
— Min mamma har själv vävt tyget och det är ju så sällan man får chansen att använda dräkten. Jag tar alla chanser jag får och i dag var en utmärkt dag, säger hon.
Sofia Westerholm/SPTGrönroos har bott på Åland i 56 år, men trots alla åren på ön identifierar hon sig ändå än i dag som österbottning.
— Jag kommer alltid att vara österbottning av hela mitt hjärta, trots att jag trivs bra här. Min son däremot säger att han är ålänning. Alla ska själva få känna efter vad ens hjärta säger om vem man är.
Sofia Westerholm/SPT
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.