Paddlare pausade i Dalsbruk efter 444 kilometer – 110 fågelarter har de sett, och överraskats av beväpnade soldater i Hangö
Deras motto är att ge något tillbaka naturen som gett dem så mycket. Men huvudsyftet med Panu och Sanna-Mari Kunttus forskningsexpedition i kajak längs den finska kusten är att kartlägga fågelbeståndet.
ÅU:s reporter träffar paret i Dalsbruk på torsdagen, under deras första vilodag sedan starten den 13 maj. De har paddlat 444 kilometer under 17 dagar.
Kunttus bor i Dalsbruk och tar nu tillfället i akt att vila, tvätta kläder, fixa matpaket, ladda batterier och reparera utrustning.
De tidigare inplanerade två vilodagarna ställdes in eftersom vädret varit ypperligt. Därför har de bara fortsatt och dessutom adderat 60 kilometer till rutten och inventerat mer än planerat. Den längsta dagsetappen var 41,5 kilometer.
– Vinden har varit överraskande bra. Bara två dagar hade vi motvind, annars har vi haft medvind eller så har det varit ”bläkä”, säger Panu.
De har kunnat inventera flera skär än förväntat i den yttre skärgården, till exempel utanför Ekenäs.
– Hela idén med det här är att inventera där ingen annan gjort det, säger Panu.
Deltar i arbetet med fågelatlas
Forskningsresan är en del av arbetet med den riksomfattande fågelatlasen, för vilken en kartläggning görs vart femtonde år.
Kunttus paddlar de cirka 1 500 kilometrarna från Vederlax i öster till Torneå i norr för att kunna jämföra trender med den senaste atlasen. Arbetet med atlasen pågår ännu nästa år.
Mapcreator/Emilia ÖrnmarkPanu vecklar ut Finlands karta vid stranden där vi sitter och förklarar att den är indelad i nästan 4 000 rutor på 10 gånger 10 kilometer.
Målet för Kunttus är att inventera cirka 160 av dem. De har nu prickat av 50.
Emilia ÖrnmarkGoda och dåliga fågelnyheter
Hittills har de observerat 110 fågelarter. De har både glada och trista nyheter gällande fågelbeståndet, tyvärr övervägande trista.
Panu ger exempel på några goda nyheter, som till exempel att sångsvanen spridit sig till skärgården.
– Sångsvanen nästan försvann efter kriget. Men nu är populationen stark. Det här är en bra signal om att då man skyddar arter så stärks populationen, säger Panu.
Som alarmerande ser han bland annat den minskade förekomsten av hussvala.
– Förr kunde man se kolonier på tiotals par vid båthus. Nu har vi bara sett enstaka par, inte ens varje dag. Det här är alarmerande.
Panu tillägger att hussvalan, liksom till exempel lövsångaren och sädesärlan, är insektsätare. Men insekter finns det allt färre av. Panu listar orsaker som klimatförändringen, kemikaliseringen av miljön samt att de för insekterna lämpliga biotoperna minskar.
Känt sedan de förra atlaserna är att fåglarna i Finland flyttar allt längre norrut på grund av den ökande medeltemperaturen, de facto handlar det om 1,5 kilometer per år.
Några observationer så här långt
Positivt:
+ Snatterand, som tidigare var en raritet i skärgården, har ökat. Observationer har nedtecknats varje dag.
+ Sångsvanen har spridit sig och har nu en stark population också i skärgården, bland annat på trädlösa små skär.
+ Vitkindad gås är nu allmän i Finska viken.
+ Beståndet av tranor har ökat. De häckar i mossar, men nu också i vass och på strandängar.
Negativt:
– Bara några få observationer av svärta, roskarl, silltrut och tobisgrissla. Dessa var tidigare vanliga i skärgården, men nu sällsynta och klassade som hotade arter. Forskningsresan bekräftar att utbredningen minskat.
– Hussvalan har minskat kraftigt. Situationen är alarmerande.
– Övergödningen av Östersjön.
– Ökad förekomst av invasiva arter som mink och mårdhund.
– Ökade störningsfaktorer för häckningen, som båttrafik och stugor.
Havet mår dåligt, speciellt vid ryska gränsen
Sanna-Mari lade märke till hur dåligt havet mår, speciellt nära östgränsen. En indikation på det är riklig förekomst av trådalger. Hela vikar kan vara igenvuxna.
Resan startade alldeles invid ryska havsgränsen, där Kunttus kunde se de stolpar som markerar den. Då fanns en liten oro för dimma, som med otur kunde ha fört dem på fel sida av gränsen.
I sammanhanget berättar Panu om en mer spännande incident i Hangö. Han rörde sig då på ett skär, som inte låg på försvarsmaktens område, i jakt på ett järnsparvsbo.
– Plötsligt stod tre soldater där med vapen och frågade vad jag gör där. Överraskat berättade jag att jag letar fåglar. De tyckte att det nog är bäst att jag går därifrån.
Sanna-Mari & Panu KunttuResan fortsätter på fredag
På fredag fortsätter resan. På schemat står då Gullkrona, Nagu och Houtskär, som enligt Panu Kunttu har många områden med bristfällig inventering.
Nästa vecka håller Kunttus ännu till i Egentliga Finland och närmar sig sedan för dem mera obekanta vatten och annorlunda skärgård som Kvarken och Bottenviken.
På midsommar pausar de nästa gång, och räknar då med att ha nått Vasa. Slutdestinationen Torneå väntar de nå i slutet av juli.
– Vi har femtiofem dagar och ettusentvåhundra kilometer kvar, preciserar Sanna-Mari.
Att havsvattnet fortfarande är kallt gör att högsommarvärmen inte är så påtaglig i kajakerna.
– Torrdräkterna använder vi inte längre. Normalt är det vid midsommar vi inte längre behöver dem. Mycket solkräm använder vi, långa ärmar och skydd för huvudet, säger paret.
Sanna-Mari & Panu KunttuVad är mest utmanande?
– Att planera rutten så att vi får dricksvatten. Och att fundera om vi hinner fram med tanke på vädret, svarar Sanna-Mari.
Maximalt 18 liter dricksvatten kan de ha med sig per kajak, men brukar ha cirka 10. Det betyder att de måste fylla på var tredje dag.
För övrigt fylls de 150 liter stora utrymmena i kajakerna med tält, sovsäck och mat.
Mest är det torkad mat Kunttus har med sig. Varje dag i veckan varieras menyn, som komponeras ihop av till exempel bönor, linser, grönsaker, snabbris, pasta eller potatismos. Menyn går sedan igen under de cirka tio veckorna.
Sanna-Mari & Panu KunttuVarför gör ni det här äventyret?
– Det är roligt med långresor, det här livet blir vardag. Jag älskar friluftsliv, säger Sanna-Mari.
– Min passion är att observera hur skärgårdsnaturen mår och att samla data. Det har jag gjort redan i tjugofem år, säger Panu.
Tillsammans har de gjort expeditioner i 15 år. Rollerna och styrkorna är vid det här laget självklara och gräl uppstår sällan.
– Fast om man är riktigt hungrig och trött kanske man säger något ord som kunde ha blivit osagt. Men det händer inte ofta, säger Sanna-Mari.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.