På Westers i Kimito ska tvåhundra dahlior blomma i år
Nytta och nöje. Grönsaker och blommor samsas väl i Westers. Foto: Gunilla Törnroos
Den här sommaren satsar Gunilla Törnroos i Kila, Kimito på dahlior.
Blomman som länge har ansetts lite omodern – ungefär som farmors obekväma favorit, vars rotknölar måste grävas upp och tas in till vintern – har gjort come back. Sensommarens praktfulla skönhet är värd allt besvär. Och i Westers trädgård ska åtminstone tvåhundra dahlior blomma i år.
– Nästa år blir det något annat. Jag vill alltid pröva på något nytt, och om jag inte lyckas första gången försöker jag igen och igen tills jag lyckas, säger Törnroos.
I Westers växthus finns det till exempel bomull från några plantor som lyckades bra i fjol. Ett par citronträd ger frukt, vinrankan har övervintrat fint och ett litet fikonträd (som i fjol levererade läckerheter i lagom takt) verkar trivas i år också.
Det var 2001 som Gunilla Törnroos öppnade Westers, med trädgård och café/beställningsrestaurang i den ombyggda ladugården. Både där och i hönshuset har konstutställningar passat bra. I sommar ställer Adam Korpak ut; Kimitoöbo sedan länge men också mycket känd efter att i många år ha tecknat illustrationer till Helsingin Sanomats debattsida.
– Tidigare skötte jag jordbruket och hyllade principen att så mycket arbete som möjligt ska göras med traktor. Men hur det var så förstorade jag trädgården, började odla allt mera, och har nu förutom blommorna i flera år odlat nästan allt grönt som vi serverar mat- och kaffegäster, säger Törnroos.
Tanken på naturnära, hemlagat, gediget och äkta har hon vuxit upp med, och Westers gamla släktgård från 1870-talet finns fortfarande kvar ett stenkast från ladugården, med rabatter och sandgångar precis som de har varit i kanske hundra år.
Här finns också ett litet valnötsträd, avläggare till det stora (kanske Finlands största) valnötsträd som frös under krigsåren, men levde vidare i ett annat valnötsträd som frös vintern 1988-89, men som nu är representerat av ett ”barnbarn”.
Trädgårds- och odlingstraditionen lever alltså vidare i en miljö som har inspirerat många, till exempel trädgårdsjournalisten Heidi Haapala och -fotografen Teija Tuisku som i vintras tillsammans med Gunilla Törnroos gav ut en bok som mest handlar om Westers men också om potager i allmänhet. Ordet är franskt med andemeningen att en (fransk) köksträdgård ska göras så vacker som möjligt, med både blommor och grönsaker.
– Några särskilda knep för mitt köksland har jag väl inte, förutom att jag av grannen Roger Serén får så mycket hästskit som jag orkar kärra hit. Med den gödslar jag kålodlingen, följande år odlar jag lök där, sedan sallad och bönor; det är mitt växelbruk, säger Gunilla Törnroos.
Och blommorna då, vilka är dina favoriter?
– Å, det var en svår fråga. Visserligen är jag svag för svarta eller väldigt mörka blommor, men alla blommor är vackra, på olika sätt vid olika tidpunkter – då blommorna just har slagit ut, eller har en daggdroppe på sig, eller en fjäril på besök. Allt är vackert i sin tid.
Boken om Westers heter ”Kukkiva kasvimaa Potager” och finns ännu inte på svenska. Westers öppnar efter midsommar men är före det öppet på beställning, för max ca 70 personer.
Skapat ett begrepp. Många som en gång har hittat Westers, cirka 12 km från Kimito kyrka, återkommer år efter år. Här Gunilla Törnroos i den ombyggda ladugården som nu hyser bland annat restaurang och utställningar.
Blodtoppar. De hör till Gunilla Törnroos favoriter. Foto: Gunilla Törnroos
Kålrutan, en del av kökslandet. Foto: Gunilla Törnroos
Kungsljus. Foto: Gunilla Törnroos
I växthuset trivs citroner, fikon och en vinranka.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.