”Mångfald finns ofta i marginalerna” – internationella Finfringefestivalen fyller Hansakvarteret
Yviga pappersskulpturer dansar fram i Hansakvarteret, eller är det människor? En grön, en grå, en rosaröd och en lila och orange.
Det är definitivt människor, rättare sagt artisterna Anna Jolma, Melissa Jolma, Evgeny Kostykov och Satu-Lotta Pitko.
Vaeltavat Kuhilaat/Wandering Shocks heter gruppen som är en del av de många som uppträder på scenkonstfestivalen Finfringe som ordnas för tredje gången i Åbo.
Syftet är att dansa och interagera med publiken.
Åbobon Anna Jolma är klädd i den gröna dräkten, som är gjord av bakplåtspapper, papp och bomull.
Att röra sig i dräkten med Vaeltavat Kuhilaat/Wandering Shocks är roligt men också krävande, främst eftersom man inte ser så bra i dem. Jolma uppträder med gruppen för första gången under Finfringefestivalen.
— Många blir glada då de ser dräkterna och det är roligt. Det är också en av poängerna med föreställningen, säger Jolma.
Annina SuominenFinfringes program är mångsidigt och internationellt.
— Det är en salig blandning av scenkonstens bredd som inkluderar danskonst, teater, fysisk teater, cirkus, storytelling och performanser av olika slag, säger produktionsassistenten Tove Forssell.
Några exempel är schweiziska teaterperformansen ”Anchor” som ges ännu på torsdagskvällen klockan 19 på Åbo svenska teater och ”Wild Tales” som ges klockan 20.30 och på lördag klockan 18.15.
En annan föreställning är Oliver Nilssons ”The Baroque” (komedi, fysisk teater) samt Tiia Kasurinens ”I’m not entirely here”.
På fredag klockan 11 och lördag klockan 16.30 ordnas den svenskspråkiga föreställningen ”De små och viktiga” som passar barn i åldern ungefär fem och uppåt på ÅST.
— Vi har ibland funderat om vi borde ha något skilt tema för festivalen men då det gäller scenkonst är det svårt. Man kan gå miste om att boka något jätteintressant. Scenkonst kan erbjuda så många olika saker. Man strävar inte efter medelvägen utan efter det som ligger ute i marginalerna. Mångfald finns ofta i marginalerna, säger Forssell.
Ett exempel på en unik performans är Harri Piispanens ”Kärlek/Tuumori”. Det är en performans som åskådaren upplever ensam.
Piispanen vandrar runt klädd i en mjuk rosa dräkt och erbjuder åskådaren en möjlighet att bli en del av ”tumören” för en stund. Temat är kärlek och performansen närmar sig det på många olika sätt.
— Många vågade inte komma och uppleva det i fjol. Det är en mycket häftig upplevelse, säger Kristina Vahvaselkä, också hon produktionsassistent.
Annina SuominenÅbobon Marianne Vaalimaa uppträder med cirkuskonst i föreställningen ”Cirkus for funk!” som ordnas på torsdagskvällen i Hansa klockan 18 och på fredag klockan 12.30.
Hon är utexaminerad cirkusartist sedan två år tillbaka, har uppträtt många gånger och föredrar att uppträda med hopprep och hularingar.
— Jag märkte att det är det här jag vill göra, det är det här som ger mig mest av allt. Jag gillar att uppträda inför publik och att röra mig runtomkring och gör också parakrobatik.
Finfringe är ett internationellt nätverk och det ordnas 250 festivaler runtom i världen. Den mest kända är festivalen i Edinburgh, där allt började år 1947.
Coronapandemin har ställt till med besvär för många branscher, även festivalerna. Finfringe i Åbo är också mindre än senast — nu uppträder 28 konstnärer, senast uppträdde nästan 50.
Festivalen går av stapeln på Åbo svenska teater och i Hansakvarteret ännu på fredag och lördag.
Se en videosnutt av festivalen här nedanför.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.