ÅU 13.12.2018 04:00

För ett år sedan i september presenterade förändringsdirektör Antti Parpo och hans team en kartläggning över utbudet av offentlig och privat vård i Egentliga Finland.
Kartläggningen var en del av förberedelserna för social- och hälsovårdsreformen, vars öde inte klarnat under det gångna året.
En intressant formulering i kartläggningen som ÅU tog fasta på rörde hälsostationen i Iniö. I utredningen kallades hälsostationen för ”mindre kritisk”.
Enligt utredarna betyder det att Iniös hälsostation har en ringa betydelse för tillgången till vård – sett ur hela landskapets synvinkel.
För Iniöborna är hälsomottagningen förstås viktig, men det perspektivet anammade utredarna inte. Man underströk att ”mindre kritisk” inte betyder att den läggs ned i och med reformen, men det är svårt att begripa en sådan formulering på något annat sätt.
Vi skyndar framåt ett drygt år. I veckan har ÅU rapporterat om att sjukvårdsdistriktets röntgenavbildningar upphör i Pargas.
Beslutet har tagits av sjukvårdsdistriktet och Pargas har informerats om det här i april. Något större väsen om att sjukvårdsdistriktets avtal inte förlängs har det inte blivit förrän nu, vilket kanske säger något om den interna informationen i staden.
Hur man än förhåller sig till beslutet och hur det motiveras är det intressant att begrunda, inte minst för att det säger något om mindre orters förhållanden till större förvaltningar.
Social- och hälsovårdsreformen flyttar som bekant ansvaret för vården från kommunerna till landskapet. Landskapet sluter sedan avtal med offentliga och privata aktörer om hur vården ska genomföras
Det vill säga lite som Pargas gjorde för drygt tio år sedan, när man ingick ett avtal med Egentliga Finlands avbildningscentral om att centralen sköter röntgenavbildningar i minst tio års tid och fortsätter förutsatt att minst 5 000 avbildningar tas per år.
Den gränsen har avdelningen sedan länge underskridit. Orsakerna är flera. Röntgentekniken behövs inte i likadan utsträckning som tidigare, annan teknologi har ersatt den och röntgenavbildningen har underkastats striktare restriktioner.
Sjukvårdsdistriktet har försökt parera den sjunkande användargraden med att hålla avdelningen öppen tre istället för fem dagar i veckan. Den har också hållit sommarstängt.
I fjol gjordes 1 400 avbildningar på avdelningen. Det är sju per vardag. Då börjar sjukvårdsdistriktets representanter tala om lönsamhet.
Det är lönsammare att sända utrustningen till Salo, där patienttillströmningen är kraftigare och röntgentekniken gammal. Dessutom har sjukvårdsdistriktet satt höga krav för nyinvesteringar.
Det är lönsammare att hålla personal kvar på Åbolands sjukhus istället för att sända dem till Pargas tre dagar i veckan. Det är lönsammare att sända patienterna till Åbo, med andra ord.
Har sjukvårdsdistriktet fel i sin argumentering? Nej. Distriktet ser till vilka resurser det har för landskapet, och vad det har makt att fatta beslut om.
Eftersom Pargas inte har makt att besluta om röntgenenheten – den gav man upp när man gick in för ett tidsbegränsat avtal – är distriktets beslut väldigt rationellt.
Pargasbornas behov är inte skäl nog. Behovet måste vägas mot hela landskapets. Pargasbornas behov är ”mindre kritiskt”, och kan ur hela landskapets perspektiv mötas genom att de åker in till Åbo för att få sina röntgenavbildningar.
Vi kan inte på detaljnivå säga vilka utfall social- och hälsovårdsreformen får om den blir av. Men det är klart, att om reformens mål är att minska på kostnaderna och landskapet har en begränsad budget för vården, då kommer den grundläggande hälsovården att vägas på samma sätt som röntgenenheten.
Den enskilda människans perspektiv, till och med den lilla ortens, försvinner och blir ”mindre kritiskt” när den offentliga vården väljer makroperspektivet och talar om lönsamhet.

ÅU
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln