På flykt undan slump och skuld
Skyldiga. Vi är i samma båt om du går till polisen säger Samuli Vauramo till svenske David Nzinga.
Kääntöpiste (East of Sweden)
Finland/Sverige 2018
2 av 5 sjärnor
Regi: Simo Halinen
Manus: Simo Halinen
I rollerna: Laura Birn, Samuli Vauramo, David Nzinga, Andreas af Enehielm, Sara Paavolainen, Wäinö Pylkkönen, Mazdak Nassir
1:44 F12
”Slump är något som avgör vad som händer då händelseloppet inte är deterministiskt, alltså inte till alla delar beror på vad som hänt tidigare, och eventuella avvikelser inte kan förklaras med medvetna handlingar”. Wikipedia.
Tre män i samma hytt på tåget till Uleåborg . Francis (David Nzinga) från någonstans i Afrika har varit på flykt sedan han var åtta år, jagad i Helsingfors försöker han ta sig till Sverige. Jere (Samuli Vauramo) reser mycket, han smugglar hormoner för att finansiera ett eget gym. Aleksi (Andreas af Enehielm) är paranoid, på flykt från sjukhuset för att träffa sin lilla dotter.
En olycka sker, ett mord. Liket göms på destinationens järnvägsstation. Jussi-belönade Simo Halinen (”Kerron sinulle kaiken” 2013) har skrivit och regisserat aktuella filmen ”Kääntöpiste”, en mordhistoria utan detektiver.
I väntan på att någon skall hjälpa Francis från öst till väst (internationella filmtiteln är East of Sweden) ordnar en kyrkans representant kvarter hos svärdottern Vera (Laura Birn). Hon är mor till den lilla flickan den paranoide var på väg att besöka.
Vera besöker gymmet, mest av en slump, och blir bekant med Jere och av en tillfällighet hans lilla son. Två ensamstående föräldrar och en papperslös; alla bär på skuld, samma skuld. Var och en måste försona sig med sitt förflutna, på sitt sätt.
Alla försöker ta sig fram i livet medan ödet lägger krokben. Alla vill så väl men de är på fel plats även om tiden vore rätt. Alla är vi på flykt undan slumpen mot kärleken och tryggheten. Tre av ödet plågade i Uleåborg.
Flera scener skildras ur tre olika perspektiv. Begripligt, men helheten i filmen är onödigt tilltrasslad. Livet är komplicerat men film behöver inte vara onödigt invecklat. Det räcker med att berättelsen väcker intresse. Och tankar om samhälle och personlig moral. Samt känslor.
Skådespeleriet är förträffligt hela vägen. Svenska David Nzinga, och barnskådespelarna, är trovärdiga med en sällsynt närvaro. Birn och Vauramo är erfarna nationella och internationella proffs. Fotot av Hena Blomberg får filmen att se ut som nordic noir film. Mer än en teveserie.
Övriga premiärer
Game night
USA 2018
2 av 5 sjärnor
Regi: John Francis Daley, Jonathan Goldstein
I rollerna: Jason Bateman, Rachel McAdams, Billy Magnussen
Red sparrow
USA 2018
2 av 5 sjärnor
Regi: Francis Lawrence
I rollerna: Jennifer Lawrence, Joel Edgerton, Jeremy Irons
Jason Bateman och Rachel McAdams är gulliga och har kemi när de förställer paret som varje vecka ordnar en spelkväll för sina vänner; ”Game night”. De har roligt tills storebror, snygg och rik dyker upp och insisterar på en riktig spelkväll: Ett mordmysterium med inhyrda skådespelare och rekvisita.
Men riktiga gangsters och agenter spelar spelet parallellt; action och blod. Vad är verkligt, vad är lek? Fint agerat i en huvudlös berättelse som inte är så dålig att komedin skulle bli bra, huvudlöst rolig.
Jennifer Lawrence är ballerina på Bolsjojteatern, skadar sig på scen och måste byta yrke. Hon blir spion efter att gått, som hon själv säger, ”whore-school”. Agentfilmen ”Red sparrow” utspelas i nutid men ser ut och låter som åttiotal. De överkvalificerade skådespelarna pratar med rysk accent, alla blir utsatta för mycket våld, vi med, och ännu mera våld och naket, våldtäkt. Spänningen är inte så viktig, varken i berättelsen eller mellan öst och väst.
Krister Lindberg
lindbergfilm@gmail.com
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.