Patricia Torvalds 05.04.2020 05:00

Enligt Otto Sjödahl är goda gener och motion nyckeln till ett långt liv. Foto: Mia Karttunen

Fyra år, sju månader och sexton dagar i krig

Sjödahl växte upp på Pensar i Nagu med sina föräldrar och fem syskon.
— Min pappa ägde en skuta som han seglade med och vi som var unga barn hjälpte honom. Han seglade längs finska kusten men han var också till Sverige och Estland med sina laster.
Som sjuttonåring tog Sjödahl anställning vid Sjöfartsstyrelsens båt Saturnus som hade i uppgift att sköta farlederna längs finska kusten.
— Jag var två år på Saturnus och efter det krigade jag i fyra år, sju månader och sexton dagar. Jag var på flera ställen, för det mesta var jag vid Svir och det var där jag blev sårad.
Efter skadan kunde Sjödahl inte återvända till fronten utan fick i stället jobb vid skolningscentralen i Dragsvik.
— Jag var underofficer, hade tre års praktik från fronten så det gick bra för mig att skola rekryter.

Träffade frun i Åbo

Sjödahl utbildades även i att mäta avstånd och blev då flyttad till luftvärnet i Åbo där han träffade Gunvor Isaksson.
— Jag träffade min fru vid luftvärnet i Åbo. Vi gifte oss 1950 och bildade familj.
Tillsammans fick paret två barn, en son och en dotter. I dag har Sjödahl utöver sina två barn även fyra barnbarn och två barnbarnsbarn.

Fick lov att överge kaptensdrömmen

När kriget väl tagit slut fick Sjödahl anställning vid fartyget Bore I som trafikerade mellan Åbo och Stockholm.
— På Bore I var jag i tre år och det var där som det brast för mig. När det blev hårda stormar märkte jag att jag blev sjösjuk och då slutade jag med sjölivet och for till Tekniska Skolan i Helsingfors.
Tre år senare var Sjödahl färdig byggmästare och flyttade tillbaka till Åbo där han bott sedan dess.

Var med och byggde Wiklund och ”Vatikanen”

Det är även i Åbo som Sjödahl gjort karriär och han har varit med och byggt ett flertal kända Åbohus som Wiklund, den så kallade ”Vatikanen”, alltså Åbo och S:t Karins kyrkliga samfällighets utrymmen vid Eriksgatan 1, och 62 av husen i Östra Studentbyn.
Sjödahl minns väl hur utmanade den leriga jordmånen i centrum gjorde arbetet med Wiklund och i dag följer han nyfiket med jobbet med den nya torgparkeringen.
— När jag var byggmästare så byggde vi Wiklund och då var vi olyckliga över leran. Det är sådan lera som lever hela tiden, den är så hal så den inte hålls på skyffeln.

Båtarna fortsatte vara en viktig del av livet

Även efter att Sjödahl pensionerat sig fortsatte han bygga, men i betydligt mindre skala.
— Efter att jag blev pensionerad så började jag bygga småbåtar, miniatyrer. Den första båten som jag byggde var den som jag rodde med till folkskolan i Nagu. Det var sex kilometer sjövägen och vi rodde det alla dagar.
Efter den första miniatyren har många fler tillkommit, majoriteten av dem föreställande båtar som används för fiske.
— Största delen har jag sålt eller skänkt bort, jag har byggt över 200 stycken och det finns i Amerika, Danmark och Sverige av dem.

Motionscyklar femton minuter alla dagar

Sedan flytten till Hemmet har Sjödahl emellertid inte haft möjlighet att bygga fler miniatyrer.
— Det finns inte rum att bygga här. Men det skulle nog gå för mig att bygga än, det är så inbyggt i kroppen så jag kunde göra det med ögonen fast.
Men Sjödahl går inte sysslolös utan har nu hittat en ny hobby – motionscykling.
— Ja, jag kör mina femton minuter varje dag.
Inför födelsedagen på söndag har Sjödahl inga större planer, på grund av situationen med coronaviruset blir det ingen fest.
— Vi firar inte här, det har jag undanbett. Det är möjligt att vi tar igen det i sommar.
 

 Otto Sjödahl
Ålder: Fyller 100 den 5 april
Kommer från: Pensar i Nagu
Bor: På servicehuset Hemmet i Åbo
Hobbyer: Motionscykling och miniatyrbåtar
Hur känns det att fylla hundra: ”Nå, nu känns det bra”

Patricia Torvalds
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln