”Ötomtarna” på Själö trivs med sitt uppdrag – vintern är den bästa tiden på året
Doften av kaffe och nybakta bullar leder en rätt. Det är nog här som ötomtarna på Själö bor.
Inne i köket tar Helena och Carl-Eric Fredriksson emot. De har inte haft många gäster på besök, ett helt medvetet val av dem.
Mikael HeinrichsDet här är den andra vintern som Själös turismföretagare kör med ”ötomte”-konceptet. Förra hösten valdes tre personer ut bland de 70 som ansökt om platsen.
– Jag tycker att det har fungerat riktigt bra och har underlättat mitt liv väldigt mycket. Jag har som målsättning att komma på besök minst en gång i veckan, säger Gustav Ramberg från Rederi Vitharun.
Under tiden är det ötomtarna som håller ögonen och öronen öppna – och meddelar Ramberg om det händer nåt som behöver åtgärdas. Det kan också handla om att överräcka nycklar till gäster som kommer under lågsäsong och se till att låsa upp.
Vintertid kollar de också att vattenrören inte fryser och att inomhustemperaturen hålls på rätt nivå.
Nappade på direkt
Carl-Eric och Helena Fredriksson tvekade inte länge då tillfället dök upp i juli i fjol. Då sökte Gustav Ramberg och hans företag Rederi Vitharun personer som var intresserade av att fungera som företagets ögon och öron på Själö under lågsäsong.
Mikael HeinrichsDe har bott i ena flygeln av träbyggnaden ”Fyren”, praktiskt taget granne med den imponerande huvudbyggnaden i sten, sedan oktober.
– Vi har berättat för alla våra bekanta om hur skönt det har varit att bo här över vintern och många har varit nästan avundsjuka, skrattar Helena Fredriksson.
Mikael HeinrichsFör dem kändes det naturligt att nappa på erbjudandet, eftersom de känner väldigt starkt för naturen och skärgården. Båda två är pensionärer och har fyllt sjuttio – vilket betyder att de hör till riskgruppen. Att resa utomlands var uteslutet och hemma i Åbo var umgänget likaså begränsat. Körsångshobbyn lades på is.
– Det var också en bidragande orsak till att vi ville komma hit, säger Helena Fredriksson som medger att hon till en början funderade litet över hur de skulle fördriva tiden.
Vintern är bästa tiden på året
– Men sådana problem har det inte varit. Vi sover gott, läser dagstidningarna i lugn och ro i digitalt format, lagar god mat och rör på oss mycket. Beslutet att ansöka om platsen här var rätt spontan, men vi har inte ångrat det en sekund, säger Helena.
Mikael Heinrichs– Nu är vi inne i den kanske allra bästa tiden på året här med långa, soliga, vackra vinterdagar som bara lockar till uteliv, säger Calle som varit mån om att ta sig ett morgondopp i havet ända fram tills isarna lade sig.
För honom har utelivet alltid varit viktigt. Närheten till havet likaså, eftersom han är född och uppvuxen i Ekenäs. Hans pappa var från Kimito och skärgården har blivit bekant sedan barnsben. Närheten till havet är nästan ett måste.
– Fram tills isarna lade sig fiskade jag med nät, det blev mest sik och abborre. Ja, förutom alla simpor då, skrattar han.
Bravurrätten är stekt sik med potatismos – hederlig skärgårdsmat med andra ord.
– Fast gravad sik är också väldigt gott – och avokadopastan, flikar Helena in.
Sju månader på ön
Paret bor kvar på Själö fram till slutet av april, då de har tillbringat merparten av sju månader på ön. Det blir ett och annat kortare besök in till Åbo för att sköta praktiska ärenden, men för det mesta har det varit öliv för hela slanten.
Mikael Heinrichs– Det har nästan fungerat som ett slags parterapi på samma gång, skrattar Helena och Calle.
– Det gäller att vänja sig med att inte träffa någon annan än varandra dagarna i ända. Vi har bestämt så att om man blir arg på den andra, ska man ta en promenad.
Fram till början av februari hade de sällskap av yogaföretagaraen Henriikka Konki, men på grund av arbetssituationen flyttade hon tillbaka in till Åbo några månader tidigare än hon ursprungligen planerat.
Tror inte på spökhistorier
Paret har inga tidigare band till Själö, men hade segelbåt i 15 års tid. Under de åren besökte de Själö två gånger.
– Båda gångerna tog vi i land sent på hösten i Kyrkbryggan. Knappast hade vi då några tankar om att vi kommer att bo här.
Helena som säger sig vara en riktig bokslukare medger att hon läst in sig på Själö en hel del efter att de kommit till ön.
Mikael Heinrichs– Jag fick en tjock bok om ön i present av min dotter och har nog läst en del av historierna och berättelserna. Och faktiskt, en kväll i höstas fick jag en konstig känsla av att det skulle ha spökat …
– Men det var också den enda gången, skrattar hon.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.