Operaeliten från när och fjärran fyller snart Åbo Svenska Teaters scen
I början av året blev Aldo di Toro kontaktad från Åbo.
Några veckor senare anlände han för första gången någonsin till Finland och det anrika teaterhuset i Åbo.
Här känner han sig hemma. Med sin hästskoformade arkitektur och röda salong, påminner den mycket om ett typiskt teaterhus i Sicilien.
Och det är också till Sicilien som han och ensemblen för publiken under vårens stora operasatsning i Åbo ”Cavalleria rusticana & Pajazzo”.
En inhiberad tenor senare
Att di Toro överhuvudtaget kom till Finland beskriver dirigenten Jonas Rannila som tur i oturen.
Föreställningen hade redan planerats innan pandemin slog till, men då med en annan tenor i huvudrollen. Då repertoaren slutligen kunde spikas hade denne sadlat om och kunde inte komma loss med kort varsel.
– Att Aldo hade möjlighet att ta sig an rollen var en stor lycka. Han är absolut den bästa tenoren inom Finlands gränser just nu.
Rannila själv beskrivs som en av de mest eftertraktade och uppskattade unga operadirigenterna i Finland. Hans repertoar av musikteater samt kör- och orkesterverk hör till de mest omfattande i hela landet.
”Jag kommer inte hem mamma”
Aldo di Toro skulle under våren egentligen ha återvänt en tid till Australien som han ursprungligen kommer ifrån.
– Men jag ringde min mamma i Perth och sa att jag inte kommer. Jag åker till Finland i stället.
Som son till två emigrerade italienare, växte han upp down under och har uppträtt på samtliga operascener i hemlandet.
Ett stipendium tog honom vid millennieskiftet till Bologna. Sedan dess har han stannat i Europa och jobbat i många år i England, Italien, Österrike och Tyskland.
I dag är han bosatt i sin fars hus i Abruzzo vid den italienska östkusten, ett par timmar från huvudstaden Rom.
Tar tag om ditt hjärta
Pietro Mascagnis ”Cavalleria rusticana” och Ruggero Leoncavallos ”Pajazzo” är två skilda enaktsoperor som tillsammans bildar världens mest framförda operapar.
I versionen som framförs i Åbo utspelar sig händelserna dessutom under en och samma i dag, i samma italienska by och med samma människor.
– Den skildrar vardagliga människor som lever vanliga liv. Om deras relationer, konflikter och kontraster.
Aldo di Toro håller inte tillbaka adjektiven då han beskriver operorna.
– Den här musiken grabbar verkligen tag om ditt hjärta. Den tar dig till platser du tidigare inte varit, den är en emotionell berg- och dalbana.
Temat är ”The show must go on”, förklarar han. Och därför är den relevant i dag, 130 år senare.
– Känslorna är de samma: förtroende, trofasthet och kärlek.
Trångt på och under scenen
Di Toro har gjort rollen som Canio i Pajazzo tidigare. För Rannila var operorna en nyare bekantskap.
– Mina favoritkompositörer är Verdi och Puccini, så stilmässigt är den tidsepoken mycket bekant.
Men även om de här verken för honom inte var lika kända, är utmaningarna alltid de samma för en dirigent.
– Svårast är att koordinera allt, här är massor med folk på och under scenen. Dessutom lever takten hela tiden med känslorna.
En drös med små keruber
Operasatsningen som är ett samarbete mellan Åbo Svenska Teater och Åbo filharmoniska orkester är den största i Åbo på flera år.
Orkestern består av ett trettiotal musiker och kören av nästan 40 sångare. Förstärkning får man ytterligare av trettiotalet barnröster från Puolalaskolans femte musikklass.
– De sjunger änglalikt och är så entusiastiska. De är som små keruber allihop, utbrister di Toro.
I Åbo har Jonas Rannila dirigerat ett tiotal konserter med Kungsvägens musiker. Han är tacksam över att igen få samarbeta med regissören Tuomas Parkkinen som bland annat regisserat ”Amadeus” som går som bäst på Stadsteatern.
– Det är rätt ovanligt att flera föreställningar av samma regissör går parallellt, speciellt i samma stad.
Maria ThölixSolisterna består av både finländska och internationella toppnamn. Men bland kollegerna finns också sångare som nu gör sin operadebut, säger di Toro.
– Häromdagen var jag lite av en logoped då vi gick igenom uttalet av italienskan.
På det följde några andningsövningar och en påminnelse om att alla varit nya i början.
För att vara en världsstjärna verkar den långväga gästsolisten rätt ödmjuk, vilket Rannila också bekräftar.
– Han kan nog ha åsikter men som sångare är han smart och snabb. Han är också en alldeles bedårande personlighet.
En fot i två kontinenter
Aldo di Toro har en fot i Australien och en fot i Europa.
Visst besöker han gärna Australien, men ett liv där kan han inte längre tänka sig.
– Jag har gjort alla roller i Australien. Det är i Europa som jag har chansen att göra de tunga rollerna.
Under sina fyra veckor i Åbo har han mellan genomgångarna på teatern hunnit utforska den tillfälliga hemstaden och bland annat varit utom sig av lycka av snön. Men de lediga stunderna fylls också av nya repetitioner.
– Nästa premiär väntar i Tyskland i höst och dit bär det av ännu i vår efter den sista föreställningen i Åbo.
Ansvar att hålla sig frisk
”Cavalleria rusticana” och ”Pajazzo” har premiär på ÅST i påskveckan, onsdagen den 13 april. Sammanlagt spelas den tio gånger under våren, vilket är rätt vanligt för en operauppsättning.
Varken han eller di Toro låter sig skrämmas av coronan.
– Jag testar mig varje dag och vi använder alla munskydd, säger di Toro.
Också koristerna övar med munskydd.
– Att tvätta händerna och undvika att röra sig bland folk är inget nytt, tvärtom är normal vardag inom den här branschen, säger Rannila.
– Det är mitt ansvar att försöka hålla mig frisk. Inte ens en vanlig förkylning är något en sångare vill dra över sig, säger di Toro.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.