Ondska kommer också i det normalas skepnad. Det här upprör. Vi kan inte ana den, för den ser ut som ”oss”.
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
I går meddelade Feministpartiet att dess ordförande Katju Aro, efter en intervju i HBL, blivit kontaktad av presidentens kansli.
I mejlväxlingen ombads hon av kansliet att korrigera ett uttalande i intervjun.
Aro hade sagt att Sauli Niinistö försummat sin chans att stå upp för de allra svagaste och i stället valt att ondgöra sig över ”ytterligheterna” i flyktingdebatten.
Kansliet ville att Aro skulle korrigerade påståendet eftersom Niinistö, enligt kansliet, aldrig använt ordet ”ytterligheter”.
Feministpartiet valde att berätta om mejlväxlingen så här en vecka inför valet eftersom man upplever att Aro utsatts för påtryckningar.
Visst är det märkligt att Finlands president, i stället för att till exempel skriva en insändare, väljer att försöka smussla fram korrigeringar.
Till saken hör att även om Niinistö också i Yles valdebatt 15.1 sa att han aldrig pratat om ”ytterligheter” så har han det – i tal om Natodebatten, och i text om flyktingdebatten.
Dessutom är det klart att Niinistös favoritbegrepp – ”tolkun ihmiset”, förståndigt folk – blir begripligt endast om man antar att det finns oförnuftiga ytterligheter.
Det är det här som aktiva i asylfrågan reagerat på, att deras engagemang inte upplevs som förståndigt utan i stället som en ytterlighet.
Det finns en annan aspekt av vår presidents tilltro till mittfårans folk.
I Yles valdebatt sa Niinistö att han läst om en irakier som inte hade upplevt problem i Finland eftersom han betedde sig som en finländare ute bland folk.
Den irakiska kulturen fanns enbart mellan hemmets fyra väggar. Det här tyckte Niinistö att var riktigt fint.
Två iakttagelser. Dels behöver en majoritet av alla infödda finländare inte bete sig som finländare. De utgör normen.
Tänk på vad det här innebär, att behöva bete sig som någon annan för att passa in. Det kan till exempel innebära att inte prata svenska offentligt.
Dels finns det en del finländare som beter sig ”normalt”, och det är en del av problemet.
Hur ofta hör man inte, efter det som pressen brukar kalla för ”familjetragedier”, chockade grannar säga att den mordmisstänkta pappan verkade helt normal?
Ondska kommer också i det normalas skepnad. Det här upprör. Vi kan inte ana den, för den ser ut som ”oss”.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.