Om ursäktens variationer och förlåtelsens krav
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Googlar synonymer till ”ursäkt”, först i raden kommer förlåtelse. Googlar ”förlåtelse”, högst upp kravlar en låttext av Kent. Den heter ”Förlåtelsen” och är en svulstigt ältande historia om en relation som brustit och kanske kan limmas ihop av en förlåtelse.
”Alla de där stora tomma orden. / Finns det någon mening i att vänta på förlåtelsen, förlåtelsen?”
Det är två av de lite mindre svamliga raderna.
”Förlåtelse, tillgift, eftergift, överseende; försvar, skäl, förevändning, alibi, undflykt, urskuldan”. Så prickar hela raden synonymer in betydelser. Observera semikolonet efter ”överseende”, det markerar den kursändring som ordet har som inbyggd potential.
Språk är inte alltid klartext. Och när man behöver operera med ursäkter kan förståelsen variera. Den kan variera i intensitet till och med beroende på vilket modersmål man har. ”Anteeksi” har också synonymer, men inte lika många som svenskan, om jag bedömt saken rätt.
”Pyytää anteeksi” kan vara både att be om ursäkt och att be om förlåtelse. I sin blogg skriver pensionerade ungdomspastorn Arto Köykkä en text som heter ”Anteeksipyynnön käyttöohjeet”, bruksanvisning för förlåtelsen. Eller ursäkten.
På svenska, och på flera andra språk, kan gradskillnad markeras. Ursäkt är mer formellt och förlåtelse är genomgripande. På finska kan samma ord kan användas lätt och flyktigt eller tungt och ansvarstagande.
Köykkä pekar på just det. Och blogginlägget är daterat till den 17 juli, en vecka efter att Purra i sin egen blogg relativiserar sina rasistiska inlägg med en känd taktik, volymtaktiken, som inte alltid betyder att man skriker högt, utan består av massa, en vindlande mångordighet som förmodas gestalta ett orubbligt självförtroende.
Mångordigheten avslöjar också att det blåser rätt hårt. Det krävs att både meningsfränder och motståndare ska övertygas. Men Purras ursäkt har inte underbyggts av någon uttalad ånger.
Arto Köykkä poängterar att en riktig bön om förlåtelse måste komma på eget initiativ, aldrig av omgivningens press. Den initierar också en uppriktig förändring.
Den som ber om förlåtelse eller ursäkt bör rikta sig direkt till den som blivit kränkt eller förnedrad, inte till samfundet eller kolleger eller rätt ut i luften. Det gör den politiska ursäkten (också den är knuten till individer) nästan aldrig, i dagspolitiken ingår den i en bryskare kontext.
Användarnas bidrag till synonymsajten är också ”avbön” och ”(göra en) pudel”, det är terminologin som man hört inom dagspolitiken (men sällan i Finland). Bägge orden har ett ganska kort minne och är förpliktande bara för stunden.
Förlåtelse är svårt, och det svenska verbet förlåta riktar gärna ljuset på den förfördelade. Det finns massor av självhjälpsböcker som ger rådet att förlåta den som felat och ”gå vidare” i livet, nästan oberoende av vad som inträffat. Man kan skaffa sig en liten gloria av sånt förlåtande.
En riktig förlåtelse eller ursäkt avslutar köpslåendet, det som jag känt att finns med också i kristenhetens tanke om förlåtelse. Jag kunde en gång felfritt utantilläxan, förklaringen av partiet om förlåtelse i ”Fader vår”, men än i dag har jag inte fått in i min skalle vilka aspekterna riktigt är.
Religiösa sekter opererar också med förlåtelsen som ett återställande av hierarkin. Det skedda stryks över och den som drabbades förutsätts aldrig ta upp det mer.
Överseende och försvar är vad statsministern består sin problematiska ministär. Kursändringen uppstod, som vi såg, mellan just de orden. Se framåt, hålla sig lugn, har han också sagt. Oklart om han menar sin regering eller oss alla. Lika illa, vilket som.
Här hittar du fler kolumner av Ann-Christine Snickars.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.