Om månen, om hösten
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Senaste fullmåne befann jag mig vid femtiden, i skymningen, i teaterhörnet vid salutorget, höjde blicken lite, såg månen på uppåtgående. I ögonblicket var den precist placerad över Eriksgatans upprinnelse, skiftande i rött, stor.
Den var så mäktig att mänskor tog tar tag i varandra och pekade, också det var vackert. Jag hade nyss varit inne i en affär i ett litet ärende, fick lust att riva upp dörren igen och ropa till expediten: Kom ut och glo på höstmånens röda kastrull!
De konstiga sociala impulserna (som man oftast brottar ner) är arv från pandemin, ett behov av spontan mikrointeraktion med okända, vem vet när man får lov att stänga in sig igen! Småpratskontot ligger på minus. Finländare har också ett sånt, de är inte alltid så tysta som ryktet säger.
Ett annat arv från de sjuka åren är en extrem uppmärksamhet på de personliga gränserna. Man kan oftast på ganska långt håll märka vilka man inte får tilltala så där bara, utan en nogsamt utlagd startbana. Tror inte att de hatar människor, men de avstår kontakt, man får inte ta det personligt.
Höstmånens kastrull är en fin bild, inte min utan Karlfeldts, Erik Axel Karlfeldts, han som fick nobelpriset i litteratur 1931, postumt. Han hade dött samma år. Sen mitten av 1970-talet är det inte längre möjligt att få priset som död, men K. var inte orsaken till det. Det började bli trängsel bland förslagen, och ceremonin kommer på teve så det är bra om man kan vara närvarande.
Senast jag tog del av Karlfeldt skedde det genom den magnifika boxen ”Dikt 1593–1939”, initierad av Stina Ekblad och utgiven 2009 på Weyler förlag. Den innehåller ett urval dikter mellan Stiernhielm och Henry Parland.
Alla texter finns med i tryckt format och som inlästa, i vissa fall insjungna, av skådespelare. Rösterna är omsorgsfullt utvalda så att de passar finlandssvensk respektive rikssvensk dikt. Boxen som har två dikthäften och tio CD:n är ett av de sällsynta verk som ser den svenska diktskatten både som en hel och samtidigt två.
Här finns en del fina kombinationer. Vem kan motstå till exempel Stina Rautelin som Södergranuttolkare eller Jonas Karlsson som ger röst åt Birger Sjöberg. Eller Mikael Persbrandt som tar sig an Karlfeldts mörka, tunga, sexiga ”Sub luna”, en måndikt i samlingen ”Hösthorn”, som snart har hundra år på nacken. Bra dikt förfars väldigt långsamt, somlig gör det aldrig, den ligger bara still och väntar på att nån i glad förvåning ska läsa den igen.
Jag hade gått till diktboxen i akt och mening att söka dikter årstidsvis, för att för nöjes skull samla upp höstdikter, just när vi velar mellan höst och vinter. Södergran visste jag var en höstens poet, och Tavaststjerna, han med ”Hemåt i höstregn”, nederlags- och depressionsdikten framom andra (”Svara mig svallsjö! Lever jag än?”).
Topelius räknar med tre egna årstider, upptäcker jag: blomstertiden, julen och sportlovet. Men barn som skidar eller skrinnar ryms inte i boxen, den är av vuxenformat och känslosam på ett mer sceniskt vis, med uttänkta entréer.
Alla antologier har luckor som bara kan lappas av kommande antologier. En med enbart finlandssvensk poesi (”Bländad av död och kärlek”) kom ut för två år sedan (på S&S), den täckte 130 år av dikt fram till i dag.
Antologiers liv är länge friskt, sen blir de i ett nu omoderna, av intresse mest för nördar som sitter och funderar över vad som gör att vissa texter blir valda om igen och andra faller av lasset. ”Kvalitet” blev överrumplande huvudord i litteraturdebatten nyss. Man kan också rikta om det och använda det i pluralis. Vilka kvaliteter behöver bra dikt i dag?
Men att antologisera höstdikter ligger knappast i tiden. Måndikter skulle säkert inte sälja vilt. Men kanske nådde de en blek men ettrig subkultur som ryser och njuter på eget initiativ.
Här kan du läsa fler kolumner av Ann-Christine Snickars.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.