Om den korta finska sommaren
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Redan för två veckor sedan då jag bläddrade i kalendern slogs jag av en ångestväckande insikt. Innan augusti blir september har jag bara tre programfria helger och även de är preliminärt reserverade.
Resten av de dyrbara sommarveckosluten ska ägnas till bland annat kalas, bröllop och jobb. Inga tråkiga planer med andra ord, men var finns plats för dagdrömmar eller storstädning?
Också vardagarna verkar flyga förbi ännu snabbare än under resten av året.
Sällan är det så att man bara har ett programalternativ när arbetsdagen når sitt slut. Beslutsångesten krälar upp i famnen på en då man å ena sidan vill ta ett glas rosé med vännerna, å andra sidan borde träna inför ett lopp.
Oftast är det umgänget som segrar…
Och ibland är det enklast att bara krypa ner under täcket innan sovdags och slösa bort ett par timmar med Netflix.
Problemet med att vara studerande är att man inte riktigt har råd att ta sommarlov. Det är mellan studieåren som man ska samla levebrödet för den långa vintern.
Samtidigt lever man med vetskapen om att det är nu man borde passa på att göra allting som man inte mera hinner med då arbetslivet börjar.
Jag minns hur ivrig jag var som 12-åring att få tjäna egna pengar på mitt första sommarjobb. Hur spännande det var att få följa med storasyster till jordgubbsåkern och tävla om vem som plockade flest kilo bär under dagen.
Men arbetsdagarna var korta och de flesta somrar varade säsongen bara en dryg månad. Innan skolan började igen på hösten hann man till och med få tråkigt under dagarna.
Det känns som en evighet sedan och jag ångrar att jag inte uppskattade friheten mera.
Här har jag suttit och väntat ivrigt på alla varma sommarkvällar vid ån och veckoslut på stugan då man hinner läsa en hel bok utan att bli avbruten.
Istället klänger jag mig fast vid de få lediga eftermiddagar då spontaniteten får dominera.
Om jag minns hur det är, att vara spontan…
På min tid hade man bara en ledig dag i året, och även den endast om man fick någon värre sjukdom som tuberkolos eller råkade förlora en lem. Dag ut och dag in skulle stockarna flyta och när man kom hem måste man ta hand om huset och våra 5 barn. Inte fanns det någon tid för ledighet inte. Vi drack endast vatten och åt våra rekordstora rovor. Netflicks fanns inte, men sån tur hade vår granne Melker en radio som vi kunde lyssna på en gång i veckan. Och inte klagade vi heller! Dagens ungdom har det för bra.