Ole Norrback, 80: Samhället har blivit onödigt kallt

Egentligen hade Ole Norrback, 80 år i dag, inte tänkt ge några intervjuer inför sin födelsedag.
— Nej, när jag fyllde 50 år fick jag så mycket tack och beröm att det hade räckt tills jag fyller 100 år. Men jag har redan fått en del kort och intervjuförfrågningar så då kör vi väl på det. Vänliga ord har ingen något emot.
Att inte fira kvarstår dock. Om allt gått som planerat sitter Ole Norrback och hustrun Vivi-Ann Norrback denna torsdag någonstans i östra Finland, kanske i Ilomants, en kommun nära den ryska gränsen.
— Smittläget lär vara bättre i östra Finland, därför styr vi ditåt. Hade det varit ett vanligt år hade vi kanske rest till Grekland för att inte vara hemma på min födelsedag.
Norrback säger att det är en förmån att få bo i ett land som Finland.
— Tänk att vi får leva i ett land med många aktiva 80-åringar. När jag var ung var den förväntade livslängden 20 år kortare.
OIe Norrback, 80
Bor: Vasa, född i Övermark.
Familj: Hustrun Vivi-Ann Norrback, två barn, åtta barnbarn och två barnbarnsbarn.
Utbildning: Folkskollärare.
Karriär (ett urval): Ombudsman vid Svenska Österbottens landskapsförbund. Riksdagsledamot, minister (försvarsminister, undervisningsminister, trafikminister, Europa- och utrikeshandelminister och nordisk samarbetsminister), ordförande i svenska riksdagsgruppen och partiordförande för SFP. Ambassadör i Norge och Grekland. Förlänades ministertiteln av president Tarja Halonen 2006.
Förtroendeuppdrag: Regionala, nationella och internationella förtroendeuppdrag däribland ordförande i Nordiskt gränshinderforum (2007-2013), styrelseordförande för Vasa Universitet 2010-2013, ordförande för Kulturfonden för Norge och Finland (2008-2011) och ordförande i Svenska pensionärsförbundet (2009–).
Ser fram emot under 2021: Ett mer normalt liv för oss alla. Att få leva ett mer socialt liv, träffa släkt och vänner igen.
Aktuellt: Fyller 80 år i dag. Firar inte, bortrest.
Efterlyser positiva besked
Tidigare SFP-politikern och diplomaten, för närvarande ordförande för Svenska pensionärsförbundet, Ole Norrback har det senaste året bland annat lyft frågan om de äldres ensamhet under pandemin.
Så sent som förra veckan efterlyste han i en insändare om eventuella begränsningar av rörelsefriheten i bekämpningen av viruset att de, i första hand de äldre, som fått coronavaccin inte borde begränsas lika hårt.
— De äldre behöver få komma ut och träffa människor. Särskilt de som mist sin partner. Ingen blir gladare och piggare av att sitta ensam inomhus i ett år.
Enligt Norrback har myndigheterna lika stor skyldighet att upplysa om möjligheterna som begränsningarna.
— Vi behöver en positiv inställning: Vad kan vi börja göra i takt med att vaccinationerna framskrider? Ständiga förbud riskerar förbli onyanserade.
Norrback tycker att regeringen och myndigheterna skött krisen bra. Samtidigt har den blottat ett allvarligt problem: deras begränsade förmåga till samarbete.
— Krisen har blottat ett revirtänkande som länge funnits. Politikerna och myndigheterna samarbetar för lite. Oklarheterna i ansvarsfördelningen vid Helsingfors-Vanda flygplats i början av pandemin är bara ett exempel på det. När krisen är över måste man fundera igenom hur samarbetet kunde fungera bättre.
Inte makt för egen skull
Norrback säger att han alltid trivts på sitt jobb, därför har han inte dragit någon skarp gräns mellan arbete och fritid. Som aktiv pensionär är synen densamma.
Finns det bedrifter som Norrback är extra stolt över?
— Jag är glad över att ha fått vara med och förbättra livsvillkoren för många i samhället. Jag ville ha makt inte för min egen skull utan för att kunna jobba för de saker som jag tror på, och jag tror på samarbete.

På frågan om eventuella klavertramp svarar Norrback att också sådana skett.
— Jag har svårt med namn och har nog döpt om personer i pinsamma situationer. Men jag har lärt mig att vara försiktigare.
På det allvarligare kontot sätter han hanteringen av den ekonomiska krisen under 1990-talet som han, som dåvarande minister, skulle rida ur.
— En del sparåtgärder som vi då ansåg oss tvingade till blev kvar som strukturella problem inom den sociala sektorn. Vi borde ha noterat och reparerat dem snabbare.
Tolerans bakom långt äktenskap
Chefen. Så omnämner han hustrun Vivi-Ann inför intervjun.
Bilens bromsar ska kollas upp i Närpes inför födelsedagsflykten, och Ole Norrback checkar när det kunde lämpa sig med en intervju.
— Vi gifte oss som rätt unga, har knegat på och varit tillsammans i över 60 år. Då växer man ihop.
Hur får man en relation att hålla så länge?
— Man tolererar varandra. Frun brukar säga att det inte lönar sig att gräla med mig då hon ändå vet att hon har rätt, medan jag naturligtvis anser att jag har rätt, säger Norrback skämtsamt innan han svarar allvarligt.
— Ska man hålla ihop måste man inse att man är olika, att var och en har rätt att vara sig själv och att man inte kan äga den andra.
När intervjun väl görs per telefon sitter Norrback hemma hos sin 98-åriga svärmor Saga Lindqvist i Närpes.
— Vi har alla fått coronavaccin och umgås, med viss hänsyn, som normalt. Vaccinet är nyckeln till ett normalare liv. Vi kommer att komma ur det här.
Själv har han tillbringat mycket av coronaåret utomhus, med skogsarbete och motion.
— Min fysiska kondition är mycket bättre nu än innan pandemin, den bästa jag haft på 40 år. Det är en väldigt positiv sak som pandemin fört med sig för mig. Nästa utmaning blir att upprätthålla konditionen när pandemin är förbi.
Andra positiva saker är, enligt Norrback, att många utvecklat nya sätt att umgås och att många äldre börjat använda dator och internet.
Finns det frågor där Norrback anser att utvecklingen går i fel riktning?
— Jag tycker allmänt att samhället blivit onödigt kallt. Vi har delegerat väl mycket av medmänskligheten till kommunen och staten, men vi har alla ett ansvar för varandra. De tilltagande mentala problemen är en följd av att vi inte månar om varandra så mycket som vi borde.
Enligt Norrback lever vi i ett onödigt problemfokuserat och egoistiskt samhälle.
— Historikerna kommer att kalla vår tid för det materialistiska tidevarvet. Det finns också andra värden än att jaga status och prylar, som stunder av stillhet. I stället ställer man höga krav på sig själv och andra. Vi glömmer att säga tack och glädjas med andra, vilket skulle ge oss nya vänner och skapa en god stämning i samhället.
— Det är vad jag, som gammal gubbe, skulle vilja säga till både yngre och äldre.
Jeanette Östman/SPT
Denna intervju borde läsas av oss alla. Den gav mig en tankeställare. Just såhär fungerade och tänkte Ole då han var med i dagspolitiken. God fortsättning Ole.