Bemöt dem som medmänniskor, de ofrivilliga mannekängerna för fattigdom!
Har du råkat gå, cykla eller köra längs Österlånggatan i Åbo en måndag lunchtid vet du att trottoaren utanför församlingshuset Yrjänä är oframkomlig. Där står så många i kö.
Inte efter konsertbiljetter eller billiga flygbiljetter utan efter mat, som Åbo gatumission delar ut.
Passerar du Kanslersvägen i Storheikkilä på tisdagsförmiddagar är synen densamma. Där är det Åbonejdens arbetslösa som har EU-matkasseutdelning.
Lokala exempel finns det fler av. Enbart i Åbo har församlingarna regelbunden mathjälp på sex olika adresser, i Runosbacken, i Pansio, i Hallis, i Ispois och i Nummisbacken.
Utöver det ges mathjälp i Åbo av ytterligare åtta föreningar eller grupper inom tredje sektorn.
Det här pågår varje vecka, och berör sammanlagt tusentals med Åbobor. Det är en skuggsida av vårt samhälle, vardag för en del och så långt ifrån andras vardag att det kan kännas overkligt.
I måndagens Turun Sanomat ingår ett reportage från Vanda, där man i en tom industrihall har upprättat ett logistikcentrum för mathjälp. Per vecka tas 20 000 kilo kasserade livsmedel omhand från affärer och partihandeln, och distribueras vidare via 65 hjälporganisationer.
Det kan kännas etiskt tvivelaktigt att det som är omöjligt och regelvidrigt att sälja som livsmedel, ändå ska duga bra som mat för den som lever på fattigdomsgränsen. Faktum är ändå att Evira har tydliga regler för vilka produkter som får ges till mathjälpen, och gränsdragningar med egna regler finns för bäst-före-datum-märkta varor och sista försäljningsdags-varor. Till den delen är regelverket klart, och så finns förstås den positiva effekten av att matsvinnet minskar, också de varor som livsmedelskedjan skulle dumpa får en mun att mätta.
I Vanda har staden (TS 1.10) tagit modell av Berlin i sin mathjälpsdistribution och fått Sitra-pengar för ett projekt de kallar ”Ett gemensamt bord” (vår översättning). Det handlar om att få de hjälpbehövande att delta och ”inte bara hämta mat”, man lagar mat och äter tillsammans – och man får med sig en matkasse efteråt. Det här projektet ska också Operation Matkasse i Åbo ha förbundit sig till att gå med i, enligt artikeln. Det verkar vara en lovvärd modell där Sitras pengar har hittat rätt adress.
Enligt projektchefen som intervjuas är skillnaden till att enbart ha matkasseutdelning den att man gör något tillsammans, och säger hon, ”då måste man inte som fattigdomens mannekänger stå utomhus och köa”.
Det är ett träffande även om obehagligt ordval. Så känner sig säkert många i brödkön, betittade och blottlagda som mannekänger, men utan att röna någon uppskattning eller applåder.
Sådana ”mannekänger” har Yle Uutiset (1.10) träffat.
Yle har besökt en matkö i Berghäll i Helsingfors, och intervjuat brödköns regelbundna kunder. De två exempelpersonerna är i den högre medelåldern och har små utsikter hitta jobb. Hon har pension på grund av arbetsoförmögenhet, han har arbetsmarknadsstöd och har varit byggnadsarbetare med egen firma tillsammans med sin bror. Firman gick omkull. De här båda har erfarenhet av att söka utkomststöd via FPA. Utkomststödet ska beviljas som en ekonomisk förmån ”i sista hand”, som det heter.
Något märkvärdigt är det att även utkomststödet som ska vara den allra sista utvägen också kan sänkas, men det är möjligt i och med aktivitetsmodellen. FPA kan sänka utkomstödet, på 32,40 euro per dag, med 4,65 procent under en period på 65 utbetalningsdagar, tills aktiviteten igen kontrolleras. För den som ska leva på utkomststödets grunddel, det vill säga 491 euro i månaden, är också några tior stora summor.
Över 11 000 finländare har fått lägre utkomststöd i år än ifjol. Sänkningarna av utkomststödet har mångfaldigats sedan FPA tog över utbetalningen av kommunerna, visar statistiken.
Brödkökunden i Berghäll har en åsikt om det här, och det är samma kund som säger att ”de som inte förmår ta sig en kurs eller annars aktivera sig får skylla sig själva om stödet sänks”. Hennes poäng är att det finns en skillnad i hur FPA och kommunen bemöter kunden: Kommunernas socialarbetare kände sina kunder, och det märks”.
Mannen i brödkön som intervjuas har hotats med karensdagar och sänkt stöd, hittills har det blivit tomma hot, eftersom han har lyckats visa att han sökt jobb och varit på arbetsintervjuer. Erfarenheterna av dem är inte så uppmuntrande: ”De säger att de ringer mig sen och meddelar hur det går, att inte jag ska ringa företaget. Men ingen ringer, det är frustrerande”.
Det här beteendet är minst lika illa som samhällets stigmatisering av den som står i brödkö, och lika illa som när tjänstemannen inte vill tro på den stödsökandes aktivitet.
Inte ska dessa ofrivilliga fattigdomens mannekänger behöva tolerera att behandlas så här. Det är att slå den som redan ligger.
Både FPA-tjänstemannen och den som gör anställningsintervjun har då uppenbarligen något att lära om människovärdet, som ska vara lika för alla och bemötandet därefter. Ett samtal kostar inget, ett nej är också ett besked, den som söker stöd eller jobb vill ha ett svar. Hen har alltid rätt bli bemött som en medmänniska.
Tyvärr har ledarskribenten Anja Kuusista blandat ihop begreppen utkomsstöd och utkomstskydd för arbetslösa(=arbetslöshetsdagpenning) Dessutom har kommunens roll helt glömts bort. Kommunerna handhar nämligen det behovsprövade utkomsstödet samt sosialarbetet.
Ingmar
Tror mer på att algoritmer är mer pålitliga än FPA:s anställda 🙂
Det hör väl till deras intresse att INTE betala bidrag, inte godkänna läkarintyg som INTE är skrivet av FPA-godkänd läkare, vägrar betala ersättningar för billigare mediciner som är samma som dyrare pga. att de inte finns med i deras databas över godkända mediciner osv.
Problemet är att det följer allt till punkt och pricka utan att se mellan fingrarna och bara jävlas med folket än att vara till deras tjänst. Det är helt enkelt frågan om översitteri och maktutövande utan att ens ändra sin åsikt om den som är behov av stöd inte själv känner till paragrafer och kan samt vågar ifrågasätta deras idioti.
Inte vet de heller skillnaden på delning av bostad för studeranden och tolkar den andras inkomst som hushållets totala inkomst trots att bidragen skall vara personliga.
FPA skule vekligen behöva en sanering av kontorsråttor.
Jag har en redan längre tid funderat på om FPA:s beslut görs av människor överhuvudtaget. Kanske de görs av algoritmer i stället. De få gånger jag besökt FPA och talat med en funktionär, så tittar de på datorskärmen varje gång innan de svarar på någon fråga. Algoritmer har ingen känsla för något människovärde.