Odling är mer än prat
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
I en ny roman läser jag en episod där en kvinna går runt bland sina krukväxter, vattnar och friserar. Det är vackert skrivet och med perspektiv, om en ritual, omsorgsfull i ordets mest bokstavliga bemärkelse.
Kvinnan benämner växterna, och de hon glömt namnet på ger hon nya ur eget huvud. Ordar inte mer om boken här, men krukväxtscenen finns på sidan trettiofyra.
Själv har jag fyra inneväxter. Tre av dem har egennamn, den största heter Kristian. Jag hälsar tyst på Kristian när jag dricker dagens första kaffe.
En gång var det några glada barn som skuttade in där jag bodde, nosade runt och sa: Får vi ge namn till dina krukväxter? Visst, sa jag. Och svärmorstungan fick heta Kristian, ampelliljan Sissi och prickbladet fick namnet Robert.
Tyvärr förolyckades Robert i en flyttning, förklarad utom räddning hamnade hen i soporna. Sissi har haft sina risiga perioder, och den ursprungliga plantan har gett plats för något av de nya hängskotten. Jag är inne på Sissi VI eller VII nu.
Kristian hänger kvar, omplanterad ett par gånger, och högsta toppen är åttiofem centimeter från krukkanten. Barnen som namngav är också vuxna nu, jag tänker ibland på dem med glädje.
Kristians typ har man för bladens skull, men blomning kan inträffa. Det sker liksom i smyg. När blomställningen plötsligt är där är man mäkta överraskad, bannar smått sig själv för att man inte sett den komma.
Två växter till finns i mitt hem, det tycks vara vad jag mäktar med, fast en gång höll jag liv i en namnlös julstjärna i tre år efter första julen, sen deppade hen ihop och tappade sina blad.
En kaktus har jag fått av en vän som heter Gustafsson, därför har hen tilltalsnamnet Gustafsson. Jag har lovat hen att få växa fritt, vad som än händer. Nu finns sex fina kaktusfingrar som utväxter på den kuddlika kaktuskroppen.
Kaktusar tar tid på sig, men sen! I ett skyltfönster till en mindre business jag brukade passera fanns en hämningslös kaktus som såg ut att ha vuxit där i hundra år. Så lik en gammal drake var den, jag undrar vad den hette.
Min fjärde är en amazonlilja, som inte har ett tilltalsnamn, lika lite som ens förälder har ett, om man inte särskilt kommit överens om det. Jag har ärvt liljan av min mamma.
Medan hon själv ännu vårdade krukväxter sa hon att just detta exemplar var till mig, planterat från ett rotskott av moderplantan. När mamma gick bort tog jag den genast med mig.
Liljor bidar också sin tid, och mer än en gång har jag otåligt snäst: Blomma nu då, nångång! Liljor inväntar ögonblicket: tillräckligt stort bladverk, bekvämt för rötterna och ljuset, ljuset!
Man frågar andra som har frodiga växter, hur de gör. Då får man undvikande svar, som när förfäderna förhördes om sin fiskelycka. Njaa, det där vaanliga, sa de dröjande och sparkade på en pollare. Det är lika med vissa växtvårdare. Int gör jag just nå, säger de. Det är inte hela sanningen.
Till slut började det hända. Kom hem från en resa, liljan triumferade med en lovande knopp! Efter det har hen blommat lugnt och regelbundet.
Någon tänker att krukväxter är för dem som inte har annat att se fram emot. Att pysslarna själva är lite av krukor. Det har alltid varit fel. Fönsterbrädesodlare finns av alla tillhörigheter. De verkar inom en uthållighetsgren.
Och krukväxter har setts som aktörer på teatern! Efteråt fick publiken snacka med dem, de hördes med egna röster (sant!) tack vare en kombo av fukt, elektricitet och kroppskontakt, inget att experimentera med hemma, tror jag.
Mänskan behöver förståelse för andra arter, och odling är bra början, mer än bara prat. I övrigt kan det som gäller krukväxter (omsorg efter enskilt behov och ett omfattande välbefinnande alstras, det är bevisat!) tillämpas i mänskliga sammanhang: på arbetsplatser, i föreningar, städer och stater.
Här kan du läsa fler kolumner av Ann-Christine Snickars.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.