Odlare i Svartå vill att någon tar ansvar för fyra år av dränkta åkrar – hävdar att miljöprojekt gick snett
Marcus Wickholm är jordbrukare i 16:e generation på Teira gård med anor från 1556 i Svartå i Raseborg. Ådalen mellan Åkerfors och Junkarsborg är nationellt värdefullt kulturlandskap. Men just nu ser landskapet inte ut som det ska. Åtminstone 10 hektar odlingsjord är översvämmat.
– Varken jag är eller min pappa har sett så här mycket vatten på våra åkrar förut. Hoppas det torkar upp till vårsådden, säger Wickholm så där lugnt som bara en bonde kan.
Men det finns en oro. Så här har det sett ut sedan hösten 2021. Det började enligt jordbrukarna efter att den regionala vattenskyddsföreningen Västra Nylands vatten och miljö, LUVY, förverkligade en forsrestaurering vid Junkarsborg i Svartån.
– När det skedde visste vi inget om det. Man hörde bara ljud från området. Sedan fick vi läsa om det i tidningen, säger Wickholm.
Också ekoodlaren Jan Wikström har flera hektar av sitt skifte under vatten.
– Jag har alltid sått höstsäd ända ned till ån. Nu har jag varit tvungen att lämna osått nere vid åkanten. Det handlar om cirka 5 hektar, säger han.
Markus WickholmSom en del av projektet Laxfiskarna till Karisån 2030 bredde LUVY ut cirka 90 kubikmeter eller cirka 200 ton sten och grus på ett cirka 500 kvadratmeter stort vattenområde för att skapa gynnsammare förhållanden för laxfisk och flodpärlmusslor. Det höjde åbottnen med cirka 20 centimeter där fallhöjden är 30 centimeter.
NTM-centralen utgick från att det skulle göras ett utbyte av bottenmassa och ansåg att LUVY kunde utföra projektet utan tillstånd enligt vattenlagen men med vissa förbehåll, bland annat skulle markägarna höras och åtgärderna skulle inte få påverka vattenhöjderna högre upp i ån.
– Det borde ha gjorts ett utbyte av material. Men i stället lade man bara till stenmaterial, säger Wikström.
Och nu anser bönderna anser att just det som inte fick ske enligt NTM-centralens villkor har skett, det vill säga att vattennivån har påverkats av att material har lagts till på ett grunt område utan att något har tagits bort.
– Det är Arkimedes lag, säger Bengt Nyman , Svenska Lantbruksproducenternas Centralförbunds miljöombud i Raseborg och jordbrukare vid Svartån.
Här går åsikterna isär.
– En utomstående expert undersökte sambandet mellan översvämningarna och restaureringsarbetena. Det hittades ingen betydande koppling mellan åtgärderna och översvämningarna, säger Jaana Pönni , verksamhetsledare på LUVY.
LUVY försökte ändå åtgärda problemen samma höst genom att breda ut stenmaterialet på ett större område och flytta det mot åns kanter.
– Om man breder ut materialet på ett dubbelt större område påverkar det djupet i samma mån. Men det är inte hela sanningen i ett strömmande vatten. Det uppstår virvlar som bromsar och styr vattnet fram och tillbaka. Det har lett till att översvämningarna har förekommit alla år sedan 2021, säger Nyman.
– Om man öser fuktigt material på gyttjiga kanter så ramlar det ner tillbaka, säger Wikström.
Vi lider och naturen lider men ingen är skyldig att göra något.
Jan Wikström, odlare
Under 2022 lät LUVY göra upp en plan för att hindra översvämningar och restaurera livsmiljöer i huvudfåran Svartån-Junkarsborg – en plan som markägarna ställer sig bakom. Enligt Nyman var detta ett alternativ till skadeståndskrav från odlarnas sida.
I restaureringsplan presenteras åtta olika åtgärder för att skapa lekplatser för lax, havsöring och musslor.
– Musslan är egentligen grunden till alla åtgärder i åfåran. Det finns sju olika arter varav två är skyddade under EU:s habitatdirektiv – den tjockskaliga målarmusslan och flodpärlmusslan. De behöver laxfiskar och en barnkammare på en ren sandbotten för sin fortplantning. Från odlarhåll har vi sagt att laxtrapporna inte är tillräckligt för att laxen i teorin ska kunna vandra upp från Pojoviken till Lojosjön. Man måste också vidta åtgärder för att förbättra livsbetingelserna och vattenkvaliteten för musslorna. Men huvudsyftet verkar vara att få laxen upp till Lojosjön, säger Nyman.
Kristoffer NöjdMeningen var att en av åtgärderna skulle ha vidtagits vid Junkarsborg redan i vintras.
– Vi hade beredskapen och finansieringen att göra de överenskomna restaureringsarbetena delvis redan i vintras. Tyvärr har vattenområdets ägare Koskienergia Oy tillsvidare inte gett lov för det. De väntar enligt egen utsago först på ett avgörande om överklagandena beträffande fiskvägarna vid Åkerfors. Vi jobbar förstås för att föra saken vidare, säger Pönni.
Osämja mellan parter
En orsak till detta är att Raseborgs stad och bolaget Koskienergia som äger kraftverken längs ån har hamnat i luven på varandra. Det började då Koskienergia dömdes betala ett skadestånd på drygt 130 000 euro till staden på grund av en försening under byggandet av fiskvägarna vid kraftverket i Åminnefors. Följande konflikt handlade om att Raseborg beviljades tillstånd för en naturlig fiskväg vid Åkerfors kraftverk som ligger närmast det nu aktuella området. Där ville Koskienergia bygga en teknisk fiskväg på egen bekostnad. Men Regionförvaltningsverket föredrog stadens och LUVY:s alternativ som går över privat mark. Detta har Koskienergia överklagat.
– Vi anser att vårt alternativ är bättre för fiskarna, dammsäkerheten och odlarnas rättigheter. Men det är bara en del av en större helhet. Vi har föreslagit åtgärder för hela övre Svartån men Raseborg och LUVY har inte varit samarbetsvilliga. I det finländska samhället brukar man också respektera mark- och vattenägaren enligt lag – inte bara göra saker på eget bevåg, säger Hannu Ruotsalainen , vd för Koskienergia.
Enligt honom beror översvämningarna delvis på att deras restaureringsarbeten inte gjordes som de borde och misslyckades.
– Jag förstår odlarnas situation. Men det har också varit exceptionella flöden i vår på grund av den snabba snösmältningen.
Rädda att få lida fem år till
Jordbrukarna befarar att rättsprocessen kan ta upp till fem år. Enligt dem kan det betyda fem år till av översvämmade åkrar.
– Vi tror att planen åtminstone kan minska översvämningarna. Men när Koskienergia och projektet strider medan varandra så blir vi lidande år ut och år in. Varje gång vattnet har stigit upp på åkrarna drar det med sig jordmaterial när det börjar sjunka tillbaka. Det sedimentet sätter sig någonstans i ån. I restaureringsplanen konstaterades att ån redan är delvis fastslammad på grund av detta. Där föreslås en sedimenteringsbassäng som skulle samla upp sedimentet för att hålla lekplatserna rena. Men det har inte gjorts, säger Nyman.
– Vi lider och naturen lider men ingen är skyldig att göra något. Vart ska vi vända oss, frågar sig Wickström.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.