Nytt militärområde i Skinnarvik förbryllar båtförare – ”Vi vill inte göra det svårare för någon”

Kommendörkapten Juha Seppänen och kommendör Sami Iso-Lauri möter mig vid porten till Marinens depå i Skinnarvik på Kimitoön.
Efter att ha kontrollerat min identitet öppnar sig porten och vi kör in på det drygt 2 000 hektar stora området.
Jag är här för att bekanta mig med det nya militärområdet som inrättades vid årsskiftet och inom vilket all civil båttrafik är förbjuden om man inte har specialtillstånd att röra sig där. Undantaget är de två officiella farleder som går genom militärområdet på Skinnarviks norra och södra sida.

Militärområdet har förbryllat lokalbefolkningen som har blivit stoppad av militärpolisen på platser där de tidigare har kunnat röra sig fritt.
Försvarsmakten tvångsinlöste Skinnarvik år 1965 och inrättade en depå för förvaring och underhåll av minor, sprängämnen och annat försvarsmateriel. 2015 blev depån en del av Försvarsmaktens logistikverk.
I dag jobbar här knappt 90 personer varav omkring 30 är militärer, resten är civila.
Förutom en depå för försvarsmateriel används Skinnarvik som utbildningsområde för reservister och kadetter och som tillfällig bas för Marinens och Gränsbevakningens fartyg.
Skinnarvik ingår i ett skyddsområde som inrättades år 2000. Man får relativt fritt röra sig inom området så länge man håller sig mer än 100 meter från en strand där landstigning är förbjuden. Man måste också ha tillstånd bland annat för att dyka och att tråla eller dra not inom området.

Det är lätt att märka ut ett militärområde på land, till sjöss är det svårare.
Från och med årsskiftet finns också ett militärområde runt Skinnarvik. Restriktionerna inom ett militärområde är betydligt strängare än inom ett skyddsområde och militärpolisen har rätt att använda maktmedel för att hålla folk borta.
Men det är inte alldeles lätt för allmänheten att förstå skillnaden mellan ett militär- och ett skyddsområde, säger kommendörkapten Seppänen.
– I praktiken betyder det att det alltid krävs tillstånd att röra sig inom ett militärområde. Har man ett sådant är det inget problem. Till exempel kan den som har stuga på Storön få ett, men vill man bara ta en genväg mellan holmarna är det inget argument för att få tillstånd. Hobbyfiske är inte heller någon orsak, här finns inte större fiskar än någon annanstans.
Hittills har man beviljat sammanlagt ungefär 20 tillstånd till sommarstugeägare och ett par yrkesfiskare i området.
– Vi är inte ute efter att göra det svårare för folk att ta sig till sina sommarstugor, men vi måste bevaka våra militära intressen, samtidigt som vi måste skydda utomstående ifall det skulle ske en explosion eller motsvarande olycka på depån, säger kommendör Iso-Lauri.

I somras har det skett en del överträdelser, men det beror främst på okunskap och på att informationen om de nya begränsningarna inte har nått ortsborna och båtförarna i närheten, säger Seppänen.
– Problemet är att militärområdet inte är utmärkt tillräckligt bra. Det är ganska lätt att märka ut ett skydds- eller militärområde på land, men det är nästan omöjligt att göra det på vattnet. Jag tror ändå att folk nu börjar känna till vilka spelregler som gäller.
Marinens depå har delat ut informationsblad till de boende i området och i våras ordnade man ett informationsmöte via Teams i samarbete med Kimitoöns kommun. Nästa steg är att få med militärområdet utmärkt i följande upplaga av sjökortet över Skärgårdshavet.
Om man vill ansöka om tillstånd för att röra sig inom militärområdet ska en ansökan skickas till merivv.2logr@mil.fi
Artikeln uppdaterad 24.8 klockan 15.00 med den korrekta e-postadressen
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.