Nytt grepp involvera även barn, men politik i politiken är också välkommet
Hur länge måste vi ha det så här, frågar barnen.
Får vi inte ha någon vårfest, och hur ska vi få våra betyg, frågar barnen.
Får jag träffa mina kompisar och på vilket sätt, frågar barnen.
Att regeringen ordnar en egen presskonferens för barn är unikt, men vad är inte det i dessa tider.
Att tänka sig att föregående regering hade valt en sådan metod i motsvarande situation känns ändå långsökt.
Att regeringen för konferensens tre utvalda ministrar hade valt gladare klädsel och att ordna frågestunden på en fredag känns som ett medvetet och fiffigt upplägg. De via några organisationer handplockade barnen – ålder under tonåren – skötte också sin andel strålande.
Barn är smarta.
Vuxna tänker lätt att de här direktsända tv-barnens frågor kanske styrts av någon äldre. Men låt barn omkring dig – om du har lyckan att få träffa sådana nu – tänka högt kring coronatiden.
Du märker snart att barn ställer sig samma frågor som vi alla; hur länge ska det här pågå, får jag verkligen inte träffa mina kompisar, och egentligen är jag lite orolig, hur borde jag då tänka, får vi verkligen inte simma på badstranden eller samlas på uteserveringen ens i sommar…
Frågan om hur länge fick också ett svar, även om ett svar är omöjligt att ge. Länge, svarade Li Andersson (Vf) ärligt.
Hon fortsatte: Länge, ja, vi kanske för alltid har lärt oss att tvätta händerna ofta och ännu i höst måste vi tänka på att hålla avstånd till varandra. Och vi kommer tyvärr inte på länge att kunna besöka mor- eller farföräldrar annat än virtuellt.
Hon svarade också: Det kan hända att en del får träffas i skolan ännu i vår, men säkert är det inte. Skulle man inte få gå till skolan sänds betygen per post, skulle man få gå i skolan kan vårfester ändå inte ordnas, i så fall hålls betygsutdelningen i klassrummet.
Barn kan tycka att en timme är länge, eller en kvart. Eller så är timmen alltför kort, beroende på vad de gör.
Vi vuxna borde ha lättare att förstå att det är en kort tid av våra liv, då vi lever avvikande i några månader – och vad gäller en del restriktioner ska göra det i flera månader ytterligare.
Men vårt tålamod tryter också.
I takt med att vårsolen ler och maj bjuder på valborgshelg och Kristi Himmelsfärds-helg kan finländarna få allt svårare att följa restriktionerna på att inte resa ”onödigt” inom landet, inte samlas vare sig inom- eller utomhus, inte träffa andra än familjen.
De restriktioner som sannolikt hävs allra sist är två. Förbudet på större folksamlingar – men det finns många möjligheter mellan 10 och 500, här kan regeringen ge oss nya bud snart – och det indirekta förbudet om gränsöverskridningar. Åtminstone ännu i ett par månader väntas färje- och flygtrafiken i princip stå stilla, och en långsam upptrappning är att vänta när gränserna öppnas.
I riksdagen tryter också tålamodet. Väldigt länge stod oppositionen pall och uppförde sig exemplariskt för en kristid. Kritiken var så gott som obefintlig.
Men den gångna veckan har man kunnat höra och se betydligt tuffare tongångar.
Politiken är tillbaka i politiken.
Det är välkommet – för även när vi lever i en kristid lever vi framförallt i en demokrati.
Regeringen som så handlingskraftigt och med tydlig kommunikation har lett krisarbetet är värd det beröm den har fått många håll.
Men det är korrekt att den också utsätts för frågor och kritik, och måste motivera och försvara sitt agerande.
Ansiktsmaskaffären och Business Finlands företagsstöd har gett braskande rubriker och visat en sårbarhet i hur snabbt tagna, politiska beslut omvandlas i handlingar som inte verkar förverkliga det som varit avsikten.
Det har verkligen inte gått som på Strömsö.
Ansiktsmaskaffären ledde till både brottsutredning och interna ansvarsutredningar, och tätt inpå följer företagsstödhärvan som också näringsminister Mika Lintilä (C) nu har konstaterat att kräver en intern utredning.
I riksdagen får regeringen lov att möta något som den inte längre möter i riksdagens korridorer när ministrarna lämnar något möte: Journalister med frågor de inte var beredda på, trängsel av kameror och obekväma situationer.
Nu är presskonferenserna välregisserade, ministrarna får alltid tala till punkt, de styr suveränt hela showen.
Att se två av barnen som deltog i fredagens presskonferens intervjuas i direktsändning direkt efteråt är befriande.
Barnen bubblar av iver då spänningen är över. De berömmer ministrarna som gav dem svar.
”De talar tydligt och jag förstår vad de säger”. Bättre feedback av ett barn kunde man väl knappast få?
Dessutom ställer ett av barnen en fråga vi alla ska ställa oss: Vad kan jag göra för Finland?
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.