ÅU 01.02.2018 04:30

Finlandssvenskarna ska på sikt ha den längsta genomsnittliga livslängden i världen. Det här anser Stefan Wentjärvi, vd för vårdbolaget Doctagon. I en intervju för Hufvudstadsbladet pekade Wentjärvi på att målet inte är orealistiskt.
”Japanerna som lever längst blir i snitt 83,7 år, finlandssvenskarna 82,5 och finländarna i snitt 81. Ifall vi kan vara överens om att finlandssvenskarna ska ha den högsta medelåldern på jorden, ska det nog gå att enas kring strukturerna för hur vi ska nå dit”, sade Wentjärvi (HBL, 27.1).
Det är lite så man undrar över vad som är poängen. Lever vi inte redan nu i snitt så förskräckligt länge att det skulle räcka?
”Mer liv till åren, inte mer år till livet.”
Var det inte så det hette?
Här ska vi ändå observera att Wentjärvi talar om ”strukturer”. Kärnan i artikeln handlar lyckligtvis inte om att vi ska vi ska leva längre, utan om ett nytt stort vårdbolag, där Doctagon vill vara med på ett hörn.
Det hela handlar om ett möte, som SFP-ordföranden Anna-Maja Henrikssons hade tagit initiativ till. Målet var att diskutera planen om en ny svensk struktur som skulle passa in i den verklighet som råder efter vårdreformen, rapporterade HBL.
”Jag upplever att det finns ett stort intresse för att försöka hitta en lösning och se på läget som en möjlighet. Det finns förutsättningar att skapa något nytt. Min förhoppning är att vi kan jobba vidare och att vi vet mer under vårvintern”, sade Henriksson till HBL.
En stor enighet råder om ett helt nytt vårdbolag, enligt Henriksson. Också Folkhälsan, som tidigare signalerat en viss skeptisicm, utesluter nu inte medverkan.
Kårkullas samkommunsdirektör Sofia Ulfstedt var också med på mötet. Men Kårkulla ”står inte bakom planerna”, påpekade Ulfstedt efteråt. Det var Svenska Yle som hade formulerat det hela som om Kårkulla hade varit en aktiv part.
”Det var första gången jag hörde om planerna på mötet den 18 januari. De facto har vi medvetet hållits utanför fram till nu”, säger Ulfstedt till Kommunförbundets svenska nyhetssajt Kommuntorget.
Kårkulla har medvetet hållits utanför. Det kan få mångas ögonbryn att höjas. Varför är inte en så central aktör som Kårkulla samkommun med?
Den krassa sanningen är att det finns en hel del personer som ogärna vill inkludera Kårkulla på ett sådant sätt som samkommunen själv har visionerat. Dessa personer tycker att Kårkulla inte riktigt passar in i framtiden, ja inte ens i nutiden – och kanske helst borde ha avvecklats för länge sedan.
Redan på 1980-talet fördes faktiskt diskussioner om att avveckla samkommunen. Långt senare har exempelvis Folktinget fört diskussioner med medborgarorganisationer om deras inställning till framtida svensk service – och just Kårkullas roll.
I alla svängar noteras finlandssvenskt pliktskyldigt och omfamnande att uppgiften är att bevaka och stödja svenska strukturer och hur viktigt det är att försvara Kårkullas existens. Men man ska vara ”öppen för andra alternativ”, ”inte bortse från den kritik som finns gällande Kårkullas verksamhet” (citat ur Folktingets styrelseprotokoll, 9.12.2013).
Under ytan finns ett missnöje med den samkommun som somliga ville avveckla redan på 1980-talet, med den roll som Kårkulla vill ha i framtiden. Ibland uttrycks missnöjet off the record, ibland öppet, som på internationella funktionshinderdagen i december 2016.
Då gav Finlands Svenska Handikappförbund, Förbundet De Utvecklingsstördas Väl, Förbundet Finlands Svenska Synskadade, SAMS – Samarbetsförbundet kring funktionshinder och Svenska hörselförbundet ut en gemensam kommuniké. I den uttryckte de sin oro för Kårkulla samkommuns önskan att ”ansvara för hela svenskspråkiga funktionshinderservicen i Finland”, det vill säga personer med också andra funktionsnedsättningar än utvecklingsstörning. Det här skulle rentav strida mot FN:s funktionshinderkonvention, enligt organisationerna.
Samkommunens styrelseordförande Veronica Hertzberg kommenterade det hela med att organisationerna har missförstått budskapet. Det är möjligt, men det som SAMS verksamhetsledare Nina af Hällström sade var också symptomatiskt för vart blickarna riktades redan då:
”Kanske valfriheten kan leda till att det kommer nya svenska producenter på marknaden som bättre känner till hur det fungerar i närsamhället?” (ÅU/FNB, 3.12.16).
Kanske det, ja. Och nu har planer på en sådan svensk producent avancerat.
Ingen kan bestrida att Kårkulla gör ett extremt värdefullt arbete. Det har ändå hela tiden funnits en konflikt mellan hur samkommunen har tänkt sin framtid och hur övriga intressenter tänkt att det ska bli. Är vi på väg mot en omsorgskonflikt i Svenskfinland? Det frågan avgörs av hur Kårkulla inkluderas i det fortsatta arbetet – samt hur samkommunen själv reagerar på att bli inbjuden till ett möte där planer redan ligger på bordet.

ÅU
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln