Emilia Örnmark 08.06.2024 09:30

Ett ljud som liknar röster av små bebisar möter mig inne i ladugården i Karuna, Sagu.

– Alpackor är egentligen tysta djur, men nu är du ny här, så de är lite fundersamma, säger Meri Kouvonen.

Morrison, Malva, Dora och Marilla – två ston och deras föl – är nya på gården. De flyttade hit från Ackas, norr om Tavastehus, för bara några dagar sedan. Nu får de tid på sig fram till juli att bekanta sig med gården och rutinerna, lära känna Meri och bli bekväma med omgivningen.

Här går allting på djurens villkor.

Starta videon, så kan du höra alpackornas läte:

– Nu kollar jag vad de gillar. Kanske någon av dem tycker om agility? funderar Meri.

Alpackor lär vara smarta djur, som kan lära sig en hel del tricks.

Då den lilla flocken blivit varm i kläderna välkomnar Meri besökare för aktiviteter och upplevelser på djurgården. Företaget går under namnet Kotikunnaan alpakat, på svenska ungefär ”Hembackens alpackor”

Kvällste i sällskap av alpackor

Meri har med sig en hink med maskrosblad, och det smakar för alpackorna! Försiktigt och lite avvaktande vågar de äta också från den här nya människans hand.

Emilia Örnmark

På den sida av staketet vi står inne i ladugården finns bord och stolar. Här kan man nämligen boka in sig för att dricka kvällste tillsammans med alpackorna. Då ingår att man får ge alpackorna deras kvällsmat.

De äter pellets, bland annat sorten som lämpar sig för renar funkar för alpackor. Deras huvudsakliga foder är hö, och så förstås gräs om sommaren.

Enligt Meri är alpackorna inte av naturen sociala då det kommer till människor, men de här alpackorna är intresserade.

– Då besökare kommer till gården brukar det betyda godsaker, därför gör de den kopplingen.

Emilia Örnmark

Egna personligheter

Alpackorna har sina egna personligheter, som Meri redan kan beskriva. Alpackor brukar också kunna urskilja sina egna namn.

– Dora är en vaktare. Hon håller vakt då de andra äter. Morrison, den med skägget, är lite blygare. Han vågade inte komma fram de första dagarna. Malva, den bruna, är social och gillar att posera framför kameran. Marilla är den glupskaste då det kommer till mat.

Emilia Örnmark

Vad gillar då alpackor allmänt?

– Mat. Och att ligga ute och sola sig.

Alpackorna släpps ut i inhägnaden vid ladugården, och mycket riktigt är det flera som genast lägger sig ned på bar fläck. De andra ställer sig vid porten till det större, grönare betet. Då de vant sig vid mindre mängder grönt ska de släppas dit.

Helt tydligt finns redan önskemål om det.

Gården passar perfekt för ändamålet

Meri jobbar inom småbarnspedagogik och har därför siktet inställt på barnfamiljer för sin verksamhet. På gården finns också hönor och en sköldpadda.

Besöket på gården kan handla om att bara umgås med djuren, eller att gå ut på promenad med alpackorna. Också till exempel för födelsedagar eller rekreationsdagar är gården ett alternativ.

Det här är första gången Meri har egna alpackor, men eftersom hon studerar till djurskötare är arten bekant för henne.

– Det här har varit en smådjursgård förut. Då vi flyttade hit för tre år sedan tänkte jag genast att här kunde man ha djur. Jag funderade på får, men de behöver ett stort bete. Dessutom är alpackor sötare!

För visst är de alldeles bedårande. Med att bara titta på dem kunde man sätta sprätt på flera timmar.

– De gör mig på bra humör, man kan inte titta på dem utan att le. Dessutom är de avslappnande sällskap. De känner lätt av stress och blir då också själva stressade, säger Meri.

Rumsrena djur

Meri berättar att alpackor är rumsrena, i motsats till bland annat får. De gör sina behov på ett utvalt ställe. Åker man i väg med alpackorna någonstans behöver man ha ett ämbar med sig med lite avföring hemifrån, för att märka ut var deras tillfälliga toalett är.

Kotikunnaan Alpakat har både webb– och Facebooksida. Stället ligger i Karuna, alldeles invid badstranden och bron över Rantola sund. Från Kimito tar resan bara 15 minuter och ungefär 45 minuter från Åbo. Besök måste bokas på förhand.

Emilia Örnmark
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln