Ny litteratur öppnar portar oavsett status
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
När Svenska Akademien meddelar vilka som får Nobelpriset i litteratur 2019 och 2018 vet de litteraturvetenskapsstuderande som ÅU intervjuar inte vem författarna är.
Det är inget ovanligt fenomen – priset väcker ofta förvirring hos folk, även hos sådana som är intresserade av och vet mycket om kultur och litteratur.
Vilken författare är värd ett så stort pris, och den stora uppmärksamhet som följer, frågar sig en av de studerande. Han konstaterar att det är svårt att välja en pristagare.
En annan säger i sin tur att priset känns högkulturellt, och att flera borde känna till den författare som får ett så stort pris. En tredje föreslår att flera personer från olika länder skulle involveras i processen att välja en vinnare.
Att Svenska Akademien inte vill kännas vid år 2017:s pinsamma skandal, vars följd var avhopp och interna strider, uppskattas inte heller. En av de intervjuade får medhåll då hon säger att Akademien borde ha låtit blir att dela ut fjolårets Nobelpris i litteratur helt och hållet som en markering.
Akademiens koppling till Metoo och orubblig dumhet har smutsat ner dess rykte, och frågan om vem som är värd den enorma summan på över 700 000 euro (8 miljoner svenska kronor) är återkommande. Ett större problem är att litteraturpriset fortfarande ses som kultur med oåtkomligt hög status – om det alls intresserar folk. Det är många som aldrig kommer att läsa en enda av böckerna.
Merparten av de som ÅU intervjuat tänker läsa åtminstone någon bok, vilket är bra, och en logisk följd av att de studerar litteratur.
Men som en av dem också påpekar: annan litteratur kan vara minst lika bra, och den författare som hittar sin publik kan ha lika stort värde.
Det är därför direkt sorgligt att litteraturpriset dels har fått dåligt rykte, dels inte intresserar så många vanliga människor. Ett så stort pris borde ha större potential till att väcka intresse för litteratur för massorna än det har nu.
Det är lätt för mig att förstå båda sidorna av dem som fnyser åt kultur som anses vara bättre, och de som i sin tur aldrig skulle röra den senaste dussindeckaren.
Klart är att det är viktigt att båda sorterna produceras. Ingendera sidan borde heller vara rädd för att testa nya författare eller ny kultur. Det ena behöver inte utesluta det andra.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.