Ny bok avslöjar välbevarad hemlighet — frispråkig Åboprofessor dömdes till fängelse för armékritik under fortsättningskriget
Thomas Rosenberg, en av författarna till antologin om Knut Pipping. Foto: Pia Heikkilä
Det är inte många som hört talas om Knut Pippings fängelsedom.
Den var en välbevarad hemlighet i de akademiska kretsarna.
Pipping, (1920-1997), blev sedermera Åbo Akademis första professor i sociologi.
Men som ung soldat under fortsättningskriget, och senare forskare, råkade han i allvarlig kontrovers med den finska armén och dömdes till och med för landsförräderi.
I en antologi, utgiven i fjol, lägger sociologen Thomas Rosenberg, Pippings elev, fram hela historien om fängelsedomen 1942 och om den omskrivna doktorsavhandlingen om ett livet i ett maskingevärskompani.
Ung akademikergosse
Knut var egentligen ingen militär.
Då vinterkriget bröt ut var han en ung akademikergosse på 19 år som redan 1938 hade sökt sig till skyddskåren i Åbo.
Uppvuxen i en adlig släkt som hyllade bildning och spirituellt umgänge mötte Pipping en ny verklighet i det militära.
I brev beskriver han sina rekrytkamrater som ”rysligt bondska” och kommandoövningarna finner han ”fullkomligt dårhusmässiga”.
Sin militära utbildning inleder 20-åringen i underofficersskolan AUK och hoppas i slutet på april år 1940 på att bli antagen till reservofficersskolan RUK.
I stället förflyttas han först till Vasa, senare till Vederlax nära Fredrikshamn.
I juli 1940 placeras den inbitne åboländske seglaren i bekanta farvatten, på Örö fort inom sjöstridskrafterna.
”Alla förbannar kriget”
Hösten 1941 förflyttas han till fronten vid Kiestinki öster om Kuusamo, något han välkomnar i brev till fadern: ”Det vore ju inte riktigt trevligt att bli officer utan att ha praktiserat vid fronten”.
Även om Knut Pipping inte hade några militära ambitioner ville han ändå gärna bli officer.
Men det självständiga tänkande som han fostrats in i går inte att stänga av. Han tycker ohyggligt illa om den överdrivna militära disciplinen.
Likt många andra ifrågasätter han landets militära strategi under fortsättningskriget och skriver till fadern Rolf från fronten den 20.10 1941:
”Alla här äro pacifister. Dagligen frågar någon om det inte blir fred snart, och alla förbannar kriget./…/ Jag får det intrycket, att tanken på Storfinland inte är någon folkrörelse, utan blott en nationell dröm hos diverse fanatiska akademiker och purfinnar, ur litet lägre samhällslager. Alla är ju dock glada över att ryssen får stryk, bara därför att han är ryss”.
Den 13 november 1942 börjar Knut Pipping — även kallad ”Knupping” — sin utbildning till reservofficer i en jättelik kasern i Niinisalo.
Oförsiktigt brev
Den 7 januari skriver han ett brev, som kommer att stå honom dyrt.
Han skriver till lundensaren Sam Aurelius i Sverige, en studentkamrat han träffat i kårsammanhang – i samma tongångar som flera gånger tidigare till fadern.
”Och när man genomskådar det hela och finner att detta krig nu förs enbart för att hjälpa en viss målare kan man inte moblisera någon entusiasm. Så länge vi slogs för att taga tillbaka det som var vårt kunde man vara med, men när det blev rena erövringskriget, då vart det för tjockt”.
Brevet fastnade i censuren och ledde efter en utdragen behandling till en fällande dom i Överkrigsdomstolen, avbruten officersutbildning, degradering till undersergeant och en lång fängelsevistelse för landsförräderi.
Fälträtten anser att Knut spridit grundlösa och smädande uppgifter under rådande krigstillstånd.
Innan domen verkställdes hade hela Knuppings släkt mobiliserats i syfte att få Knut befriad i Överkrigsdomstolen.
Men ingen ville hjälpa, även om flera personer inom rikets högsta ledning var goda vänner och släktingar med familjen Pipping.
I november 1942 installeras Knupping först i länsfängelset i Uleåborg och sedan i reservfängelset i Pelso för att avtjäna sitt straff. Han sitter fängslad i åtta månader.
Knut Pipping. Foto: Åbo Akademis bildsamlingar
Välbevarad hemlighet
Thomas Rosenberg, en av redaktörerna för den nyligen utkomna antologin om Knut Pipping, säger att fängelsestraffet var en väl bevarad hemlighet.
– Jag studerade sociologi för Knut vid ÅA under 1970-talet och kom i nära kontakt med honom och andra som kände honom väl. Domen för landsförräderi nämndes aldrig med ett ord, även om det ibland antyddes att Knut haft ”en del problem” under och efter kriget.
Att kritiskt tänkande stod högt i kurs i akademikersläkten Pipping fråntog uppenbarligen inte Knut själv och den närmaste kretsen känslan av skam över domen och straffet.
– Men de åsikter som han lade fram i det olycksaliga brevet delades ju av väldigt många i hans omgivning – det var inte där skon klämde.
Banbrytande forskning under fortsättningskriget
Skammen över fängelsedomen hindrade dock inte Knut att fortsätta på sin frispråkiga bana.
Under hela krigstiden hade Knupping – då tillfälle gavs – arbetat på sina studier för sin kandidatexamen.
Efter fängelsedomen återvänder han sensommaren 1943 till sitt kompani, nu stationerat i Östkarelen.
Hösten 1943 dyker tanken för första gången upp, om att utnyttja sina militära erfarenheter för en akademisk avhandling.
Då Knut hemförlovades i slutet av november 1944 och återkom till akademikvarteren i Åbo var planerna på en längre avhandling om ”fältlivet” redan långt gångna.
– Men att hans krigserfarenheter skulle utmynna i ett akademiskt lärdomsprov var knappast något han tidigare kunnat föreställa sig, i släkten fanns inga militära traditioner, säger Rosenberg.
Förödmjukelserna under officersutbildningen, förstärkta av fängelsedomen, gav dock ammunition för en osminkad analys av den militära organisationen.
– Knut Pipping väjde aldrig för att debattera och ta strid, säger Rosenberg.
Den 30 september 1947 disputerar Knupping så vid Åbo Akademi med en studie om fältlivets sociologi.
Generalstaben vill stoppa
Före det var han tvungen att begära Generalstabens godkännande av avhandlingen. Ett utlåtande från stabens krigshistoriska byrå framhåller avhandlingens förtjänster men är kritiskt mot att Pipping ger en så dålig bild av andan och nivån inom armén: ”Man får av boken intrycket att kompaniet är fullständigt odisciplinerat./…/ boken ger av den finska soldaten en bild som står i konflikt med vår armés stora framgångar.”
Trots att Generalstaben anser att ”en publicering av verket i denna form inte är att rekommendera” blir det en avhandling som godkändes med betyget magna cum laude approbatur vid Humanistiska fakulteten vid Åbo Akademi den 6 oktober 1947.
Avhandlingen betraktas som banbrytande och var länge det enda vetenskapliga arbetet inom militärsociologi i Finland och i sitt slag unikt också internationellt..
Exakt samma tema som i ”Okänd soldat”
Sju år senare, år 1954, ger författaren Väinö Linna ut sin roman ”Okänd soldat”, kring exakt samma tema: ett maskingevärskompani under fortsättningskriget.
Linnas bild av de tredskande mannarna i korsurna motsvarar inte alls den romantiserade bild man i allmänhet ville ge av de finska hjälteinsatserna.
Debatten efter Linnas roman blir het och utdragen.
Redan på 1950-talet är det många som noterar likheterna mellan Pippings avhandling och Linnas roman.
I ”Suomalainen Suomi” år 1955 konstaterar major Lauri Hetemäki i en artikel att Linna och Pipping skrivit ”nästan samma bok”.
Väinö Linna var länge omedveten om Pippings avhandling.
Först då avhandlingen översätts till finska 1978 blir han uppmärksam på den.
Samma år blir Knut tillfrågad om att medverka i festskriften till Väinö Linnas 60-årsdag 1980 och skriver artikeln ”Två maskingevärskompanier” där han slår fast att romanen och avhandlingen ytterst handlar om samma sak: ett kollektivs liv och hur den enskilde soldaten hävdar sig mot den militära organisationens krav.
Väinö Linna tackar i ett brev Knut Pipping för artikeln och konstaterar att han slogs av hur mycket han i onödan varit tvungen att polemisera kring sin egen bok, ovetande om att det redan fanns en akademisk avhandling som behandlade samma sak.
Knut Pipping. Foto: Åbo Akademis bildsamlingar
Knut Pipping
Född i Åbo 1920, död i Åbo 1997.
Även kallad ”Knupping”.
Född och uppvuxen i adlig släkt som kryllade av professorer och akademiker, fadern Rolf Pipping (även kallad Ropping) var ÅA-professor i svenska
Började sin ÅA-karriär med att studera filosofi, sociologi och latin
ÅA-professor i sociologi 1959–1983.
Särintressen: långfärdssegling, heraldik, skönlitteratur (enligt ”Vem och vad” 1980)
Ritade bland annat ett vapen åt Mauno Koivisto på dennes 60-årsdag, illustrerade studentkårens sångbok 1945.
Intresserar sig för skärgården också som forskare, samlade under många år in ett brett fältmaterial från Kumlinge.
Dömdes för landsförräderi under fortsättningskriget.
Disputerade 1947 på en uppmärksammad avhandling i ämnet militärsociologi.
Generalstaben rekommenderade att avhandlingen ”i denna form” inte skulle publiceras.
Avhandlingen ”Kompaniet som samhälle. Iakttagelser i ett finskt frontförband 1941–1944” översattes till finska 1978 och till engelska 2008
Tematiskt driver avhandlingen samma idéer som Väinö Linnas roman ”Okänd soldat” som utkom 1954.
Första boken om ”Knupping”
År 2017 gav Finska Vetenskapssocieteten antologin ”Knut Pipping och etableringen av den moderna sociologin vid Åbo Akademi”.
Redaktörer för boken är Susan Sundback som haft huvudansvaret, Thomas Rosenberg och Anne Rosenlew.
Texternas fokus är Knut Pippings vetenskapliga gärning, som brobyggare mellan den tidiga så kallade westermarckskolan och efterkrigstidens utveckling mot så kallad modern sociologi.
”Knupping” hörde till en familj som stod Edvard Westermarck mycket nära och var djupt engagerad i uppbyggnaden av det nya Åbo Akademi.
Sociologin blev ett självständigt ämne vid Åbo Akademi år 1955 och Knut Pipping dess första egentliga professor år 1959. Åren 1955-59 leddes ämnet av etnologen K.Rob.V.Wikman, som också var Knuppings handledare under hans avhandlingsarbete.
Avsnittet som behandlar Knut Pippings tid i det militära och hans doktorsavhandling är författat av Thomas Rosenberg, som i boken också bidrar med en kort biografi över Knupping.
Susan Sundback medverkar med två kapitel (bland annat om Pippings sociologiska publikationer), Kirsi Suolinna & Olli Lagerspetz skriver om ”Knupt Pipping och Erik Allardt mellan äldre och modern sociologi” och Anne Rosenlew behandlar Knut Pipping, Tanzania och den moderna u-landsforskningen i 1970-talets Finland.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.