Den finlandssvenska författaren Märta Tikkanens livsverk presenteras i den nyligen utgivna författarskapsbiografin ”De oerhörda orden. En bok om Märta Tikkanens författarskap”.
Siv Storå, som skrivit boken, ger en grundlig redogörelse för Tikkanens samtliga 15 böcker och hur livet kring skapandet har sett ut.
Storå stiftade bekantskap med Tikkanens författarskap redan i början av 70-talet och blev betagen. När Storå och Tikkanen råkade träffas några år senare, 1976, fattade de direkt tycke för varandra.
— Vi började genast brevväxla. I början skrev vi mer eller mindre dagligen till varandra.
Storå och Tikkanen har mycket gemensamt: de är nästan lika gamla, de har båda studerat litteraturvetenskap, nordisk filologi och engelska, och var båda aktiva i studielivet. De studerade dock på olika universitet, Tikkanen vid Helsingfors universitet och Storå vid Åbo Akademi.
Utöver detta förenades de båda av att båda hade ett barn med en funktionsnedsättning. och de utbytte mycket tankar och erfarenheter om de i sina brev. Storå beskriver Tikkanen som en förtrogen vän – en som hon har kunnat anförtro sig åt.

Siv Storå
Aktuell med ”De oerhörda orden. En bok om Märta Tikkanens författarskap” utgiven av Schildts och Söderströms.

Storå har sparat alla brev i mappar. När pappersbreven ersattes av e-post har Storå printat ut e-postbreven och arkiverat också dem. Brevsamlingen ska hon skänka till Åbo Akademis arkiv. Men detta är ett material som det är upp till någon annan att eventuellt göra någonting av i framtiden. Själv har Storå dragit en tydlig gräns mellan vänskapen med Märta Tikkanen och biografin.
— Jag har hela tiden varit noga med att betona att det här är en författarskapsbibliografi där fokuset är på Märtas skrivande. Jag har valt att utelämna vissa saker, jag har inte varit ute efter att dra fram skvaller, säger Storå.
Märta Tikkanen har varit en aktiv brevskrivare och hon har haft många brevvänner längs med åren. En del brevkorrespondenser har resulterat i en annan bok, brevbiografin ”Måste försöka skri-” som innehåller Tikkanens brevväxling med de svenska författarna Åsa Moberg och Birgitta Stenberg.

Kämpa sig till utrymme att skriva

Fastän ”De oerhörda orden” ska fokusera på Märta Tikkanens författarskap går Storå ändå grundligt igenom Tikkanens barndom och uppväxt.
Storå har bland annat suttit många timmar på Åbo Akademis bibliotek och läst material från fadern Gösta Cavonius arkiv. Storå går också igenom Märta Tikkanens första steg ut i vuxenlivet med studier, arbete som reporter på Hufvudstadsbladet och sedan hennes inriktning på läraryrket.

Tikkanen debuterade 1970 med romanen ”Nu imorron” som handlar om en hemmafru som har fyra barn och förmår sin man Anders att resa bort en vecka för att hon ska få tid för sig själv. Hoppet om egen tid går om intet, men hon hinner ändå fundera mycket på sin relation till Anders som hon är galet kär i, men som tampas med alkoholproblem och behöver hennes omsorg – liksom alla hennes barn.
Huvudpersonens och karaktären Anders likhet med Märta Tikkanen och hennes man Henrik Tikkanen är tydlig.
Märta Tikkanens kamp för att få utrymme att skriva och verka i en kvävande omgivning där hon förväntades ta allt ansvar för familj och hushåll, samt makens alkoholism, fortsätter som tema i flera av hennes böcker.
Den andra halvan av författarskapsbibliografin är uppbyggd som en kronologisk genomgång av alla Märta Tikkanens böcker, med livet kring skapandet av böckerna som en parallell berättelse.
Resultatet är en nästan 350 sidor tjock bok som är den första heltäckande genomgången av Tikkanens författarskap.

Rödluvan favoritbok

På frågan om Storå har en favoritbok av Märta Tikkanen kommer svaret direkt: Rödluvan (1986).
— Den är självbiografisk på ett indirekt sätt, vilket jag uppskattar, säger Storå.
Boken tar avstamp i den kända fabeln, men när Rödluvan möter Vargen avviker Tikkanen från sagan och låter de båda karaktärerna inleder ett samliv och familjen förökar sig snabbt. Rödluvan älskar sina valpar men som Storå sammanfattar i biografin: ”hon får aldrig vara i fred; i valpvärlden finns inga dagis.”
Storå tillägger att Århundrade kärlekssaga (1978) också är en bok som man inte kan låta bli att beröras av. Diktsviten är en rak och oförskönande uppgörelse om att leva med en alkoholiserad man och hitta tid för skrivande bara på nätterna när barnen sover och mannen sover ruset av sig.

Långt projekt till ända

År 2010 gav Siv Storå ut en bibliografi över Märta Tikkanens skrivande. Det var en förberedelse för skrivandet av den aktuella författarskapsbiografin. ”De oerhörda orden” är ett projekt som funnits i tankarna väldigt länge och som med publiceringen äntligen nått sitt slut.
— I brev till Märta på 90-talet har jag nämnt att jag skulle vilja skriva om hennes författarskap, säger Storå.